onsdag 31 augusti 2011

Nipzana med ny ägare

Nipzana har nu äntligen fått Stina som ägare. Egentligen bestämde hon det för över ett år sedan. Det var inte Stina som valde Nipzana, Nipzana valde Stina. Det känns jättebra att få sälja en häst när jag vet att ägare och häst redan är som ett. Lycka till med vad framtiden har att erbjuda. Nipzana kommer att stå kvar här på gården så jag får möjlighet att studera er utveckling på nära håll.

söndag 28 augusti 2011

Backa genom bommar

Här följer ännu en videosnutt med Kamomillövningar. Hon har varit lite skeptisk för att gå genom trånga passager och därför tränar jag på att gå mellan bommar. Jag vill att hon ska ta ett steg i taget och att jag ska kunna reglera henne framåt och bakåt. Att backa runt ett hörn är lite trixigt. Lösningen är att låta bakdelen vara och istället justera med framdelen, altså en liten "minibakdelsvändning" inne i bommarna. Det är andra gången Kamomill gör denna övning och första gången ville hon inte ens gå när abommarna!

lördag 27 augusti 2011

Presseningträning med unghäst

Kamomill är en unghäst av det lite busigare slaget. Hon är väldigt pigg och vaken och kan både stå på bakbenen och kasta sig hejdlöst. Varje övning med henne är ett äventyr. För att få mer kontroll har jag börjat öva på trixiga hinder. Hon får gå mellan bommar, backa mellan bommar, gå över min låssasbro och i går var det premiär för pressening! Jag övar mycket på att hon ska ta ett steg i taget, att jag ska kunna reglera henne framåt och bakåt och att hon inte får rusa. Här ser ni resultatet från bro- och pressening övningen.

onsdag 17 augusti 2011

Sprätthöns

Jag hade Hedemorahöns och en tupp fram tills för några veckor sedan då en av hönorna försvann spårlöst. Just den där svarta hönan med lite brun krage runt huvudet brukade bete sig lite märkligt. På något vis hittade hon ett hål i hönsgården, trots att det är nät runt om som är nedgrävt. Varje dag gick hon och vankade utanför hönsgården och ville bli insläppt. Hon höll sig inne fram tills nästa dag då hon åter rymde. Fram tills en dag för några veckor sedan, närmare bestämt tre, då hon försvann. Räven tänkte jag, vi har fått höns och ankor uppätna förut av det lilla söta djuret. Men icke. I går var Anders och jag var för sig på besök i naturen norr om gården. På hemvägen råkade Anders se den svarta hönan, på kullen bakom stallet. Han såg också en liten gul kyckling som sprang in under sin mammas vingar. Tio minuter senare kom jag ridandes förbi och hade då svårt att missa hönan som gick på vägen med vad jag upplevde som ett myller av kycklingar. Snabb avsadling av hästen och hämtning av en kartong. Anders jag och barnen begav oss av för att hämta hem hönan och sätta kycklingarna i säkerhet från rovfåglar, rävar, katter bilar och hela den grymma verkligheten. På platsen där jag bara några minuter tidigare sett ett myller av kycklingar med tillhörande höna var det nu tomt. Vi frågade oss, hur långt kan en hönsfamilj förflytta sig och hur fort?

Vi började leta. Efter en stund hittade Anders hönan på en liten kulle, framför en sten och under långt gräs men bara tre meter från stora vägen. Några kycklingar avslöjade hon inte. Vi bestämde oss för att jag skulle lyfta hönan ner i kartongen och försöka "skyffla"med småttingarna. Flera kycklingar landade i kartongen men fyra sprang åt fel håll, mot brädhögar och stenrösen. Två infångades, två kvar. Vi satte hönan och de nu infångade kycklingarna i en stor bur och lämnade platsen. Planen var att hönan skulle locka till sig kycklingarna som var små nog att ta sig in genom gallret. Planen lyckades. Men hur många kycklingar tror ni att vi fick med oss hem? Betänk att en höna lägger ett ägg om dagen och bygger upp ett bo innan hon börjar ruva. Hönan måste få plats att värma alla äggen så att inga ruttnar. Äggen ska också klara sig från skator och rovfåglar under tiden som de ligger oskyddade från hönan.
Gissa antalet kycklingar!



Årets vackraste tävling



13 augusti var det dags för årets underbaraste tävling. Vasaritten utgår från Rättviks travbana och går via centrum, förbi den stora rättvikshästen och upp över slalombacken för att sedan rida ner igen på andra sidan. Resterande bitar av banan är lätt kuperade och med mjuka fina sandvägar. den 86 km långa tävlingen var uppdelad på 34 + 33 + 19 km med veterinärgrindar mellan. Man rider genom Nittsjö, samhället kännt för sin fina keramik och man slingrar sig runt Dalhalla, gropen numera känd för sin fina musik.




Jag har ridit Vasaritten många många gånger och blir alltid förvånad över att det är så få starter. Tävlingen håller hög klass på både bana, tävlingsområde, uppstallning mm. Kanske är det avståndet till Rättvik som avskräcker. Personligen tycker jag att banan är utmanande och rolig att rida. Det blir en helt annan upplevelse än att rida många av de "slätlöp på platt skogsbilväg i barrskog" som det finns gott om söder över i landet.



Resultatet för mej och Portello blev att vi kom in som 5:a av 10 starter och red 14 km/h. Hastighetsmässigt så red vi långsammare än på lag SM men detta värderar jag ändå som en större prestation. Banan är rejält backig och Portello låg mycket stabilt och fint i pulsen. Han gick snabbt ner i puls och vi pulsade in på 60/56/56.



Och du som tar dig tid att åka till Rättvik och rida Vasaritten, glöm inte att vrida på huvudet och titta på utsikten när du ridit upp för slalombacken!

måndag 8 augusti 2011

Podiumsadeln strippad in på bommen





Glasfiberbommen är strippad. Panelerna under sadeln med sidan som sitter mot bommen, sidan mot hästen är fårskinnsklädda.






Min Podium Trek köpte jag 2005 och har sedan dess använt frekvent. Efter Rimboritten behövde den putsas lite. Putsat och fettat in har jag gjort föut men aldrig så här noga. Jag började pilla på delarna och upptäckte att det mesta gicka att ta löst i delar. Efter en stund infann sig i hövar på golvet: 2 stigläder, 4 sadelgjordsstroppar, 2 paneler som sitter under sadeln, en översida med sadelkåpor av läder och en glasfiberbom.



Jag tvättade, studerade och fettade in. Fårskinnet borstade jag med karda. Utan allt för mycket krångel och med enbart en hovkrats till hjälp för att trä igenom några ringar lyckades jag montera ihop sadeln igen, den blev som ny!


Övningen tog dygt en timme.


Vilket smart sadelsystem detta är, man kan lätt byta ut slitna eller opassande delar mot nya utan att lämna in till sadelmakare eller liknande.