söndag 21 april 2013

Vedemaritten, så jäkla bra

Årets tävlingsdebut gick helt enligt planen. Planen var att rida en bra godkänd ritt på ca 15 km/h. Resultatet visar på 14,9 och en 14 plats bland 30 starter. Jag red Vedemarittens internationella 80 km klass, för mej var det väldigt viktigt att få en godkänd FEI ritt för att få fortsätta med FEI 120 km. Två minuter före start kom dock ett mycket oroväckande besked. Jan Stenberg meddelade att en internationell veterinär saknades och att man därför inte hade behörighet att starta. Veterinären som skulle ha varit på plats befann sig istället på ett flygplan till Irland. Tumult och oro spreds bland de trettio ekipagen som hade rest till Hässleholm i Skåne från hela landet och från Östersund, Finland, Danmark och Norge för att kvalificera sig. Några telefonsamtal och tio minuter senare meddelades att en räddande ängel vid namn Jossefin Kjellen var på väg från en dag med barnen på Ikea i Malmö till Vedemaritten. Vi fick starta klassen som internationell!

Banan var otroligt vacker, det var mest grusvägar som ganska torra och bra. Bitvis red vi genom bokskogar och små byar. Landskapet var lätt kuperat med ett par härliga sugande backar. Området innehöll ovanligt mycket stenmurar i ett nu skogvuxet landskap. Vid ett tillfälle passerade vi ett hav av påskliljor som växte vid ett övergivet torp, i hagarna runt om fanns alla jordbruksmaskiner man kan tänka sig ha funnits på en gård. Alla rostiga redskap och de vackra blommorna blev en märklig kontrast.

Portello var ovanligt fin, han har aldrig varit så bra på en tävling. Han var lugn och harmonisk att hantera, stog lugnt och åt. Han var pigg och framåt att rida, pullade lite hela tiden utan att vara het eller jobbig. I båda veteriärgrindarna kunde jag pulsa in nästan direkt utan kylning vilket aldrig har hänt förut.

Jag hade hjälp av Pappa under dagen, utan honom hade det inte gått. Vi hade även en trevlig resa fram och tillbaka till Skåne, vi hann prata om mycket i 120 mil. Under helgen bode vi på ett mycket märkligt ställe som hette Rydboholms stuteri, under åren har jag bott på värre ställen men detta var verkligen speciellt. På vandrarhemmet delade vi rum med ett gäng damer som var på trimningskurs med sina tio hundar. Gissa om hundarna skällde när någon av gästerna gick in eller ut genom en dörr.


Vedemaritten var en mycket välarrangerad tävling med kunniga funktionärer och en bra och genomtänkt tävlingsplats, väl markerad bana och fint väder.

Jag ska avsluta med att förklara varför man alltid ska testa all utrustning innan säsongsstart samt varför man alltid ska 5 56 i bilen. Shortchapsen brukar jag sätta på mej en halvtimme före start. Jag har mitt favoritpar, väldigt slitna men bara så sköna att jag inte vill pröva att tävla med några andra. Chapsen har hängt på en krok sedan senaste tävlinge i oktober, och ärgat. I lkördags morse skulle jag ta på dem redan på morgonen då dragkedjan varken gick att dra upp eller ned. Några spray med 5 56 och min pappas envishet så gick det hela att lösa till slut. Resultatlista

onsdag 10 april 2013

Kaponika hann inte fylla fem år

Ibland händer det oväntade saker fort, alla som har med hästar att göra vet det men man vänjer sig aldrig. Kaponika skulle följa med som handhäst på en riturr, liksom så många gånger förut. Ingenting konstigt. Hon gick lite nära och Portello sände ut en varning, ingen spark egentligen bara ett litet bakutskutt. Jag såg att det hände men uppfattade intgen träff. Kaponika lyfte vänster framben och ville inte stödja på det mer. Att det var alvarligt såg vi men om benet var av, om det var en spricka eller bara svår smärta från det lilla såret gick ju inte att avgöra. Vi åkte in till Ultuna där röntgen gav svart på vitt - flera sprickor i underarmsbenent och dessutom en liten luxation, skadan skulle omöjligt skulle kunna läka.

På Ultuna fick jag frågan av en assistent hur länge jag har haft hästen. Vad svarar man på en sådan fråga? -Mina föräldrar köpte hennes mormorsmor 1982.



Kaponika några minuter gammal












Test av nytt träns våren 2013 inför en distansdebut som inte blev av...