onsdag 27 mars 2013

Runt Hågahögen och andra historiska riktmärken

I helgen begav jag mej till Fam. Mowbray för att rida lite i Hågadalen. Det blev en härlig tur med fint Marsväder. Vi var fyra rytttare som sedan delade upp oss på en lite kortare tur (19 km) och en längre tur (27 km). Portello Och Silver Dearest fick gå den längre. Hågadalen -Nåstens naturreservat är stadsnära med fantastisk miljö och mängder av uppskyltade ridstigar, trots att man rider mitt i stan så känner man inte att man är i vägen för någon. Visst måste man rida på ett annat sätt och visa hänsyn. Här i Björklingeskogarna möter man sällan andra ryttare. I Hågadalen mötte vi ganska många andra ekipage och många hästar var ganska pigga och överladdade så det gällde att passera försiktigt så att ryttarna inte for av. Andra intressanta möten längs vägen var ett gäng vikingar som tränade vikingatida stridskonst med spjut, mängder med skidåkare och ett dussin lösa hundar.

Med på ridturen var två av mina uppfödningar, helsystrarna Nipeta (längst bak) och Nipzana (till vänster) e. Nipr u. Nazana ue. Maz. Till höger ser ni Elanor och Silver Dearest.

onsdag 20 mars 2013

Smarta prylar

Distanssäsongen har inte riktigt kommit igång ännu. Nu pysslar vi med att ordna licenser, planera tävlingar och bestäla gula böcker mm åt de hästar som inte har.

Det är ju roligt att hitta nya smarta prylar som kan underlätta på en tävling. Min syster Sigrid tipsar om en smart vattendunk på hjul. Ofta är det ju ganska långt mellan vattenslangen på en tävlingsplats och den egna platsen på vilområdet. Vattendunken på hjul gör att det inte blir så mycket att släpa. Dunken hittar du här
Ibland får jag också frågan om var man kan köpa ett stetoskop, många letar på apoteken men de flesta apotek har ej stetoskop i sprtimentet. jag tycker att detta stetoskop från granngården är väldigt prisvärt. Det är ej lagervara men alla Granngårdenbutiker tar hem det inom någon vecka.



söndag 17 mars 2013

Generna gör oss till den vi är

Redan som små visade jag och min syster Sigrid på en ovanligt god hand med hästar. Det kändes nästan som att vi hade en medfödd talang, men så kunde ju inte vara fallet. Mina föräldrar hade visserligen köpt en gård på landet med de hade ju inga hästhållargener i blodet - eller?

Mamma, Margaretha, är uppvuxen praktiskt taget på stora torget i Vänersborg med släktens sport och vapenaffär, långt från hästar. Lika långt från hästar har pappa Mats vuxit upp i en akademikerfamilj med många barn i ett stort hus.

Nu har sanningen dock börjat uppdagats....

Mamma red i sin ungdom på ridskola, hon red på stora militärhästar som inte "dög åt militärerna". Vid ett tillfälle ramlade mamma av, fastnade i stigbygeln och släpades bakom hästen i full galopp. Detta var långt före säkerhetsstigbyglar och säkerhästväst var uppfunna. Vid ett annat tillfälle red hon sist i ledet på uteritten då hästen halkade och ramlade ner i diket, mamma blev liggandes under en lång stund innan gruppen vände tillbaka för att hjälpa. Inte för en sekund avskräckte dessa mardrömsturen min mor från att låta mej och min syster pröva lyckan på hästryggen.


Här ser ni min mormor Märtha Gadde hos min mormorsmor på gården i Kvarndalen. Se hur galant mormor hanterar ardennervallacken Novello.
 
Pappa har också dolt ett och annat. Här ser ni min pappa Mats Jennische, han är bara tre år gammal och tömkör på egen hand hästen och låter den dricka. Året är 1944 och bilden är tagen vid sommarstället Livsdal i Norberg.
 
Det finns fler källor som bekräftar var intresset för distansritt kommer ifrån. Skriftliga källor nämner att min farfarsfar Hugo Jernnische tog en lång ridtur med sin släkting John i Hudiksvall år 1880.
 
Så var det återigen bevisat, avel är inte en slump.
 

onsdag 6 mars 2013

Upptravning SM 2004

Det var före de smarta telefonernas tid, innan allt digitaliserades och filmades. Ändå av någon anledning så filmade Anders när Kaabata travade upp på SM 2004 i Sveg. Åk till Sveg i år och rid midnatsritten, de är så vackert. Håll tillgodo med en upptravning, det var nio år sedan, se sådan trav jag har.

Älgigt

De senaste dagarna har jag ridit flera gånger längs en och samma väg. Varje gång har vi stött på en älg och hästarna har blivit jätterädda. Vanligtvis brukar mina hästar inte bry sig nämnvärt om älgar men denna är annorlunda. Älgen ligger nämligen utspridd i delar på vägen, vi talar om en älg med stora ben och delar i olika stadie av föruttnelse.
Finns det inte rovdjur i skogen som äter upp döda älgar, kanske läge atty sätta upp en skylt med texten " hej alla ensamströvande vargar, här har vi älgar som är serverade och klara"
Portello och Elettra gillar inte älgben på vägen Älgigt -Äckligt