onsdag 21 december 2011


Här om helgen blev vi plötsligt ett ryttargäng på fyra som skulle rida på utflykt. Jag passade på att inviga mina nyinköpta sadelväskor. I sadelväskorna packade jag ner en termos med glögg (lite för söt och svag) en påse lussebullar samt muggar. Lagom halvvägs på ridturen premiärfikade vi. Väskorna motsvarade verkligen mina förväntningar, jag har tidigare haft väskor som har hoppat och farit bakom sadeln men dessa sitter stadigt sadelväskan heter English Stowaways och du köper den här!




Hästen till vänster på bilden med rosa är Elettra, den reflekterande rumpan till höger är Nipzana.

lördag 10 december 2011

Vilse i skogen på jakt efter stig

Jag kom ihåg att ta med reflexer men ansåg inte att jag skulle behöva någon lampa, jag skulle ju komma hem innan det blev mörkt. Ridturen hade ingen riktig plan, efter ett tag kom jag på att jag skulle rida mot Skuttunge. Jag skulle rida en väg hem över skogen som jag testat en gång förut, på sommaren när det var ljust och jag hade en vägvisare med mej. Jag kom nu helt på tog, chansade på fel skogsväg. Vägen blev smalare och smalare och blev tillslut bara till rester av en stig. Jag fick vända om och kom till slut på rätt väg igen. Nu hade det tyvärr blivit mörkt, den rätta vägen slutade vid en plöjd åker. Jag fick leta mej över åkern och runt ett stort krondike med månen som ledsagare. Efter två timmar kom jag hem igen. Det är faktiskt lite uppiggande att rida lite vilse ibland. Nu rider jag ofta efter bekväma invanda rutter och drar mej för att utforska det för mej ännu okända.
Kanske blir det ett nyårslöfte inför 2012 att rida lite mer vilse.

onsdag 30 november 2011

Pannlampa

Hur man än vrider och vänder sig i november så är det mörkt. Snän som jag länktar efter lyser med sin frånvaro. Min enda tröst i mörkret just nu är min älskade Silva lampa. Lust den modellsom jag har Silva 478 har nog ersatts av någon nyare modell men det är en lampa som verkligen fungerar för ridning. Många pannlampor räcker ända ner till hästens öron men når knappt ner till vägen. För den som går i köptankar så hittade jag en likadan som den jag har på Blocket till ett mkt bra pris!http://www.blocket.se/goteborg/Pannlampa_Silva_478___batteripack_9Ah_37010349.htm?ca=3

Jag har monterat min lampa kordentligt på en ridhjälm som jag använder bara när det är mörkt, på så sätt blir det enkelt att ta på sig hjälm och lampa i ett. Batteriladdaren har jag ipluggad i sadelkammaren, allt för att göra det enkelt att komma ihåg att ladda batterierna.

onsdag 9 november 2011

Sko eller inte sko en unghäst?

Jag är ingen fan av att sko unghästarna tidigt. Jag tror att hovarna växer och utvecklas bra på en oskodd hov och att hästarna mår bra av att bygga upp lite hårda hovar. Ridningen måste naturligtvis anpassas till både hästen och underlaget. För en unghäst tror jag att detta kan vara sunt. Hästen kan inte gå i alla gångarter på alla underlag och då får man automatiskt en "broms". Kaabata, som är den häst som jag haft som ung och som har fått störst framgång, red jag barfota fram tills fyra års ålder. Då jag skodde henne enbart fram inför ett träningsläger. Jag red in henne som treåring men red nästan ett år i mest skritt. På hösten de året hon var tre red jag ridlektion en gång i veckan, jag skrittade när de andra i gruppen galopperade men gjorde alla travövningar som vanligt.

Nu har jag börjat rida Kaponika lite försiktigt, jag varvar promenader för hand med handhäst, löshoppning och ridning. Kaponika är märkbart öm i fötterna på hårt grus, till och med på stallplanen vill hon helst gå undan och gå på gräsmattan istället. Jag har nu köpt och prövat boots från Old Mac:s. De verkar sitta bra. De är betydligt klumpigare än easyboots men är lättare att sätta på och ta av. Kaponika verkar gilla tofflorna och nu vill hon takta på asfaltsvägen. Jämfört med Easyboots som jag har haft tidigare så har Old Macs ett dovare ljud och låter mer som just tofflor, Easybootsen låter mer som skor. Jag har också vissa funderingar på hur Old Macs klarar av lera och att bli blöta med tanke på kardborrebanden. Än så länge fungerar tofflorna bra, då får hovarna härdas i hagen och jag kan vänta något år till med att spika i hennes fötter.

måndag 31 oktober 2011

Portello visar på färdigheter i dressyr

Portello är en mångsidig häst. Här om veckan gjorde Portello debut på dressyrbanan tilsammans med Sabina, som är en medryttare. Ekipaget gjorde en jättebra insats, ritten var jämn och fin utan missar men med lite smått och gott att finjustera. Vi hoppas på någon mer start framöver.

Njut av inslaget på youTube "Mr Portello på LB:1 på Börje sportklubb"Dressyrtävlingen på YouTube

fredag 28 oktober 2011

Mälardalens distansryttarförening

Nu är Mälardalens Distansryttarförening bildad. En helt ny förening som ska främja Distansrittens utveckling i Mälardalen. Vi skall arrangera tävlingar, träningar, ordna föreläsningar och viktigast av allt - ha roligt tillsammans med varandra och våra hästar.
Här kan du följa vad som händer i föreningen

I november har vi två aktiviteter inbokade för medlemmar, tycker du att det verkar roligt ska du skynda dig att bli medlem

Distansträff hos Mia Lindgren


Måndagen den 14 november träffas vi hos Mia Lindgren och pratar om vår förening, distansritt, vad vi vill göra och annat som dyker upp.
Från kl 18:00 är vi välkomna till Mia, som visar upp sin nya lokal med distansprylar och erbjuder oss 20% rabatt på köp under kvällen. Från kl 19:00 har vi pratstund.
Du får gärna anmäla att du kommer till Mia på epost info@distansritt.nu!
Tanken med vår träff är att vi ska lite fokus på vilken verksamhet vi ska ha under 2012 samt hur vi kan skapa intäkter till klubben.

Djurgårdsritt!
Häng med och rid på Djurgården i Stockholm!
Söndagen den 6 november rider vi ca 2 timmar på Djurgården. Vi träffas vid kl 11, och tar en tur ihop. Anmälan gör du till Caroline Franzén på mailadress caroline_fr@hotmail.com senast den 1 november, då får du även vägbeskrivning.
Caroline ordnar med lättare lunch/ fika för 70 kr där överskottet går till klubben!

torsdag 27 oktober 2011

Hubertusjakt i Aspeboda

I helgen som var red Sigrid och jag Hubertusjakt i Aspeboda. Det var et supertrevlig dag med fint väder och väl arrangerat. Efter drygt halva ritten var det paus på Wilkesbacka gård där det serverades varm punch. Vi red i för dagen reglementsenliga kläder, det vill säga vita ridbyxor och kavaj, en klädsel som vi distansryttare är ovana vid.

Vid Aspeboda ridklubb var det frivillig hoppning på ridbanan, jag och Portello valde den "låga" banan med 60 cm hinder. Herr P tyckde det var lite lågt och hoppade med ordentig marginal.
Riktigt fina bilder från Portellos hoppning på ridbanan hittar ni hor fotograf  Mattsson
Hubertusjakten rönte stor uppmärksamhet i den lokala pressen. läs om Hubertusjakten i Dalademokraten
Alla ryttare fick medalj efteråt. Ritten tog ungefär fyra timmar och vi red ungefär som banan här visar på mät din runda

fredag 21 oktober 2011

Allt är inte guld som glimmar, det kan vara en spik.


Nu på fredag kväll, när anständigt folk sitter inne och har fredagsmys med tacos och ser på Skavlan, var jag ute i stallet och bytte däck. Jag packade hästtransporten inför i morgon och råkade kasta ett öga på däcken på hästtransporten. Var det inte lite lite luft? Fram med kompressorn, men vid en närmare titt på däcket konstaterade jag att spiken som satt rakt in i däcket antagligen inte blir mindre vass om den får lite luft. Det blev att sätta på vinterdäck istället.

I morgon ska syrran och jag till Dalarna på en nostalgisk ritt. Vi ska rida Hubertusjakt i Aspeboda. Starten går på Vassbo gård. Där var vi ofta med pappa när vi var små och tittade på hur kossor fungerade. På Vassbo brukade det även vara premieringar, Kaaba visades där för 19 år sedan på unghästpremiering. Vi ska sedan rida till Wilkesbacka gård. Jag rider Portello och Sigrid rider Wystalka. Just på Wilkesbacka föddes Wystalkas mamma Wielogora och våra föräldrar köpte henne där för exakt 30 år sedan. Efter ett stopp på Aspeboda ridklubb rider vi åter till Vassbo. Det ska bli trevligt att rida något som inte är tävling för en gångs skull. Mysig utflykt bara. Jag har hört att det lär ska bli Punch stopp också, synd bara att jag måste köra hem....

tisdag 11 oktober 2011

Soloritt avslutade årets tävlingstermin


På årets sista ritt, Fjällnoraritten, red jag Elettra och Portello lånade jag ut till Sabina. Vi red 50 km tävlingsklass tillsammans utan medhjälpare. Vi red så där mysigt som man kan göra, utan stress utan "tävling". Vi turades om att hålla hästarna medans vi åt, sadlade och gick på toa. Tempot anpassades efter förutsättningarna samt efter att hästarna inte fick vatten eller kylning på banan. Knappt 13 km/h blev resultate.


Portello som i vanliga fall kan vara lite vimsig blev oerhört lugna v att ha Elettra med sig. Hon å andra sidan blev väldigt peppad och modig av att ha Portello framför sig. Summering av året ger att Portello har tävlat tre 50 km och tre 80 km, samtliga godkänt. Elettra har två 50 km och en 80 km tävling, samtliga godkända.


Bilden visar Elettra och Portello på väg in i veterinärgrinden. Bilden komer från följande album
http://jalbum.net/sv/browse/user/album/1052828/

fredag 30 september 2011

Jag drömmer om belysning

Plötsligt är den bara här  - hösten. Utan att jag som vanligt har hängt med i svängarna så gäller det att uppgradera utrustningen. Fram med undanstoppade benreflexer, reflexvästar och hjälmreflexer. Det är ljust och fint när jag rider i väg men svart som natten när jag kommer hem.
Små barn i familjen gör det svårare at rida den ljusa tiden på dygnet, jag blir hänvisad till att rida efter läggdags - i mörker. Detta har aktualiserat frågan om belysning på  ridbanan, belysningen måste till och detta NU. Lite av arbetet är förberett, elkablar är nedgrävda och stolpar finns. Nu gäller det bara att invänta en ledig helg och två starka personer som kan hålla i jordborren.

tisdag 20 september 2011

Fjällnora nästa

Funderingar på höstens tävlingar hit och dit. Först hade jag ambisionen att rida Dacke FEI med Portello, men efter att läkaren rotar runt i mitt knä och jag inte kunde rida på två veckor så kändes det inte rätt. Det får bli lugna Fjällnora istället. Bådde jag och min medryttare Sabina kommer att rida så att både Elettra och Portello får en liten trevlig avslutningsritt inför vintern.

torsdag 15 september 2011

Nipetas egen blogg

En av mina, som jag tycker själv, trevligaste uppfödningar är Nipeta född 2007(Nipr- Nazana). Att hon är speciell för mej är nog delvis för att det är mitt enda fuxföl sedan Kaabata föddes för 21 år sedan. Nipeta har nu vuxit från en långbent fölis till en ståtlig fyraåring. För ungefär ett år sedan kom till sin nuvarande matte i Hågadalen. Hon ser så fin ut i sitt oranga distansträns när hon tuffar fram längs stigarna
Elanor Mowbray Jones har en blogg där man kan följa Nipeta och hennes andra hästar:

http://teamshahina.blogg.se/

måndag 12 september 2011

Bara fina bilder




Lite artroskopi i mitt knä har föranlett lite vila. Jag får hålla tillgodo med jättefina bilder från Vasaritten.13/8. Erika Björklund (Nadals matte) hjälpte mej på tävlingen. Hon visar sig även vara en mästerfotograf!

onsdag 31 augusti 2011

Nipzana med ny ägare

Nipzana har nu äntligen fått Stina som ägare. Egentligen bestämde hon det för över ett år sedan. Det var inte Stina som valde Nipzana, Nipzana valde Stina. Det känns jättebra att få sälja en häst när jag vet att ägare och häst redan är som ett. Lycka till med vad framtiden har att erbjuda. Nipzana kommer att stå kvar här på gården så jag får möjlighet att studera er utveckling på nära håll.

söndag 28 augusti 2011

Backa genom bommar

Här följer ännu en videosnutt med Kamomillövningar. Hon har varit lite skeptisk för att gå genom trånga passager och därför tränar jag på att gå mellan bommar. Jag vill att hon ska ta ett steg i taget och att jag ska kunna reglera henne framåt och bakåt. Att backa runt ett hörn är lite trixigt. Lösningen är att låta bakdelen vara och istället justera med framdelen, altså en liten "minibakdelsvändning" inne i bommarna. Det är andra gången Kamomill gör denna övning och första gången ville hon inte ens gå när abommarna!

lördag 27 augusti 2011

Presseningträning med unghäst

Kamomill är en unghäst av det lite busigare slaget. Hon är väldigt pigg och vaken och kan både stå på bakbenen och kasta sig hejdlöst. Varje övning med henne är ett äventyr. För att få mer kontroll har jag börjat öva på trixiga hinder. Hon får gå mellan bommar, backa mellan bommar, gå över min låssasbro och i går var det premiär för pressening! Jag övar mycket på att hon ska ta ett steg i taget, att jag ska kunna reglera henne framåt och bakåt och att hon inte får rusa. Här ser ni resultatet från bro- och pressening övningen.

onsdag 17 augusti 2011

Sprätthöns

Jag hade Hedemorahöns och en tupp fram tills för några veckor sedan då en av hönorna försvann spårlöst. Just den där svarta hönan med lite brun krage runt huvudet brukade bete sig lite märkligt. På något vis hittade hon ett hål i hönsgården, trots att det är nät runt om som är nedgrävt. Varje dag gick hon och vankade utanför hönsgården och ville bli insläppt. Hon höll sig inne fram tills nästa dag då hon åter rymde. Fram tills en dag för några veckor sedan, närmare bestämt tre, då hon försvann. Räven tänkte jag, vi har fått höns och ankor uppätna förut av det lilla söta djuret. Men icke. I går var Anders och jag var för sig på besök i naturen norr om gården. På hemvägen råkade Anders se den svarta hönan, på kullen bakom stallet. Han såg också en liten gul kyckling som sprang in under sin mammas vingar. Tio minuter senare kom jag ridandes förbi och hade då svårt att missa hönan som gick på vägen med vad jag upplevde som ett myller av kycklingar. Snabb avsadling av hästen och hämtning av en kartong. Anders jag och barnen begav oss av för att hämta hem hönan och sätta kycklingarna i säkerhet från rovfåglar, rävar, katter bilar och hela den grymma verkligheten. På platsen där jag bara några minuter tidigare sett ett myller av kycklingar med tillhörande höna var det nu tomt. Vi frågade oss, hur långt kan en hönsfamilj förflytta sig och hur fort?

Vi började leta. Efter en stund hittade Anders hönan på en liten kulle, framför en sten och under långt gräs men bara tre meter från stora vägen. Några kycklingar avslöjade hon inte. Vi bestämde oss för att jag skulle lyfta hönan ner i kartongen och försöka "skyffla"med småttingarna. Flera kycklingar landade i kartongen men fyra sprang åt fel håll, mot brädhögar och stenrösen. Två infångades, två kvar. Vi satte hönan och de nu infångade kycklingarna i en stor bur och lämnade platsen. Planen var att hönan skulle locka till sig kycklingarna som var små nog att ta sig in genom gallret. Planen lyckades. Men hur många kycklingar tror ni att vi fick med oss hem? Betänk att en höna lägger ett ägg om dagen och bygger upp ett bo innan hon börjar ruva. Hönan måste få plats att värma alla äggen så att inga ruttnar. Äggen ska också klara sig från skator och rovfåglar under tiden som de ligger oskyddade från hönan.
Gissa antalet kycklingar!



Årets vackraste tävling



13 augusti var det dags för årets underbaraste tävling. Vasaritten utgår från Rättviks travbana och går via centrum, förbi den stora rättvikshästen och upp över slalombacken för att sedan rida ner igen på andra sidan. Resterande bitar av banan är lätt kuperade och med mjuka fina sandvägar. den 86 km långa tävlingen var uppdelad på 34 + 33 + 19 km med veterinärgrindar mellan. Man rider genom Nittsjö, samhället kännt för sin fina keramik och man slingrar sig runt Dalhalla, gropen numera känd för sin fina musik.




Jag har ridit Vasaritten många många gånger och blir alltid förvånad över att det är så få starter. Tävlingen håller hög klass på både bana, tävlingsområde, uppstallning mm. Kanske är det avståndet till Rättvik som avskräcker. Personligen tycker jag att banan är utmanande och rolig att rida. Det blir en helt annan upplevelse än att rida många av de "slätlöp på platt skogsbilväg i barrskog" som det finns gott om söder över i landet.



Resultatet för mej och Portello blev att vi kom in som 5:a av 10 starter och red 14 km/h. Hastighetsmässigt så red vi långsammare än på lag SM men detta värderar jag ändå som en större prestation. Banan är rejält backig och Portello låg mycket stabilt och fint i pulsen. Han gick snabbt ner i puls och vi pulsade in på 60/56/56.



Och du som tar dig tid att åka till Rättvik och rida Vasaritten, glöm inte att vrida på huvudet och titta på utsikten när du ridit upp för slalombacken!

måndag 8 augusti 2011

Podiumsadeln strippad in på bommen





Glasfiberbommen är strippad. Panelerna under sadeln med sidan som sitter mot bommen, sidan mot hästen är fårskinnsklädda.






Min Podium Trek köpte jag 2005 och har sedan dess använt frekvent. Efter Rimboritten behövde den putsas lite. Putsat och fettat in har jag gjort föut men aldrig så här noga. Jag började pilla på delarna och upptäckte att det mesta gicka att ta löst i delar. Efter en stund infann sig i hövar på golvet: 2 stigläder, 4 sadelgjordsstroppar, 2 paneler som sitter under sadeln, en översida med sadelkåpor av läder och en glasfiberbom.



Jag tvättade, studerade och fettade in. Fårskinnet borstade jag med karda. Utan allt för mycket krångel och med enbart en hovkrats till hjälp för att trä igenom några ringar lyckades jag montera ihop sadeln igen, den blev som ny!


Övningen tog dygt en timme.


Vilket smart sadelsystem detta är, man kan lätt byta ut slitna eller opassande delar mot nya utan att lämna in till sadelmakare eller liknande.








söndag 24 juli 2011

Dubbelt tävlande på Rimboritten


Elettra debuterade på 80 km och min medryttare Sabina debuterade på 50 km med lite mer erfarna Portello på Rimboritten i helgen. Att åka i väg med två hästkompisar och tävla i olika klasser är lite av ett äventyr. Portello är normalt den som går före Elettra och visar vägen, i går fick hon klara sig själv.

Jag startade 30 minuter före Sabina och vi valde därför att ha Portello sadlad och klar när jag gav mej av ifall han blev stökig. Elettra var mycket fundersam när starten gick och skriade över ängarna efter Portello som var kvar vid starten och svarade högljutt tillbaka. Min plan var att rida ca 12 km/h och jag hoppades att jag skulle lyckas hitta ridsällskap trots det låga tempot, det gick. Snart blev vi en trio med samma mål. Jag och Carolin Thenander samt Glenn från Norge. Att rida med en norrman en sådan mörk dag i Norges historia var speciellt, jag rös när Glenn berättade att han normalt sett arbetar i kvarteren runt bombningen men hade semester i fredags för att resa till tävlingen.
Nåväl, vi var en trio av oerfarna blyga unghästar som var lika fega allihop. Vid varje stor sten, varje bro, tunnel eller annat spännande fick vi övertala fegisarna att tuffa på ett tag till. Första 3 milen var Elettra seg, hon gick med handbromsen i och jag ver verkligen inte övertygad om att tävlingen skulle lyckas. Hon var spänd och hade dåligt flyt i traven. Efter 30 km var det vet gate, jag hade ridit 2 tim och 34 minuter vilket sammanföll lite väl bra med Sabina som red sina 30 km på en annan slinga på 2 tim och 4 minuter. Vi kom alltså exakt samtidigt i i grinden!
Vi hjälptes åt med hästarna, Portello kyldes ordentligt och hästarna gick in samtidigt till veterinären. Portello hade 60 och Elettra 52 i puls. Efter vilan red jag ensam ut på min slinga och det var lite segt och mycket övertalning innan jag kom i kapp mitt ridsällskap igen. Andra slingan flöt på bättre och Elettra började slappna av, vi ökade nu tempot från 11,7 på första till 12,3 på andra slingan. I andra grinden pulsade vi in på 60 slag efter dryga tre minuter. Ut på Sista slingan, tyvärr hade vi tappat Glenn nu så det var jag och Carolin. Bara 2 mil kvar, då hände något. Elettra slappnade av och fick ett helt annat flyt i steget. Efter 7 mil blev hon jättepigg och gick upp i täten och drog, sista 5 km mot mål galopperade vi i friskt tempo på två jättefina hästar vilket gjorde att tempot på sista slingan ökade till 14,8 km/h.

Elettra klarade slutbesiktningen utan anmärkningar och med 56 i puls.Planen var att rida 12 km/h, det blev 12,6. Sabina hade fått order att rida ca 15 km/h, hon red 15,1! Jag vill hoppas att det beror på en bra lärare.

Intryck under dagen: Elettra är oerhört lätthanterlig och avslappnad i grinden, äter allt som serveras och dricker lika bra. I vetrinärgrinden är hon lugn och sansad med det är fortfarande svårt att få henne att trava trots väldigt mycket övning hemma, jag behöver träna mer. På sista slingan strök hon bakbenen så att hon fick sår, det har aldrig hänt förut. Nu vet jag att det är dags för strykkappor efter 5 mil. En del i att det gick så bra är naturligtvis hinkteamet. Jag fick hjälp av samma team som när jag tog bronsmedalj på NM i Finland 2004, det vill säga Annelie, Sigrid och min systerdotter Ellen, som då låg i magen.

Kvart över midnatt gick jag ut i hagen för att ge lite kvällsbetfor och möttes av två travande fina fräscha hästar, de har tävlat 13 mil tillsammans och är i det närmaste oberörda- häftigt.

En liten videosnutt från banan och en liten snutt från den minst sagt usla upptravningen.

tisdag 19 juli 2011

Busiga unghästar ska ridas in



Syrrans Wasa och min Kaponika är tre år och ska ridas in. Syrran och jag hjälptes åt att hänga och sitta på Wasa. Han är hingst och är unghästbusig men har bra respekt för både människor och andra hästar. Han är lyhörd och har ett milt temperament. Sigrid som känner honom bäst höll i grimskaftet och jag satt i sadeln där jag känner mig säkrast. Vi började med att jag hängde över sadeln och Sigrid ledde honom långsamt framåt, plötsligt så blev han fundersam och ville skutta till, men Sigrid agerade snabbt och tog honom i grimman och sade åt honom på skarpen. Han insåg då att det inte var farligt och blev lugn och avslappnad efter en stund. Efter det hängde jag ytterligare några ggr, och satte till slut upp i sadeln och vi gick runt några varv. Jag satte av igen och satte upp igen utan problem. Det var ingen märkvärdig övning men det känns ändå bra när man har klarat av första uppgiften att sitta upp och gå runt lite.
Bildbevis finns inte, men en liten video från när Sigrid hämtar Wasa från det miljötränande varierande hingstbetet får duga. En eloge för att hjälmen sitter på redan vid hämtningen i hagen. I en flock med unghingstar vet man aldrig vad som kan hända.

onsdag 6 juli 2011

Uppsalarittens blå slinga



Direkt hemkommen efter Lag SM kände jag mej lite mör i kroppen och stel i vaderna. Jag kände för att ligga i soffan hela dagen och läsa en bok, men Elettra borde tränas. Jag var inte svår att övertala när några av klubbens kompisar skulle på en träningsrunda. Snabbt planerat blev vi sju ryttare som provred Uppsalarittens blåa slinga. Elettra var väldigt fin och känns nu som en " vanlig" distanshäst. Hon är lätt att rida och går fram fint i alla tempon. Traven har förbättrats rejält och hon rullar fint i galoppen. Hon gillar verkligen att vara ute i grupp!

Blå slingan var väldigt fin och gick största delen på preparerade ridvägar. Det är faktiskt bättre ridvägar i centrala Uppsala än vad jag har hemma. Ett par stabila träbroar passerade vi och de har jag fångat på film och foto. Kom gärna till Uppsalaritten på lördag och titta, om du inte själv ska rida förstås!

torsdag 23 juni 2011

Dressyrträningar i sommarvärmen

Själv är jag lite dålig på regelbundna dressyrträningar. Tänker att det ska bli av snart. Men med barn i familjen och heltidsjobb har jag svårt att prioritera att åka och träna dressyr i ridhus när jag kan distansträna ute i naturen. Nu har Sabina i stallet tagit initiativ till att bjuda hem en tränare, Molle. Det finns ridbana, ljusa sommarkvällar, häst och tränare. Ja ni förstår själva att jag inte slipper undan.

Molle kommer ca en gång i veckan och börjar få fin ordning på både mej och Elettra, vi gör framsteg varje gång och det är väl det som är meningen. Elettra tränar jag mycket på att gå stabilt på volter utan at skjuta ut bogen på den öppna delen av volten, samma övning i galoppen. I vänster varv är det lättare och i höger svårare. Med Elettra övar vi också på att hitta en stabil form och lättare sidvärtesrörelser. I dag tränade vi en hel del på öppna och då var det höger skänkel som hon gick undan bra för och vänster som var svårare. Elettra tröttnar snabbt och försöker då hitta undanflykter för att slippa jobba.


Portello får mycket galopp jobb, sidvärtesrörelser samt att gå i en stabil form. Han är ju den mest välskolade av hästarna och ligger på lite högre nivå. Sabina rider honom väldigt bra och jag försöker få henne att rida KM i dressyr.

Stina rider med Nipzana på lektionerna för att få hjälp att gå rakt och hitta bjudning. Just nu testar hon av lite och försöker stanna för att slippa arbeta. Även om hon är ung och lite riden så är det bra att ta hjälp av en tränare på tidigt stadium för att lära sig att arbeta korrekt. På videon här är det tionde gången hon rids så det är verkligen på basnivå.
Här följer också en liten film när jag försöker rida lite öppna i skritt på Elettra.





fredag 17 juni 2011

Allt går att sälja med sevice

Här om kvällen var jag tvungen att åka på en snabbt planerad angenäm resa (som jag berättar med om en annan gång:-)
Längs den 15 mil långa vägen finns inte många kvällsöppna matställen förutom den som heter M.
Jag är inte stamkund hos M och inledde därför som jobbig kund med svåra frågor såsom vilket land kommer köttet och kycklingen ifrån i era hamburgare? Tjejen i kassan visste inte men tog gärna reda på det. Dansk kyckling :-(
Efter beslut att beställa köttfri hamburgare fick jag beskedet att detta tar 3 minuter. Jag väntar så gärna för att slippa dansk kyckling.
Några minuter senare ursäktar tjejen sig så hemskt mycket, tydligen har jag även fått vänta 13 sekunder för länge på pommes och detta ska naturligtvis inte upprepas. Kanske vill jag ha en glass som kompensation?

När jag gick därifrån tänkte jag att M:s affärsidé är att kunderna vet vad de får. Jag vet till exempel att på M har de rena toaletter och gott kaffe. Maten är inte god men alla vet det, och ingen förväntar sig att den ska vara varken god eller näringsriktig. Om man däremot går från M och får mer än förväntat så blir man plötsligt överraskad - nöjd kund.

söndag 12 juni 2011

En bra arab är en bra arab








Jag är hobbyuppfödare av arabhästar i liten skala. Mitt mål är att få hästar som ska kunna tävla, främst i distans på hög nivå. Men jag vill fortfarande ha hästar med bra typ och som ser ut som bra representanter för rasen. Utställningar är jag inte så roade av. Jag reste runt en hel del med familjen på utställningar när jag var i 15-års åldern och fick nog av det då. Jag känner mej mer hemma bland distansfolkets rejäla campingstil än med det lite flotta som ofta kännetecknar en arabhästutställning.



I år kände jag dock att det var det dags för att visa Kaabata. Med henne vet jag redan "facit". Hon är en bra tävlingshäst, i Sverige har det bara funnits ett par arabston som har gått längre på distanstävlingar. Kaabata har desutom placeringar på SM och NM samt en bra ritt från ett VM. Domarna fick tycka vad de ville om henne, jag skulle liksom ändå inte bry mej. Trots att Kaabata inte är van att showa med svansen i vädret och visa upp sig så gick hon hem hos domarna, hon fick 86,33 poäng och kom trea i klassen för ston 12 år och äldre. I veteranklassen kom hon dessutom etta. Hon imponerade främst med att vara så fräsch vid 21 års ålder. De båda hästarna i klassen som fick högre poäng fick båda sämre än Kaabata på ben, klassvinnaren kan nog inte heller sägas ha ett särskilt bra sadelläge.

Kaabata fick 17 och 18 poäng (20 gradig skala) på alla delmoment utom ben där hon fick 16,17,16. Just benen är nog de t som jag har sett som en av hennes starkaste kort. Hon har tävlat i 11 år på 8 - 16 mil utan att stryka sig, få överben och med endast någon mindre obetydlig hälta. Hon har ett korrekt benställ utan några större avvikelser, bra hovar som är hårda och slits jämt.

Jag åkte till Strängnäs med en guldfärgad häst och gom hem med en med guldpoäng. Vacker är hon min pärla, men alla vackra ting är tre. .

fredag 27 maj 2011

Lydnadsdressyr i hagen





När du tröttnat på den vanliga ridningen är ett tips att lära hästen lite roliga tricks. Här ser ni Wasa öva på "sitt" och Nazira på "spela död" . Helt vanliga tricks som man lätt lär hästen ute i hagen, stärker banden mellan människa - häst. Eller så kan man bara ha kameran i högsta hugg vid rätt tillfälle - välj själv.





tisdag 24 maj 2011

Pensionärs j.....

Björklingetrakten är väldigt platt. De stackars backar som finns måste man tydligen dela med andra. Jag låg först med Portello i en frisk galopp (milt uttryckt) i den fina galoppbacken. Strax bakom låg Elettra med S (jag har flera medryttare som heter S). Någonstans mellan Portellos framfart och Elettra så dök de upp - pensionärerna. Två hanar och en hona av dessa oskygga köttätare dök upp från ett sidospår. Klart som sjutton att man blir skraj. Elettra svängde, S höll balansen. Ridturen ändrade riktning från upp för backen till in i skogen.

Jag hörde S ropa bakom mej, när jag vände mej om så stod hon där på marken, som en ryttare utan häst. Hästen borta, borta. S blev avskrubbad mot ett träd i skogen. Ni som har läst tidigare inlägg i den här bloggen om Eletttra vet att hon gillar att springa bort. Hon kastar aldrig av någon, är aldrig dum men tycker helt enkelt att borta är bra men hemma bäst.

I kväll hade vi tur och slapp leta efter henne, hon skenade hem. När vi förenats igen väntade en skrittrunda, en dusch och lite ompyssling med lindade ben,

Sist av allt vill jag påpeka att jag i princip inte har något emot pensionärer, så länge de inte backtränar kl åtta Björklingeskogarna. OBS! Inga djur eller människor kom till skada.

Fixarnisse i farten

I väntan på hovslagaren. Jag ska bara fixa till handtaget till stalldörren lite. Det har börjat sitta lite löst och behöver skruvas åt. Först måste handtaget monteras bort, sen kan man justera skruvarna. Jag försöker lossa brickorna som håller fast handtaget men det går jäkligt trögt, faktiskt händer ingenting. HMMM?



En inventering bland verktygen och jag kommer fram till att en rörtång är perfekt. Med rörtången får jag rejäl hävstång för att lossa brickorna. Tyvärr blir det lite väl bra kraft så massor med saker i låset går sönder istället.



Jag besökte Clas Ohlson för att köpa reservdelar, men i dagens konsumtionssamhälle borde jag ha lärt mig att man ska köpa nytt, nytt, nytt. Jag kom ut från affären med ett nytt handtag. Nu återstår bara att skruva ihop alla mina nya skruvar och pinnar igen och ta bort silvertejpen som jag tillfälligt har tejpat igen dörren med.

måndag 23 maj 2011

Arabhästutställning nästa!

Ett plötsligt infall för några veckor sedan gjorde att jag anmälde Kaabata till utställning i Strängnäs. Egentligen behöver hon inte ställas ut, hon är redan världens vackraste - synd bara att ingen annan också får se det. Sagt och gjort, anmäld blev hon.
Kaaba är en lättfödd dam som har en lätt rondör över magen, jag ridtränar nu för fullt. I går galopptränade vi i backar. Jag ska inte visa henne själv, det finns proffs på sådant. Jag förklarade för visaren att hon är lite rund men att hon rids 2-3 mil i veckan och logeras lite för att försöka arbeta bort buken lite - hon skrattade.

Nu återstår att försöka damma av kunskaperna från förr om hur man fixar till en häst inför utställning. Själv har jag inte varit på en utställning sedan 1992....På den tiden lackade man hovarna , rakade inne i öronen och sminkade med svart vaselin. Nu är det tack och lov förbjudet.


  • På fredag ska huvudet finklippas

  • Till helgen ska hon shamponeras ordentligt

  • Dagen innan återstår ytterligare shamponering, klippning av manen i nacken

  • På utställningsdagen väntar en ansenlig mängd pälsglans

Sen återstår bara att hålla tummarna. Roligt ska det bli. Kaaba skall gå dels i klassen med ston 12+ utan föl samt i veteranklassen. Vi ses i Strängnäs 4 juni!

tisdag 17 maj 2011

Projekt inridning påbörjat



I dag när jag satt på jobbet ringde S och frågade om hon fick rida en sväng. Naturligtvis sa jag. S är bekant med hästarna och vet hur allt ska vara. Jag tränar Nipzana lite på ridbanan också om det går bra sa hon. Nipzana är S stora kärlek här i livet. N är tre år och inte inriden än - riktigt. Jag har hållit i N och S har suttit lite på, men det var några månader sedan. S frågade sedan -om N är snäll och jag har lust får jag sitta lite på henne då? Jag fungerade en stund och tänkte att S är vuxen och kan själv ja ansvar för sina handlingar så OK:






Sen ringde S igen och jublade. "Nu har jag ridit i 15 minuter i skritt i båda varven och allt gick superbra, hon var så lugn" Projekt inridning är påbörjat.Tack S för att du är så duktig med Nipsan!






PS. Jag vill jag poängtera att N är mycket van vid allehanda övningar från marken och att gå som handhäst, löshoppa mm.

lördag 7 maj 2011

Problemlösande unghäst



I dag när jag var ute och red Kaaba fick Kaponika följa med som handhäst. Hon hade sadel och träns på sig precis som jag brukar ha. Vi var ute en timme och Kaponika lunkade på fint i skritt och trav. När vi var nästan hemma så åkte stigbyglarna ner, de hade tidigare varit uppsatta på sadeln. När stigbyglarna plötsligt rammlade ner bockade Kaponika till lite och råkade då fastna med ena hoven i stigbygeln. Stigbygeln och lädret lostnade direkt men sadeln åkte runt på sidan och hon blev rädd. Hon drog iväg och jag insåg att jag inte skulle kunna stoppa henne så jag släppte longerlinan för att tänka på min egen säkerhet. Hon rusade hemåt vilt bockande men efter 50 meter vek hon av in på en åker i full galopp, Hon sparkade vilt och sadeln satt nu under magen. Jag satt på Kaaba och beskådade händelsen och funderade på hur i hela friden jag skulle kunna fånga henne. Efter en volt på åker kom hon mot oss på vägen, hoppade över diket och stannade bredvid Kaaba. Hon tittade på mej och liksom bad om hjälp. Jag gick lugnt fram till henne, tog av sadeln, klappade om henne och sadlade igen, satte tillbaka stigbygeln. Sen var hon helt lugn och vi lunkade hemåt - vilket psyke! Visst ser hon rätt cool ut på bilden som togs när vi kom hem?

onsdag 4 maj 2011

Finnes: två tävlingsklara hästar med halt ryttare!

Visst har det hänt att man står en hel säsong med skadad häst och längtar och längtar efter att få komma ut och rida men detta är värre. Jag själv har en knäskada som väntar på att utredas och säkert väntar på en operation av något slag med lång konvalecens. Främre korsbandet är av sedan tidigare och nu har jag nog pajat ngt mer. Humöret sviktar. Det gör ont dygnet runt i knäet men ondast gör det ändå i själen. Den här sommaren skulle: Elettra debutera på 80 km, Portello gå CEI 80* och därefter 120 km. Rida in unghästar skulle jag också börja med, nu i maj. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag kan ju alltid ägna sommaren åt att odla potatis, köra ponny eller longera. Löshoppning går ju också. I höst står väl alla hästarna med senskador efter att ha sprungit på runt runt på ridbanan i oändlighet. Skritta kan jag förresten också och trava lite i kort trav utan stigbyglar. Nu är Portello inte riktigt hästen som gillar att bara skritta och trava lite kort trav, han drömmer om 12 mil i Hågadalen.

onsdag 27 april 2011

Halt ryttare och ändrade vanor




Ett snedsteg för ett tag sedan har gjort att jag inte har kunnat rida på drygt en vecka. Jag har sedan tidigare avslitet främre korsband och kan ha ont av det ibland. Just nu är det medicin och kryckor eller lugn promenad på plan mark som gäller. Men en liten tur med barnens ponny med vagn gick bra. Ronja har fått ett väldigt bra mottagande här på gården, alla fullkomligt älskar den lilla indianhästen. Barnen pratar hela tiden om sin lilla ponny och tyckte att det var lika roligt som jag att köra med rockard. Snart hoppas jag dock att jag sitter i sadeln igen för det är där jag hör hemma.

tisdag 19 april 2011

Kaabata 21 år!

19 april 1990, just då, i ett stall på Källvikens gård i Falun föddes ett litet fuxföl. Vi fick två andra föl det året men bara en fux. Det "ridskolehästfärgade" lilla fuxfölet var lite grov i typen och inte lika graciös som de andra, hon var dessutom en ovanligt bestämd och envis dam. Vem kunde då ana....




Att hon skulle växa upp och bli en svan och att hon 15 år senare skulle lotsa mej igenom ett VM i Dubai samt många många andra tävlingar.




Sedan första starten på Vasaritten 80 km 1996 och den senaste starten på Rimboritten 2007 har det hunnit bli 2478 km godkända ritter i 4 olika länder. På den tiden kunde man börja direkt på 8 mil. CLear round prövade Kaabata inte förrän 2004, då som sällskap åt en unghäst.




Som 19 åring fick Kaabata sitt första föl, Kamomill e. Emerald. 2010 fick hon hingsten Kwadrant e. Gwarant. Numera älskar jag den röda vackra fuxfärgen över alla andra färger, kanske just därför har Kaabata gett mej två skimlar. Vad framtiden har att erbjuda vet jag inte riktigt, men i kväll väntar i alla fall en ridtur, om jag känner Kaabata rätt så kommer det att gå undan och det är inte jag som bestämmer!




Stofölet Kamomill som nyfödd.









måndag 18 april 2011

Vacker 8 milare

Foto Caroline Rogner

I ett vackert västgöts landskap med smålandskänsla red jag Sämsholmsritten i helgen. Platsen var Sämsholmsgård vid Sämssjön någonstans i skogarna syd-öst om Herrljunga. Det var första gången som jag red 80 km utan medhjälpare, i alla fall nästan. Jag hade följe hela ritten med Mia Lindgren och Olof Martinsson och vi fick hjälp av deras hinknissar när vi behövde det. I grindarna klarade jag mig själv och det gick bra även om jag åt och drack mindre än jag brukar göra.

Ritten flöt på fint. Hästarna gick som en stark trio utan några svackor. Vi red 14,4 km/h. Jag och Portello kom in som 4 av 8 och missade därmed pallplatsen (som Olof snuvade)

Portello skötte sig exemplariskt och pulsade in på 60 i första vetgrind och 64 i andra grinden efter 3 minuter. I mål återigen 60. Efter förra säsongens problem med pulsen så känns det som en lättnad att han fungerar normalt igen.


Sämsholmsrittens bana var lättriden, otroligt väl markerad. Funktionärerna var många- och trevliga, bra uppstallmning och boende. Vädret var lite småkallt och blåsigt med inslag av sol på eftermiddagen.

torsdag 14 april 2011

Foderträff

r Kom ihåg, alla Uppsalabor, att anmäla er till Hippolytes foderträff 19/4. Anmäl till jennische@hotmail.com senast 15/4. Arrangör Rönningens kör och ridklubb.

tisdag 12 april 2011

Ronja



Tidigare så har jag avhandlat ämnet Ponny - eller inte Ponny? Resultatet blev Ronja och hon är en livs levande Ponny. Söt som socker och stark som synden. Vi får se om det blir jag eller barnen som kommer att måna om denna lilla sötnos. Jag hoppas i allafall på att få några små "skötare" i lagom ålder. Ronja är både riden och körd så det ska nog gå bra,

söndag 10 april 2011

Sopfunderingar

Hästtransporten var fylld till bredden med pappkartonger, tidningar och vit ensilageplast. När vi kom fram till tippen och Anders öppnade luckan hördes ett miau. Ut hoppade tigern. Förvåningen var stor, hur källssorterar man en katt? Efter en titt bland brännbart, plåt, glas och restprodukter så beslutade vi att tigern fick följa med hem igen. Såväl tigern som barnen är nöjda med beslutet.

måndag 4 april 2011

Avslutning på grönt kort kurs




I söndags var det avslutning för min första kurs i grönt kort. 4 lydiga elever skrev sitt prov och alla klarade det galant. För mej kändes det också bra att alla klarade provet, det blev som ett kvitto på att jag har lyckats förmedla rätt kunskap. Grönt kort har gjorts om mycket mot tidigare år. Nu ingår mycket mer praktiska moment med hästhantering, lastning och visning av häst för hand. Fokus ligger mycket på horsemanship och säkerhet. En annan skillnad mot tidigare år är att att man inte får slå upp några svar i TR. Efter avslutat prov tog jag och "eleverna" en gemensam ridtur i regnet. 5 pigga hästar kivades om att gå först. De yngsta tjejerna fick de äldsta hästarna och hade nog förväntat sig två trötta gamla pensionärshästar. Men gammeltanterna visade snart för ungdomsryttarna att 20+ inte är någon ålder för en häst. Blötta av regn och svett blev vi men mysigt var det ändå.



tisdag 29 mars 2011

Mycket eller lite packning?


Under flera år har jag åkt runt på tävling med väldigt mycket packning. Bilen har varit som en pizza med "extra av allt". Jag har gått i skola hos Gunilla Carlsson, när jag hinkade åt henne lärde jag mig hur mycket packning man ska ha. Jag minns 1999 när Gunilla och jag var i England. I packningen hade Gunilla inte mindre än 7 st extra stigläder. Ett stigläder kan gå av, särskilt när man rider 16 mil, men 7 st?.

Jag brukar ha extra skor, extra träns både i bilen och i vetgrind, extra grimma, extra sadel eller i allafall sadelgjord och stigbygel med läder, extra kläder extra......

Snart sitter man där ed hela sadelkammaren i bilen. Dagen efter tävlingen har man fullt upp med att sortera och hänga tillbaka alla oanvända saker igen. Känns bilden igen?


Nu i helgen var det annorlunda. Jag frångick Gunillas erfarna stil på packning och körde med packning light. Tävlingen var bara ett par mil hemifrån och dessutom bara en simpel 50 km Clear Round. Ingen extra sadel kom med, inte heller gjord, stigläder eller grimma. Ett exrtra träns, skor och ett par stigbyglar var det enda. Räckte det ?


Naturligtvis inte. Sadelgjorden gick av! Aldrig någonsin har jag varit med om att en gjord går av under mina 31(!) år med hästar, men nu hände det. Efter 25 km hade sadelgjordens ena spänne gått av på Elettras sadel. Jag ville ogärna rida vidare med bara ett spänne i 25 km till. Som tur är präglas distanen av sportmanchip. Jag fick låna en sadelgjord i rätt längd av en ängel utan vingar.

Hädan efter blir det packning á la Gunilla.


söndag 27 mars 2011

100 km till kilometerlistan



Pprtello och Elttra gick båda två bra på Rönningerittens 50 km clear round i helgen. Anledningen till att det blev CR var att Sabina, min medryttare, inte var kvalad för tävling. Jag är mycket nöjd med båda hästarna. Banan var delvis bar och delvis ganska isig, broddarna slets hårt. Vi red knappt 12 km/h enligt resultatlistan och 12,5 km/h enligt min gps. Båda hästarna pulsade in snabbt på 54 i vet gate och på 52 i mål. Av Portellos oroliga puls syntes inte ett spår. Han var inte heller så där nervös som han har varit på en del tidigare ritter. Ibland har han stått och skakat och sett ut som om han fryser, han har också varit lös i magen under ritten. Nu var han varken lös i magen eller skakig. Att han nu är stabil är nog en kombination av en annorlunda träning med mycket lång och långsam galopp på låg puls samt tillskott av Mg.
Elettra visade även hon på mognad mot förra året. hon var stark och fin att rida, ville gärna gå upp i täten och dra. Hon drack dessutom väldigt bra och var väldigt lugn på tävlingsplatsen. Sammantaget en mycket bra säsongsstart som bådar gott inför årets mål som är 120** för Portello och 80 km och noviskvalificering för Elettra.