måndag 15 juli 2013

När lycka är ett hönshus

Det började med en annons på blocket "Lekstuga med renoveringsbehov lämplig att bygga om till hönshus eller liknande". Tanken har funnits ett tag att få hönsen närmare trädgården och använda gamla hönshuset till annat. Stugan med renoveringsbehov var stor, tung och långt borta. Jag fick låna en stor släpkärra.
Stugan gick precis på släpet, hemfärden gick mycket långsamt. Väl hemma synade vi stugan i sömmarna. Det fanns en hel del skavanker. Lite färg var inte allt som behövdes. Nya syllar och lite brädor här och där, ett golv...



Efter tre dagars slit för fyra personer och en hel del barnarbete så står den där i sin prakt. Hönshus hed tillhörande gård.
Redet är isolerat och öppnas utifrån. 






Wasas debut

Nu har han debuterat som distanshäst, Wasa. Upplandsrittens clear round på 50 km klarade han med bravur. Wasa är syrrans häst och jag fick betala tillbaka en del av mina hinknissetjänster åt henne.
Wasa  har påbrå efter sin morfar Martin som jag red min försa 120 km med 1995 på Vasaritten. Att Wasas mor och far också har tävlat distans gör ju inte kraven lägre. Hingstar på distans är inte helt vanligt och inte helt lätt. Att sköta sig på en veterinärbesiktning som är trång och full med hästar kräver disciplin. På distanstävlingar får man ju heller inte leda hästar med spö, vilket ju annars ofta är ett krav när man hanterar hingstar på utställningar, premieringar och liknande.

Wasa skötte sig bra på det hela taget på Upplandsritten. Han gnäggade mycket och talade om för alla andra hästar att han var där. Under vilotiden så vandrade han runt mycket, ingen risk för stelhet där inte. Ridningen gick bra, Sigrid såg så glad och nöjd ut varje gång jag mötte upp för att vattna. Vatten ja, det som hästarna inte brukar vilja dricka förrän efter flera mil. Wasa drack en halv hink varje gång han fick chansen, han verkligen njöt av uppassningen. Ritten var 50 km lång och hela ritten hade Sigrid sällskap med Wasas halvsyster Nipzana med Christina Fernberg i sadeln. Nipzana är fem år hon också och en av mina uppfödningar.

Väl hemma i hagen igen såg Wasa helt oberörd ut, han sträckte ut i en härlig galopp i sin stora beteshage med gräs upp till knäna. Nya äventyr väntar.
Alla bilder är tagna av Oskar Jennische

Wasa drack....

och drack...

sedan drack han ännu mer
 
Ock så fick hon sin fina Cavlirosett till slut. Grattis Sigrid och Wasa!

fredag 5 juli 2013

Håll tummarna

Idag bär det av till Laxå. Portello och jag ska tävla 120 km imorgon. Det var några år sedan senast. Senast jag red så långt var 2007. Det var innan barnen och minatre knäoperationer. Nu är jag taggad, hästen är stark och vädret ska bli soligt. I morgon kväll hoppas jag på att vara väldigt trött, lite stel men framförallt tolv mil rikare. Håll tummarna.