tisdag 19 november 2013

Ingen skitsak

 
Sommarens
projekt har varit gödselplatta. Många stall har en och alla stall borde ha en. Här har det varit som det alltid har varit, gödsel i en hög bakom ladugården. Lite si och så med underlaget. Hemskt när gödseln ska bort och traktor fastnar i gegga. Nu är det slätt och fint, för en summa motsvarande en bättre utlandsresa för hela familjen har vi fått en tät fin platta. Stödmurarna finns inte med på bild, de gör vi av skalblock som armeras horisontellt och vertikalt, travas på varandra och fylls med betong. Plattan har ett tjockt underlag av ett gammalt sönderbilat betonggolv ovanpå markduk. Ytan täcktes sedan med kross i fraktionen 16-32. Slutligen dubbelarmering, vilket var ett gott råd vi fick från flera håll. Armeringen ligger med några cm mellanrum. Betongen är frostfri och är rejält tjock, i genomsnitt 20 cm. Eftersom ytan inte var helt vågrät så innebär det mellan 15 cm och uppåt.  Nu har jag nästan 50 kvadratmeter gödselplatta att njuta av!










torsdag 7 november 2013

Tävlingsåret 2013

Nu är det färdigtävlat för året och dags för en liten analys. Jag är överväldigande nöjd. Portello skulle under året debutera på 120 samt genomföra CEI 80 km, båda uppgifterna gick galant. Elettra har fortsatt att bli stabil och stark på 80 km, samt har varit "sällskapsdam" och lotsat Wasa runt på 50 km. Zazira, som rids av sin fodervärd har inte bara debuterat på 80 km utan dessutom genomfört tre st godkänt. Här kommer lite skryt.

Jag har under 2013:
  • Tävlat 708 km
  • Passerat den "magiska" gränsen 5000 km och kommer att få plakett på nästa distansgala
  • Inte blivit utesluten en enda gång
  • Startat i 9 klasser från 50 - 120 km.

Portello har under året:
  • Genomfört 450 km på 80 km eller mer
  • Debuterat på 120 km
  • Genomfört CEI 80 km
  • Inte blivit utesluten på någon ritt
  • Passerat 1000 km med råge och kommer att få sin statyett på nästa distansgala
Elettra har under året
  • Genomfört 338 km fördelat på fem ritter, varav en med en låneryttare.
  • Tagit guldmedalj på DM för Uppland 80 km
  • Genomfört 14 ritter i rad sedan distansdebuten utan att bli utesluten.
Nazira har under året
  • Startat på sex tävlingar
  • Genomfört tre 80 km tävlingar på ett bra sätt
Avslutningsvis några bilder från lyckostunder 2013
 Portello på Lag SM, A9

 Elettra med DM guldmedalj, Rimbo 80 km
 
Elettra - Lars Thunander och jag -Portello, Lag SM 80 km, A9. Foto Caroline Pont
 
Sigrid - Wasa och jag - Elettra godkända på Vasaritten CR 50 km. 


Målspurt med Nazira - Sabina Eriksson och Jag - Portello Rönningeritten 80 km. Foto Caroline Rogner

måndag 14 oktober 2013

Engergiboost med kort ridtur


Helgen var intensiv men effektiv. Äntligen är hästarnas ligghall utgödslad, tvättad, bättringsmålad och nyhalmad. Bäst som man håller på så märker man små saker som behöver göras och förbättras. En krubba här som sitter lite löst, en vägg där som behöver lite extra spik. Utanför är det nygrusat, välbehövligt eftersom det var åtta år sedan senast.

Helgens energiboost var dock den superhärliga ridturen på lördagens morgon. Jag red inte långt och inte fort men jag var så lycklig. Med på ridturen var Kaabata 23 år med sonen Kwadrant 3 år samt Nipzana. Att få se Kaaba vara klok gumma och visa sonen vägen genom skogen var underbart. Jag hoppas på fler turer med dem båda tillsammans! Kwadrant är just nu i ett stadie av måttlig ridbarhet. Det är lite som att åka häst, jag styr lite hjälpligt men det är inget finlir direkt. Han är i allafall lugn och sansad och accepterar till fullo att jag åker med och tar kommandot. Jag inser dock att jag måste lösa frågan med någon typ av hovbeslag redan nu. Normalt så tycker jag att det är skönt att unghästrna kan vara oskodda det första året när de rids måttligt men han är för hovöm på de hårda grusvägarna med kros på. Jag ska testa om boots går att använda fram till vintern.

måndag 16 september 2013

Målspurten!

Det blev ingen placering för någon av oss, men det hindrade inte en rafflande målspurt. Efter lite drygt 80 km tillsammans på Rönningeritten kände Sabina Andersson och jag att en liten spurt aldrig sitter fel. Fort gick det och målrakan var bred och fin, stoppsträckan dess då smalare och beklädd med bilar. Nazira fick nosen före Portello men båda hade lika kul.


Tack Caroline Rogner för att du fick oss på bild!

onsdag 28 augusti 2013

Vasaritten - sanningen om hinknissarna!

Här kommer avslöjande bilder om hur det går till "bakom kulisserna" på en distanstävling. Vi ser här hur hinknissarna långsamt byter fokus under dagens lopp.....
Bra fokus här på hästarna, två nissar med varsin hink. Uppmärksamheten riktad mot häst och ryttare. Perfekt. Dagen är i sin linda, allt kan hända. Fotografen har bra fokus.
Hinknissarna på väg att möta ryttarna, de släpar på vatten och vatten.
Ryttaren erbjuds dryck. Perfekt
Vad hände här nu med den unge fotografen?
Ryttarna har gått i mål och här kommer glädjehoppet över att nissarna har varit så bra.
Jag kan flyga?
Tack Kavli för att vi har fred i vårat team!
Kavlirosetterna ser bra ut.
Kunde du inte flyga?

Vasaritten

Vasaritten blev precis sådär mysig som Sigrid och jag hade tänkt oss. Wasa blev lugn av Elettras närvaro och Elettra blev modig och inte så tittig som när hon är ensam. Sigrid och jag hade en mysig dag. Vi red förbi bäbodar, runt Dalhalla, genom Nittsjö och andra fina miljöer. På tävlingsplatsen vid travbanan träffade vi på flera gamla bekanta, det var tur att det var 40 minuters paus i grinden så att vi han prata med alla!



Även på denna ritt så drack Wasa vid varje stopp. Erika Björklund servar med vatten.

Två glada systrar efter en trevlig och bra genomförd ritt. Hästarna iklädda sina  Kavlirosetter. Fotografer under dagen var Oskar och Ellen Jennische.



torsdag 8 augusti 2013

Vasaritt som mysritt

På lördag är det dags för årets upplaga av Vasaritten. Som vanligt är jag där för att tävla, om än en kort variant. Sigrid och jag ska följas åt och rida clear round som en trevlig utflykt. Jag rider Elettra och Sigrid rider naturligtvis Wasa. Vi hoppas på att strosa runt utan stress och koll på kilometertider, vi kommer att ha en mysig dag tillsammans och hoppas på två godkända fina hästar.


Senast Sigrid och jag tävlade tillsammans var 2006 på Bergaritten så vi har några år att ta igen. Då red jag på Kaabata nu 23 år och Sigrid på Wasas mamma Wystalka.

måndag 15 juli 2013

När lycka är ett hönshus

Det började med en annons på blocket "Lekstuga med renoveringsbehov lämplig att bygga om till hönshus eller liknande". Tanken har funnits ett tag att få hönsen närmare trädgården och använda gamla hönshuset till annat. Stugan med renoveringsbehov var stor, tung och långt borta. Jag fick låna en stor släpkärra.
Stugan gick precis på släpet, hemfärden gick mycket långsamt. Väl hemma synade vi stugan i sömmarna. Det fanns en hel del skavanker. Lite färg var inte allt som behövdes. Nya syllar och lite brädor här och där, ett golv...



Efter tre dagars slit för fyra personer och en hel del barnarbete så står den där i sin prakt. Hönshus hed tillhörande gård.
Redet är isolerat och öppnas utifrån. 






Wasas debut

Nu har han debuterat som distanshäst, Wasa. Upplandsrittens clear round på 50 km klarade han med bravur. Wasa är syrrans häst och jag fick betala tillbaka en del av mina hinknissetjänster åt henne.
Wasa  har påbrå efter sin morfar Martin som jag red min försa 120 km med 1995 på Vasaritten. Att Wasas mor och far också har tävlat distans gör ju inte kraven lägre. Hingstar på distans är inte helt vanligt och inte helt lätt. Att sköta sig på en veterinärbesiktning som är trång och full med hästar kräver disciplin. På distanstävlingar får man ju heller inte leda hästar med spö, vilket ju annars ofta är ett krav när man hanterar hingstar på utställningar, premieringar och liknande.

Wasa skötte sig bra på det hela taget på Upplandsritten. Han gnäggade mycket och talade om för alla andra hästar att han var där. Under vilotiden så vandrade han runt mycket, ingen risk för stelhet där inte. Ridningen gick bra, Sigrid såg så glad och nöjd ut varje gång jag mötte upp för att vattna. Vatten ja, det som hästarna inte brukar vilja dricka förrän efter flera mil. Wasa drack en halv hink varje gång han fick chansen, han verkligen njöt av uppassningen. Ritten var 50 km lång och hela ritten hade Sigrid sällskap med Wasas halvsyster Nipzana med Christina Fernberg i sadeln. Nipzana är fem år hon också och en av mina uppfödningar.

Väl hemma i hagen igen såg Wasa helt oberörd ut, han sträckte ut i en härlig galopp i sin stora beteshage med gräs upp till knäna. Nya äventyr väntar.
Alla bilder är tagna av Oskar Jennische

Wasa drack....

och drack...

sedan drack han ännu mer
 
Ock så fick hon sin fina Cavlirosett till slut. Grattis Sigrid och Wasa!