söndag 29 juli 2012

Naziras distansdebut


Framridning före start




Kylning innan veterinärbesiktningen


Se de fina bilderna på länken här

Färdigvilat, snart dags för de sista två milen!
 Rimborittens clear round blev Naziras distansdebut. Sabin Andersson har omsorgsfullt tränat henne under sommaren och hon var väl förberedd för uppgiften. De första tre milen visste hon inte riktigt vad som förväntades och gick ömsom på bra och ömsom lite trögare. Efter veterinärkontrollen och 30 minuters vila gick hon som tåget. Minimitiden var på 4 timmar och Sabina lyckades rida på rutinerade 4 tim och 3 minuter.
Nazira pulsade in lågt hela dagen och uppförde sig mycket lugnt och sansat. Hon stod lugnt och tuggade hö och såg ut som en fullfjädrad rutinerad distanshäst.

lördag 28 juli 2012

40 poäng och AB!

Kaabata premierades i dag i Österbybruk. Hon fick 40 poäng, med bl.a 9 på typ. Hon fick kommentaren "väl bibehållen, utmärkt typ". Poängen och Kaabatas digra meritlista räckte väl till ett AB.

Hennes tredje föl April April Kaprifol visades vid sidan. Kaprifol fick 39 poäng och klass 1, även hon med 9 på typen.

Att visa häst i Österbybruk känns nostalgiskt. Jag var där med familjen på arabhästutställningar som fam. Jarbecks anordnade i början av 1990-talet. Vacker plats - vackra hästar.  Kaabata kanske blir det sista premierade arabstoet i Sverige. Vilket avelsvärderingssystem som arabhästarna ska ha i fortsättningen är inte klart, jag hoppas att det blir väl genomtänkt.

torsdag 19 juli 2012

Bytt är bytt

Kaponika trivs som flodhäst i sin nya hage

Wasa trivs som ridhäst på min ridbana, men helst så travar han i skogen!
Sigrid och jag har gjort ett tillfälligt hästbyte under sommaren. Hennes Wasa, skimmel född i maj 2008 e. Nipr ue. Martin har bytts mot min Kaponika, skimmel, född i maj 2008, e. Nipr ue. Martin. En liten förändring kan tyckas men de är ändå två olika individer. Våra miljöer bjuder dessutom på helt olika utmaningar. Jag erbjuder stora hagar med kraftigt gräs och möjlighet att springa mycket, gott om andra hästar att lära känna på närmare håll. Jag har en hel del tung trafik att vänja sig vid, en egen ridbana att träna på. Hos Sigrid finns kuperade hagar med vatten, järnvägsbroar, nya hästkompisar och möjlighet att ta del av byns gemenskap. För båda våra unghästar är det ett nyttigt byte, vi får se hur länge det varar.

fredag 13 juli 2012

Äventyr till häst

En del ridturer är som bäst efteråt. Man vet att man kom hem hel och att allt gick bra, dessutom kan man skryta om bedrifen för andra. Det här är berättelsen om en sådan tur.
Flera gånger har jag sneglat på en trevlig stig på kartan, stigen följer sjön Velången norr om Björklinge. Stigen är ca 3 km lång och kommer ut på en grusbilväg. Hela rundan borde bli ca 25 km vilket man avverkar på mindre än två timmar, i vanliga fall. En varm och solig dag, kanske den enda denna sommar, så red jag på Elettra och Sabina på Nazira för att utforska den trevliga stigen.


Nåväl, utrustade med karta och saftflaska gav vi oss av på den väl markerade stigen. Stigen såg stabil och bra ut men hela marken gungade lite under hästarna, det såg ut lite som att vi red på en shokladpudding. Efter ett tiotal meter kom vi fram till ett brett dike med en träbro över, bron var av bra skick och vi red över, efter ca 50 meter kom ytterligare ett dike, denna gång utan bro men med några runda stockar utlagda att kliva på. Runda stockar är bra för apostlahästar men dåliga för äkta hästkrafter. Vi bedömde att hästarna kunde hoppa över vid sidan av stockarna. När vi hade hoppat över sex eller sju diken kom vi fram till ett redigt riktigt bamsedike. När vi nu var så nära slutet av stigen ville vi inte gärna vända tillbaka, visst kunde väl hästarna hoppa över? Vi gick av hästarna och följde diket motströms för att hitta ett smalt parti, vilket var omöjligt. Med en tro på hästarnas superförmågor smackade vi på dem och lät dem hoppa över. Elettra satsade för allt vad hon var värd och hoppade, jag stod på andra sidan och höll i tygeln noch tog emot henne. Hon halkade lite med bakbenen i landningen men lyckades kravla sig upp. Nu var det Naziras tur, hon fick inte lika bra sats utan blev kvar i diket med bakbenen. När hon försökte komma upp sjönk hon allt längre ner i den svarta mossmarken. Jag tog tag i tygeln och manade på henne, till slut kom hon upp. Sabina och jag var nu ganska skakis och insåg att hur eländig terräng vi än har framför o9ss så kan vi inte vända om och gå tillbaka. Stigen slingrade sig fram och plötsligt sjönk Elettra lite med en framhov, Sabina red en liten omväg för att undvika det blöta - trodde vi! Plötsligt såg jag hur Nazira såg ut att lägga sig ner, hon hade gått ner sig i en myr. Sabina kastade sig av och Nazira lyckades få fast mark under sig igen. De resterande fyra fem dikena hoppade hästarna över snällt och lätt. Vi hade fått rutin på att sitta av hästarna, låta en av oss gå över spången till andra sidan, koppla loss distanstyglarna så att de blir som ett grimskaft, kasta över tygeln till medhjälparen och smacka över hästarna. Stigen var tre km lång och det tog 56 minuter att ta sig fram. På Wikipedia kan man läsa följande om sjön Velången:

Velången är en sjö i norra delen av Björklinge församling, Uppland, cirka 30 kilometer norr om Uppsala. Ytan är cirka 3 kvadratkilometer. Sjön ligger 40 meter över havet och ingår i ett större myr- och mossområde strax väster om Uppsalaåsen. Sjöns nordöstligaste del ingår i Viksta församling (Vikstaheden). Avvattning sker genom Velångskanalen, som har sitt avflöde i sjöns södra del. Största tillflöde till sjön är Nävergårdsbäcken, som kommer västerifrån från sjön Nävergården (46 m ö.h.) samt före Velången även genomflyter den mindre sjön Mossaren (40 m ö.h.). Runt Velången går en vandringsled, på vilken motionsloppet Velången runt anordnas med jämna mellanrum. Området tillhör till största delen Norunda häradsallmänning. Visst fiske förekommer i sjön.

Vi hade inte läst på denna text innan, och missade därför viktig information såsom: avvattnig, avflöde, myr- och mossområde. Inte heller tänkte vi på att en vandringsled är en vandringsled och inte en ridstig.