söndag 24 juli 2011

Dubbelt tävlande på Rimboritten


Elettra debuterade på 80 km och min medryttare Sabina debuterade på 50 km med lite mer erfarna Portello på Rimboritten i helgen. Att åka i väg med två hästkompisar och tävla i olika klasser är lite av ett äventyr. Portello är normalt den som går före Elettra och visar vägen, i går fick hon klara sig själv.

Jag startade 30 minuter före Sabina och vi valde därför att ha Portello sadlad och klar när jag gav mej av ifall han blev stökig. Elettra var mycket fundersam när starten gick och skriade över ängarna efter Portello som var kvar vid starten och svarade högljutt tillbaka. Min plan var att rida ca 12 km/h och jag hoppades att jag skulle lyckas hitta ridsällskap trots det låga tempot, det gick. Snart blev vi en trio med samma mål. Jag och Carolin Thenander samt Glenn från Norge. Att rida med en norrman en sådan mörk dag i Norges historia var speciellt, jag rös när Glenn berättade att han normalt sett arbetar i kvarteren runt bombningen men hade semester i fredags för att resa till tävlingen.
Nåväl, vi var en trio av oerfarna blyga unghästar som var lika fega allihop. Vid varje stor sten, varje bro, tunnel eller annat spännande fick vi övertala fegisarna att tuffa på ett tag till. Första 3 milen var Elettra seg, hon gick med handbromsen i och jag ver verkligen inte övertygad om att tävlingen skulle lyckas. Hon var spänd och hade dåligt flyt i traven. Efter 30 km var det vet gate, jag hade ridit 2 tim och 34 minuter vilket sammanföll lite väl bra med Sabina som red sina 30 km på en annan slinga på 2 tim och 4 minuter. Vi kom alltså exakt samtidigt i i grinden!
Vi hjälptes åt med hästarna, Portello kyldes ordentligt och hästarna gick in samtidigt till veterinären. Portello hade 60 och Elettra 52 i puls. Efter vilan red jag ensam ut på min slinga och det var lite segt och mycket övertalning innan jag kom i kapp mitt ridsällskap igen. Andra slingan flöt på bättre och Elettra började slappna av, vi ökade nu tempot från 11,7 på första till 12,3 på andra slingan. I andra grinden pulsade vi in på 60 slag efter dryga tre minuter. Ut på Sista slingan, tyvärr hade vi tappat Glenn nu så det var jag och Carolin. Bara 2 mil kvar, då hände något. Elettra slappnade av och fick ett helt annat flyt i steget. Efter 7 mil blev hon jättepigg och gick upp i täten och drog, sista 5 km mot mål galopperade vi i friskt tempo på två jättefina hästar vilket gjorde att tempot på sista slingan ökade till 14,8 km/h.

Elettra klarade slutbesiktningen utan anmärkningar och med 56 i puls.Planen var att rida 12 km/h, det blev 12,6. Sabina hade fått order att rida ca 15 km/h, hon red 15,1! Jag vill hoppas att det beror på en bra lärare.

Intryck under dagen: Elettra är oerhört lätthanterlig och avslappnad i grinden, äter allt som serveras och dricker lika bra. I vetrinärgrinden är hon lugn och sansad med det är fortfarande svårt att få henne att trava trots väldigt mycket övning hemma, jag behöver träna mer. På sista slingan strök hon bakbenen så att hon fick sår, det har aldrig hänt förut. Nu vet jag att det är dags för strykkappor efter 5 mil. En del i att det gick så bra är naturligtvis hinkteamet. Jag fick hjälp av samma team som när jag tog bronsmedalj på NM i Finland 2004, det vill säga Annelie, Sigrid och min systerdotter Ellen, som då låg i magen.

Kvart över midnatt gick jag ut i hagen för att ge lite kvällsbetfor och möttes av två travande fina fräscha hästar, de har tävlat 13 mil tillsammans och är i det närmaste oberörda- häftigt.

En liten videosnutt från banan och en liten snutt från den minst sagt usla upptravningen.

tisdag 19 juli 2011

Busiga unghästar ska ridas in



Syrrans Wasa och min Kaponika är tre år och ska ridas in. Syrran och jag hjälptes åt att hänga och sitta på Wasa. Han är hingst och är unghästbusig men har bra respekt för både människor och andra hästar. Han är lyhörd och har ett milt temperament. Sigrid som känner honom bäst höll i grimskaftet och jag satt i sadeln där jag känner mig säkrast. Vi började med att jag hängde över sadeln och Sigrid ledde honom långsamt framåt, plötsligt så blev han fundersam och ville skutta till, men Sigrid agerade snabbt och tog honom i grimman och sade åt honom på skarpen. Han insåg då att det inte var farligt och blev lugn och avslappnad efter en stund. Efter det hängde jag ytterligare några ggr, och satte till slut upp i sadeln och vi gick runt några varv. Jag satte av igen och satte upp igen utan problem. Det var ingen märkvärdig övning men det känns ändå bra när man har klarat av första uppgiften att sitta upp och gå runt lite.
Bildbevis finns inte, men en liten video från när Sigrid hämtar Wasa från det miljötränande varierande hingstbetet får duga. En eloge för att hjälmen sitter på redan vid hämtningen i hagen. I en flock med unghingstar vet man aldrig vad som kan hända.

onsdag 6 juli 2011

Uppsalarittens blå slinga



Direkt hemkommen efter Lag SM kände jag mej lite mör i kroppen och stel i vaderna. Jag kände för att ligga i soffan hela dagen och läsa en bok, men Elettra borde tränas. Jag var inte svår att övertala när några av klubbens kompisar skulle på en träningsrunda. Snabbt planerat blev vi sju ryttare som provred Uppsalarittens blåa slinga. Elettra var väldigt fin och känns nu som en " vanlig" distanshäst. Hon är lätt att rida och går fram fint i alla tempon. Traven har förbättrats rejält och hon rullar fint i galoppen. Hon gillar verkligen att vara ute i grupp!

Blå slingan var väldigt fin och gick största delen på preparerade ridvägar. Det är faktiskt bättre ridvägar i centrala Uppsala än vad jag har hemma. Ett par stabila träbroar passerade vi och de har jag fångat på film och foto. Kom gärna till Uppsalaritten på lördag och titta, om du inte själv ska rida förstås!