onsdag 23 juli 2014

Försök på 16 mil

I söndags red jag och Portello i Halmstads bergochdalbana, vi försökte oss på 16 mil - det gick inte hela vägen. Innan jag anmälde mej till Simlångsritten funderade jag både en och två gånger, förra året startade fem ekipage på 16 milen och ingen blev godkänd. Jag hade sturedat resultatlistan noga och tänkte lägga mej på ett lågt och jämt tempo för att försöka klara den kuperade banan. Starten gick 05:30 på morgonen och då var temperaturen behaglig. Minimihastigheten på klassen var satt till 12 km/h och jag hade nog ambitionen att rida en bit fortare än så. Första slingan red vi på 13,4 och Portello pulsade in ovanligt snabbt, mindre än två minuter. Portellos svaghet är pulsen och han är en häst som behöver kylas mycket, här gick det ju snett hela dagen kan man säga. Temperaturen steg och hastigheten sjönk, Halmstad hade varmast i landet med temperatur upp mot 30 grader. Kylvattnet i grinden blev ljummet. Banan hade fint underlag och hade varit väldigt rolig att rida under andra omständigheter, nackdelen med banan var att det fanns väldigt få groomplatser med ca 2 - 3 stop per slinga. Däremellan fanns det vatten i baljor som arrangörerna hade ställt ut. Portello hade vunnit på mer kylning och att få dricka vatten i egen hink utan konkurrens från andra hästar.
Klockan är 05:30,dags för start. Alla bilder är tagna av Jonna Brunnström

Portello och Parad sida vid sida redan från start.
Efter 124 km tog vår resa slut. Portello blev godkänd i den första kontrollen med en puls på 64. Vilotiden i grinden var 50 minuter och en obligatorisk reinspektion inom 15 minuter från ut-tiden. Under hela vilan hade jag pulsband på Portello för att hålla koll, pulsen varierade mellan 62-70 under hela tiden. Han åt mycket, kissade men drack inte så mycket. Någon skugga hade vi inte tillgång till, tältet vi hade förmådde inte skugga när solen stod som högst på himlen. I reinspektionen hade han 68 i puls och vi blev uteslutna.
Vi hade under hela ritten gått sida vid sida med PSL Parad och Carina Nääs. Båda våra hästar var så starka och fina och vi trodde verkligen att vi skulle få följas åt hela dagen, istället blev det stopp för båda hästarna samtidigt av samma skäl - märkligt.
Katarina Mungsgård sprang upp med Portello i alla grindar, det blev fem veterinärgrindar för oss under dagen!
Ia Williamsson och Al Mahab segrade i klassen vilket var en riktig prestation. Som enda godkända av sju starter fick de rida den sista slingan helt ensamma. De red mot klockan och bevisade just det som distansritt handlar om: "Att fullfölja är att segra" Mahab utmärker sig i resultatlistan genom att ha betydligt lägre pulsvärden än övriga hästarna i klassen, det var nog en sådan individ som krävdes för att klara 16 mil i kuperad terräng och med värmebölja.

Jag hade stora problem innan ritten eftersom jag inte hade några groomar, distansen är dock fylld av fantastiska människor och förutom pappa så ställde Katarina Mungsgård och Jonna Brunnström upp för oss. Kattis tog hand om alla besiktningar, Jonna höll ordning på kylningen på banan, Pappa höll ordning på kartorna. I veterinärgrindarna tog tjejerna hand om Portello så att jag kunde vila, hålla huvudet kallt och hälla i mig kall dryck. Tack alla tre för fantastisk hjälp och hoppas att ni inte har för mycket brännsår efter solen.

Så här i efterhand är det inget jag kunde ha gjort annorlunda, vi gjorde ett ärligt försök. Portello är fräsch, han är inte halt och ser helt opåverkad ut. Jag tycker att vi gjorde ett ärligt försök, det höll i över 12 mil! Nu är vi ännu mer rustade inför nästa försök och jag drömmer om en tripp till Polen i höst - det lär vara vackert där i augusti har jag hört...... Länk till resultatlista

söndag 6 juli 2014

Lag SM

Nazira och Eletta i gröngräset före start med en av groomarna Katarina Norberg. Foto Jessika Söderberg.
I helgen var det Lag SM i Laxå. Mina hästar Nazira och Elettra var med. Från klubben var vi fem ekipage varav fyra får vara med i ett lag. Elettra och jag red utanför laget.

Sött med två hästar som gjorde exakt vad vi bad om. Stona är rejält samtränade och har nästan alltid samma puls i kontrollerna, de dricker i samma hink och blir rädda för samma stenar. Fördelen med att ha två hästar ihop är att de sällan får några formsvackor, de turas om att dra och man slipper riskera att rida ensam. De lugnar varandra i grinden. Det blir också lättare för medhjälparna eftersom en kan hålla i båda hästarna för att frigöra folk till kylning. Nackdelen är att det blir sårbart om någonting skulle hända som gör att man måste rida ifrån varandra. Elettra och Nazira gick kanonbra på 16 km/h vilket var en bit fortare än båda gått förut ( Eletttra 15,2 Nazira 14,6). Det var tolv placerade och vi kom precis utanför pallplats på 14 och 15.
Laget tappade ett ekipage men fick ändå lag silver. Nazira fick därmed sin andra lag SM medalj, förra året brons i år silver, jag är glad för att ha fött upp en sådan häst.

Nazira och Sabina Andersson med äkta silver runt halsen!
Nästa år drömmer jag om ett eget lag, därför kommer nu team Aprilaprilarabers laguppställning 2015: Elettra, Portello, Nazira och Wasa. Vi behöver ett par ryttare till bara....