fredag 28 september 2012

duktiga regnvåta hästar

Äntligen har utrustningen torkan efter helgens Rönningeritt! Jag och Elettra tillbringade 5 timmar 36 minuter och 7 sekunder i regnet, Sabina och Nazira klarade sina 5 mil på knappt fyra timmar.
Meterologerna höll vad de lovat, ihållande regn. Trots det dystra vädret så var Elettra vid ovanligt gott mod hela dagen. I min klass var det endast 6 starter och förutom Maria så höll vi övriga 5 ihop större delen av ritten. Jag vet inte om Elettra och Hedonizt kännde av sitt släktskap (båda e. Samsheik) men de verkade i alla fall gilla varandras släktskap. Elettra hade ett ovanligt bra flyt hela dagen och fick inte några svackor. Rönningeritten i år handlade mycket om att stå ut, stå ut med regnet, med lera, med mer lera och att hålla värme och humöret uppe.

Anders och våra tvillingar var medhjälpare under dagen. Jag är helt imponerad av att twinsen lyckades med att inte ledsna fullständigt. De säger till och med att de tyckte att det var roligt att vara med. Det gick åt en hel del mutor med godis och varm choklad för at hålla humöret uppe.

Sabina red 50 km tävling på Nazira, det var hennes första tävling och de genomförde på ett mycket bra sätt. Här ser ni ett blött ekipage innan starten!

Malin Larsson fångade Sabina och Nazira på bild före starten
Trots det blöta vädret så hade jag prickat in perfekta kläder för dagen. Jag red i Ridtights som har en förmåga att inte suga åt sig vatten och dessutom torkar snabbt i vinden. Under dem hade jag micro pants från Ullmax. På överkroppen hade jag klubbens egna funktionströja samt woolterry sweater även den från ullmax. Jag hade en tunn regnjacka som andas och red faktiskt i vanliga gummistövlar (med ullmaxsockor). Jag höll mig torr och lagom varm hela dagen. För er som tycker att Ullmax verkar ha bra kläder så kan jag meddela att klubben kommer att sälja deras kläder under hösten.

Rönningeritten var även ett av få tillfällen då jag fick användning av mina ländtäcken, hästarna behövde väl den extra värmen den kalla dagen.
resultatlista

torsdag 6 september 2012

Naturen till låns

Det började skymma.  Det tog några sekunder innan jag förstod vad som sprang framför oss på stigen. Var det en annan ryttare eller en stor hund? Inte förrän älgmamman klev ut framför oss förstod jag att det var kalven vi jagat i galopp. Elettra och jag stannade. Älgkon tog sin kalv åt sidan. Hon gömde hela sin stora kropp bakom en tall. Ljudlöst skrittade vi förbi.

Hon såg på mej, jag såg på henne. Vi hade en tyst överenskommele, vi såg inte varandra.

onsdag 5 september 2012

Dementi

Härmed dementeras det felaktiga ryktet att edsbyritten inte skulle ha fastnat på bild. Däremot är vissa bilder lite suddiga beroende på er höga hastighet i kombination med att fotografen, var groom, hinkbärare, kartläsare och chafför också.





kram och tack för en trevlig hälsingetur/ Syrran

måndag 3 september 2012

Edsbyritten - mitt i världsarvet

Edsbyritten fastnade inte på bild, ni får njuta av en bild från SM lag bronset på Rimboritten istället!
Vi hamnade mitt i sveriges nyaste världsarv. Bland Hälsingegårdar och storslagen natur fick Portello och jag nöjet att genomföra Edsbyrittens 80 km. Trot eller ej men vi fick inte en droppe regn på hela dagen, dessutom sprack himlen upp på sista sträckan och vi fick se en vacker sol. Hela dagen hade vi enligt planen sällskap med Mia Lindgren och Obelix. Hästarna gillar varandra och deras styrkor förstärker varandra. Portello blir lugn av Obelix närvaro och pulsade in snabbt och bra. Edsbyritten är genomgående väl arrangerad. De flesta ryttarna bor på Edsbyns vandrarhem ett prisvärt och bra boende. Banan är lätt kuperad och med magnifik utsikt över Hälsingslands vidder. Mycket av banan går på grusbilvägar men även en hel del fina skogsstigar. Man rider även genom en del fina byar med talande namn såsom Torrbergsbo, Torraberg och Bergsbo. 

Det är vacker natur där uppe. Landskapet med utsikt över berg och dalar och det klara fina vattnet tilltalar mej. Jag tillbringade söndagen med att drömma lite. Kanske sälja gården hemmavid och köpa en hälsingegård. Jag kunde leva på att guida turister till häst genom världsarvet. Ha en kaffestuga med surdegsbröd och nykokad marmelad. Vad tror ni om ett ställe som detta? Nåväl, att drömma är gratis. Just nu trivs jag bra här på Uppsalas slätt med milsvidd utsikt över mina träsklika betesmarker.