måndag 24 januari 2011

Hjältarna på SFV

Tillsammans med kollegorna på Statens fastighetsverk hade jag varit på möte hela dagen i Östersund. Flyget var försenat hem och alla var lite irriterade och ville hem när vi landade efter kl 21:. Det sista jag sa till L på Arlandas parkering var "jag måste nog stanna och tanka på hemvägen för jag tar mej nog inte både hem och till jobbet i morgon bitti...."
Det var så sant som det var sagt. Irriterande nära avfarten till Knivsta där jag planerat att tanka så hickade bilen några gånger och dog. En tanke som då flög genom huvudet var att tänk om bilen med C och P i var bakom mej? Då kunde jag lifta med dem fram till macken och hämta en reservdunk. P:s bil hade redan passerat men eftersom han ställer upp i alla lägen så sa han ett självklart " jag åker och fixar en bensindunk" Efter lite huvudbry om var jag egentligen stod med min bil fick vi till slut kontakt där på E4:an. I sådana här lägen är det verkligen tur att det finns mobiltelefoner. Jag hade till och med två, och det var tur för min privata hade klent batteri och jobbtelefonen som jag var tvungen att stänga av på planet kunde jag inte PIN-koden till.
Nu, med bensin i bilen, så kunde sagan ha varit slut men det är den inte. Mina misslyckade startförsök i hopp om att bensinen nog inte alls var slut samt varningsblinkers hade dragit ur batteriet. Med fara för våra liv på E4:an i mörkret så startkablade vi bilen som senare tog mej enda hem. Jag vet inte hur jag ska tacka C och P för denna insats men P:s självklara "det var bara roligt" har jag lite svårt att hålla med om - men ett bra bloggmaterial blev det ju i alla fall.

söndag 23 januari 2011

Bakom galler



Fascinationen för boxgaller började redan på gården i Falun där jag växte upp. I stallet där på Källviken hade det funnits ett spiltgaller av gjutjärn som förre ägaren bytte bort mot en stenmortel. De nya ägarna av gallret var Fam. Axelsson på Wilkesbacka gård. Varje gång vi besökte Wilkesbacka försökte vi förgäves att få byta tillbaka gallret mot en stenmortel. Som vuxen har jag på egen hand försökt att samla på mig några av dessa spiltgaller som jag tycker är så vackra. Nu har priserna börjat stiga för dessa ting som till min fasa ibland används i trädgårdar eller restauranginredningar. Mina första två galler (översta bilden) Köpte jag på annons från Västergötland för fem år sedan, de var svarta. Bara en vecka senare hittade jag två till exakt likadana men röda, platsen var Väring, även det i Västergötland. De fyra gallren har jag använt till min nuvarande boxinredning. 2007 var det dags för nästa fynd. Ett udda vitt galler som jag hittade på Gysinge byggnadsvård fick följa med hem, det är också mitt dyraste galler (hittills). Det vita gallret har jag ännu inte byggt in i någon box eftersom det har varit udda - tills nu. För en vecka sedan fick jag tips av en kompis att det fanns ett galler ute på Blocket. Gallret inköptes och transporterades via en kollega från Åkersstyckebruk. Väl hemma inser jag till min förtjusning att det nya svarta gallret är en kopia från samma gjutform som det vita. Supertjusigt kommer det att bli i någon ny box när båda gallren är uppmålade och fina!Mitt intresse för gamla stall kan jag ofta odla på arbetstid då jag besöker en del av landets främsta jordbruksegendomar. Här nedan bjuder jag på ett av mina favoritstall. Drottning Victorias stall från Tullgarn.







tisdag 18 januari 2011

Skadad Kamomill


Efter 6 dagar på Ultuna fick jag i går hämta hem Kamomill. Vi tar det från början. I torsdags kväll kom Kamomill in rejält halt till sin mat. Jag hittade ett litet sår stort som en ärta, eller brodd om man så vill. Inga broddade hästar finns i hennes hage! Många år som hästägare har gett mej en viss erfarenhet av sår, jag tror mej kunna skilja onda sår från goda. Detta var ont. Det var ack så litet men satt mitt på hasleden. Hon uppvisade även samtliga tre varningssignaler:

  • Feber
  • Hälta
  • Svullnad

Jag tog inte ut någon veterinär och för att inte själv förvärra skadan spolade jag enbart rent runtom med koksalt. Sedan åkte jag in till Ultuna som numera lyckligtvis har slopat kravet på remiss. Där blev vi väl omhändertagna av veterinär Chris som konstaterade att leden med stor sannolikhet var punkterad. På fredagon sövdes hon och leden spolades rent med flera liter koksalt samt artroskopi av leden. Efter några dagars intensiv behandling med smärtstillande samt antibiotika så är hon nu ohalt i skritt och trav. Stygnen efter operatione ska tas om två veckor och tills dess är det boxvila med skritt för hand som gäller.

För Kamomill är det en stor omställning, från att gå i flock med kompisar och busa till boxvila. Hon finner sig förvånansvärt bra i situationen. På Ultuna var hon lite nervör men åt bra.

Eftersom vi kom in så tidigt han det inte komma in några bakterier i leden. Jag har en häst som blir frisk och kom undan med att det blev dyrt. Trots försäkring får jag stå för drygt 10 000 själv. Eller som en kollega sa -jasså inte dyrare, det är ju bara som en stor service för bilen. Tydligen har vi olika sätt att sköta våra bilar på.

söndag 16 januari 2011

Transportlysen

Transporten skulle ha besiktats i november - så blev det inte. Vid de laget hade jag inte orkat byta däck och inte bokat någon tid. Jag reser som tur är inte så mycket med hästarna på vintern. Vinterdäcken fick jag på när snön kom men tidsbokningen dröjde. Under julhelgen bokade jag upp en tid långt fram i tiden för att ha gått om tid för att kolla alla lampor och så....I Måndags morse var det dags. Snön var bortskottad men det där med de trasiga lamporna hade jag förträngt långt inne bland gröten och knäcken. Planen var att åka in i så god tid till besiktningen att jag skulle hinna till macken och köpa två glödlampor för att ersätta de trasiga. Tiden gick och jag stod där i besiktningshallen med två tomma hål där mina glödlampor skulle ha suttit. Jag vet inte om det var mina glittrande ögon som bländade eller om kontrollanten hade synfel. Jag fick i alla fall mitt besiktningsprotokoll helt utan anmärkningar och en kommentar att allt såg väldigt bra ut. Jag åkte raka vägen till macken och köpte två glödlampor som jag ska sätta på plats när som helst......

onsdag 12 januari 2011

Onödigt spännande morgontur.


Den tidiga morgonens ridtur började i ett mörkt men snöigt landskap. Jag red Portello och Elettra var med som handhäst i longerlina. Allt gick bra i början, hon är van att vara med. Efter halva rundan skulle jag ändra på longerlinan och gjorde detta från sadeln utan att gå av hästen. resultaten blev att Elettra blev lössläppt. Hon stog stilla några sekunder - tittade på mej, vände och sprang. Nu såg jag två alternativ, springa bort eller springa hem - hon valde det senare. Nu såg jag två alternativ, klara sig helskinnad eller bli ett frimärke framför en lastbil- hon valde det första. Det hela avlöpte odramatiskt. Anders var kvar hemma och tack vare mobiltelefon blev han ombedd att gå ut på vägen och fånga rymlingen. Hon lät sig villigt infångas och ledas n i hagen. När jag kom hem 10 minuter senare tittade Elettra upp från höhögen i hagen med en min som sa -Så lätt låter jag mej inte tämjas, men i hagen med mina kompisar könner jag mej hemma.

tisdag 11 januari 2011

Broddar

Hästarna har fyrbroddat så de klarar isgatorna utan broblem, värre är det med mej. Sedan jag pajjade mitt knä för några år sedan är det en del vardagsbestyr som är besvärligare än innan. Ett problem är att gå när det är halt. Jag går på helspänn och vet att jag får inte halka. Naturligtvis gör man det ändå med ett blått knä och värk som följd. I dag tog jag problemet vid hornen och köpte broddar. Jag läste lite recensioner och fastnade för Clas Ohlsons broddar. De täcker hela foten och har små korta nubbar. Broddarna gick fint på stallstövlarna och jag behövde inte ta av dem i stallet. Skillnaden var enorm, nu kan jag gå avslappnat i normalt tempo utan att vara rädd för att halka.
http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=137059685

lördag 1 januari 2011

Fyrverkerier

364 dagar om året är vår gård en lugn oas på landet. På nyårsafton förvandlas den till en skyttegrav. Från 18:30 tiden och fram till 01:40 var himlens alla vädersträck konstant täckta av fyrverkerier som avfyrats inom en radie på 3-4 km. Vackert kan tänkas, vi bor liksom på första parkett. Jag har aldrig vqarit med om så mycket fyrverkerier, himlen är så blå att man ser bra utan ficklampa. För hästarnas del är detta en natt av skräck. Två år i rad har jag fått börja det nya året med att leta reda på en flock hästar som har skenat genom staketet mitt i natten. I år ville jag annorlunda så jag tog in hästarna som går på lösdrift i vanliga fall. Alla hästarna fick stå i stallet och två fick stå vid sina krubbor i ligghallen. Inga hästar skenade genom staket men en häst sparkade sönder en vägg. Elettra sprang runt runt i sin box hela kvällen och portello var paralyserad och darrade som ett asplöv. Nazira var på helspänn och vägrade äta havre eller morötter trots att hon är stallets matvrak. Alla hästar bryr sig naturligtvis inte. De yngsta hästarna låg tryggt och sov i halmen. Naturligtvis har jag lyset tänt och radion på och alla andra tips som finns. Inte bara hästarna mår dåligt, katten kröp runt på golvet och skrek i köket. Linnea vaknade vid tolvslaget och grät för att det pangade så mycket, hon satt sedan med en kudde framför ögonen tills det slutat smälla.
I dag har jag försökt hitta regler kring avfyrning av fyrverkerier. Tydligen är det upp till varje kommun att själv regler. I Uppsala står det mest om säkerhet, att man inte får vara under 18 år och att man ska vara försiktig så att man inte skadar sig själv.
Jag ska skriva ett brev till Uppsala kommun och föreslå lite fler begränsningar i deras fyrverkeripolitik.