torsdag 23 juni 2011

Dressyrträningar i sommarvärmen

Själv är jag lite dålig på regelbundna dressyrträningar. Tänker att det ska bli av snart. Men med barn i familjen och heltidsjobb har jag svårt att prioritera att åka och träna dressyr i ridhus när jag kan distansträna ute i naturen. Nu har Sabina i stallet tagit initiativ till att bjuda hem en tränare, Molle. Det finns ridbana, ljusa sommarkvällar, häst och tränare. Ja ni förstår själva att jag inte slipper undan.

Molle kommer ca en gång i veckan och börjar få fin ordning på både mej och Elettra, vi gör framsteg varje gång och det är väl det som är meningen. Elettra tränar jag mycket på att gå stabilt på volter utan at skjuta ut bogen på den öppna delen av volten, samma övning i galoppen. I vänster varv är det lättare och i höger svårare. Med Elettra övar vi också på att hitta en stabil form och lättare sidvärtesrörelser. I dag tränade vi en hel del på öppna och då var det höger skänkel som hon gick undan bra för och vänster som var svårare. Elettra tröttnar snabbt och försöker då hitta undanflykter för att slippa jobba.


Portello får mycket galopp jobb, sidvärtesrörelser samt att gå i en stabil form. Han är ju den mest välskolade av hästarna och ligger på lite högre nivå. Sabina rider honom väldigt bra och jag försöker få henne att rida KM i dressyr.

Stina rider med Nipzana på lektionerna för att få hjälp att gå rakt och hitta bjudning. Just nu testar hon av lite och försöker stanna för att slippa arbeta. Även om hon är ung och lite riden så är det bra att ta hjälp av en tränare på tidigt stadium för att lära sig att arbeta korrekt. På videon här är det tionde gången hon rids så det är verkligen på basnivå.
Här följer också en liten film när jag försöker rida lite öppna i skritt på Elettra.





fredag 17 juni 2011

Allt går att sälja med sevice

Här om kvällen var jag tvungen att åka på en snabbt planerad angenäm resa (som jag berättar med om en annan gång:-)
Längs den 15 mil långa vägen finns inte många kvällsöppna matställen förutom den som heter M.
Jag är inte stamkund hos M och inledde därför som jobbig kund med svåra frågor såsom vilket land kommer köttet och kycklingen ifrån i era hamburgare? Tjejen i kassan visste inte men tog gärna reda på det. Dansk kyckling :-(
Efter beslut att beställa köttfri hamburgare fick jag beskedet att detta tar 3 minuter. Jag väntar så gärna för att slippa dansk kyckling.
Några minuter senare ursäktar tjejen sig så hemskt mycket, tydligen har jag även fått vänta 13 sekunder för länge på pommes och detta ska naturligtvis inte upprepas. Kanske vill jag ha en glass som kompensation?

När jag gick därifrån tänkte jag att M:s affärsidé är att kunderna vet vad de får. Jag vet till exempel att på M har de rena toaletter och gott kaffe. Maten är inte god men alla vet det, och ingen förväntar sig att den ska vara varken god eller näringsriktig. Om man däremot går från M och får mer än förväntat så blir man plötsligt överraskad - nöjd kund.

söndag 12 juni 2011

En bra arab är en bra arab








Jag är hobbyuppfödare av arabhästar i liten skala. Mitt mål är att få hästar som ska kunna tävla, främst i distans på hög nivå. Men jag vill fortfarande ha hästar med bra typ och som ser ut som bra representanter för rasen. Utställningar är jag inte så roade av. Jag reste runt en hel del med familjen på utställningar när jag var i 15-års åldern och fick nog av det då. Jag känner mej mer hemma bland distansfolkets rejäla campingstil än med det lite flotta som ofta kännetecknar en arabhästutställning.



I år kände jag dock att det var det dags för att visa Kaabata. Med henne vet jag redan "facit". Hon är en bra tävlingshäst, i Sverige har det bara funnits ett par arabston som har gått längre på distanstävlingar. Kaabata har desutom placeringar på SM och NM samt en bra ritt från ett VM. Domarna fick tycka vad de ville om henne, jag skulle liksom ändå inte bry mej. Trots att Kaabata inte är van att showa med svansen i vädret och visa upp sig så gick hon hem hos domarna, hon fick 86,33 poäng och kom trea i klassen för ston 12 år och äldre. I veteranklassen kom hon dessutom etta. Hon imponerade främst med att vara så fräsch vid 21 års ålder. De båda hästarna i klassen som fick högre poäng fick båda sämre än Kaabata på ben, klassvinnaren kan nog inte heller sägas ha ett särskilt bra sadelläge.

Kaabata fick 17 och 18 poäng (20 gradig skala) på alla delmoment utom ben där hon fick 16,17,16. Just benen är nog de t som jag har sett som en av hennes starkaste kort. Hon har tävlat i 11 år på 8 - 16 mil utan att stryka sig, få överben och med endast någon mindre obetydlig hälta. Hon har ett korrekt benställ utan några större avvikelser, bra hovar som är hårda och slits jämt.

Jag åkte till Strängnäs med en guldfärgad häst och gom hem med en med guldpoäng. Vacker är hon min pärla, men alla vackra ting är tre. .