onsdag 27 oktober 2010

Vindskyddet färdigt - nästan

Två helger tog det att bygga klart vindskyddet i ridhästarnas hage. Det som fattas är målning men det låter sig inte göras nu när frosten har kommit. Med lite mera röd färg och vita knutar så blir det riktigt fint. Det är så härligt att komma hem från jobbet och se Portello och Wystalka stå och mysa under tak i regnrusket. Typiskt att när kameran kom fram så stack de all värdens kos. Framför det här vindskyddet är det sandad plan som hästarna gillar att rulla sej på.

lördag 23 oktober 2010

Premielopp







Premielopp är travets motsvarighet till distansens clear round. Tvååriga Ella Eld som är inackorderad hos mej , och förövrigt även född här, skulle göra debut på travbanan i fredags. Jag följde med för att se hur det gick samt lära mej mer om trav. Jag kom in till travbanan via stallbacken och fick se hur det går till bakom kulisserna.
Premieloppet är 2160 meter för kallblod och de ska springa på en tid mellan 1:55 - 2:10 för att bli godkända, de måste dessutom springa i ren trav utan för mycket galopp eller orenheter. Här slutar för övrigt likheten med distansen. Hästarna som klarar tiden och blir godkända får en premie på över 10 000 kr (om hästarna är två år)
Spänningen var stor när Ella skulle springa, hon värmde upp några varv och såg fin ut. När starten gick låg hon väl framme och såg stark ut hela loppet. Sluttiden blev 1:57 vilket var mycket bra, kusken använde nog ordet "talang". Nu väntar lite lugn vinterträning och sedan om jag har förstått allting rätt väntar kvallopp och sedan kan hon starta "på riktigt". Det är intressant att se skillnader / likheter i hästhållning mellan trav / distans. Foderstaten skiljer sig, Ella fick för detta lopp hösilage och 2,5 kg havre, en fodermängd som skulle få en distansarab att explodera. Ella har tränat med skor och sprang loppet utan skor, något som tydligen är vanligt inom travet.
Hästhållningen inom travet är sundare än vad jag har sett jämfört med ridhästar på hög nivå. Utevistelse och lösdrift är vanligt och alla hästar var väldigt lugna och fina att hantera.

Att gå på trav en fredag på arbetstid var möjligt för mej tack vare föräldradagar. Barnen gillade utflykten, de fick glass och chokladbollar och hittade leksaker i spånförrådet. Jag var först lite skeptisk till att ta med barnen till travbanan men insåg snabbt att stallarna bakom travbanan är en miljö där många barn växer upp och hittar sina kompisar. Mitt förta besök på trav blev en rolig upplevelse och jag kanske följer med och tittar på Ella fler gånger när hon ska starta.

torsdag 21 oktober 2010

Persedelvård

Jag hör till den (lilla) skara som gillar att putsa träns. Här om kvällen satt jag på golvet framför TV:n med fyra träns och lika många grimmor som putsades blanka. Till vardags använder jag alltid läderträns, på tävling blir det mest biotane. Mitt intresse för läder gjorde att jag för sisådär 15 år sedan gick en läderhantverksutbildning på Strömsholm. Utbildningen som varade ett halvår innehöll det mesta man behöver veta för att kunna sy sina egna träns och saker. Man kan däremot absolut inte kalla sig för sadelmakare, det kräver en utbildning under flera år och med gesällprov mm. Jag har ett antal handsydda träns, grimmor, sadelgjordar och faktiskt också en jättefin loksele som jag har gjort själv.
Att vara intresserad av läder och utrustning var inte heller någon nackdel när jag praktiserade på hovstallet under högstadiet. I praktikantuppgifterna låg att putsa ett stort antal seldon efter dagens träningspass.

Jag ska nu dela med mig av hur jag sköter mina träns för att få dem att hålla i långt mer än 15 år. Efter den dagliga ridturen gör jag oftast ingenting men om tränset är mycket smutsigt kan jag putsa av det med en fuktig trasa. Jag är inte förtjust i de där burkarna med fett som "både rengör och smörjer" min teori är att om man tar fett på smutsigt läder så stänger man in smutsen i porerna.
Några gånger per år så tar jag i sär alla delar av tränset för rengöring. Att ta isär är viktigt eftersom smuts ofta finns just runt spännena man använder ofta. Jag rengör med en mjuk svamp med ljummet vatten och sadeltvål eller vanlig såpa. På hovstallet använde man vanlig flytande tvål direkt i tvättvattnet. När lädret är tvättat med svamben torkar jag av med en torr trasa. Innan lädret har torkat helt så återfettar jag med antingen läderolja eller läderfett, gärna med bivax. Jag använder aldrig olja på sadlar eller stigläder eftersom de kan töja sig för mycket. Undantaget är helt nya stigläder som jag tycker mår bra av en skvätt olja.

Sköter du dina träns så här så går de aldrig sönder så att du får köpa nya.
Kaabas vardagsgrimma av läder fick jag i födelsedagspresent av min pappa 1988 till en häst som heter Katariina, då var Kaaba inte ens född.


tisdag 19 oktober 2010

Ibland rider man bara för att hästen behöver det - ibland rider man för att njuta. Det här handlar om njutning. Kaaba har inte blivit riden sedan någon gång i den tidiga dräktigheten för drygt ett år sedan. I söndags blev det hennes tur. Jag brukar helst inte rida Kaaba oskodd eftersom hon har väldigt lätt för att bli hovöm. Men jag tänkte att vi skulle ta tanterna ut på en skrittrunda på mjuka vägar så det skulle nog gå bra ändå. Trots lite ömma hovar så tog Kaaba täten hela vägen och flöt fram som en Vessla mellan stock och sten. Varken Elettra som är både skodd och vältränad eller Nazira och Wystalka hängde med. Vi fick en mycket trevlig utflykt i skogen en solig höstdag. Tyvärr fick vi en lite tristare avslutning då Nazira bockade av Birgitta med en stel skuldra som följd. Kaaba är på hugget och jag skulle inte bli förvånad om ni får se en 21 åring göra comeback på distansbanorna 2011.
På den fina bilden från vänster Wystalka / Hanna, Elettra / Stina, Nazira / Birgitta bakom kameran, Kaaba / Jag.

söndag 17 oktober 2010

En ny chans för Volvo

Hittills har vi klarat oss bra med lilla grisen och subban ( Renault Twingo + Subaru Forester). Subban är bra att dra hästsläp med men trång att packa i och har på tok för litet baksäte. Grisen funkar bra för en person att åka till stan i, inte så mycket mer. En ny(are) bil behövdes med gott om plats i baklucka och för långa ben.
Lördagen ägnades åt biltitteri. Vi prövade både det ena och det andra, men de flesta bilar dömdes ut som för små. När vi kom hem hade vi bestämt oss för en Volvo. Den är visserligen ganska gammal men har inte gått så många mil. Nu har vi köpt en stor bil som inte är miljövänlig, och drar mycket bensin. Dessutom får den med lätthet dra min hästtransport (om jag hade haft ett "E" på körkortet) Det bästa är i alla fall att barnen får plats i sina bakåtvända barnstolar. Varken jag eller Anders är intresserade eller kunniga av bilar. När vi kom hem insåg vi hur lite som vi hade tittat på egentligen. Fanns det motorvärmare? En motor fanns det nog i alla fall - ja inte för att vi öppnade huven och tittade efter men den startade fint och gick som en kanon.

Nu hoppas vi innerligt att denna Volvo ska bli bättre än våran förra - en 965som var en katastrof. Motorn skar och allt blev dyrt.

Vad nya Volvon ska gå under för smeknamn är ännu oklart, kanske blir det Vovven - som en hyllning till en bil med plats för en vovve som vi ännu inte har........

http://www.bytbil.com/bilar/skriv_ut_personbil.aspx?o=avype7dg

fredag 15 oktober 2010

Härliga höst med foderhäck

Hösten är här och jag är rustad. För första gången välkomnar jag regn, rusk och blåst. Tryggt sitter jag inne på mitt varma kontor och tittar ut genom föntret, men jag känner lugn. Jag vet att mina hästar trampar omkring torrskodda på sin halvt hektar stora grusplan, skyddade mot lera. Höbalen ligger skyddad i sin höhäck och vindskydd finns som skydd mot regn och stormar. Visst ser de ut att ha det mysigt? Borta är tiden då jag vadade ut i gumistövlar och inte visste om jag någonsin skulle få se dem igen, borta är tiden med nedtrampat hö i leran.

Denna foderhäck från Profarma rekomenderas absolut inte att användas i kombination med grimma! Olycka med Profarma foderrring

måndag 11 oktober 2010

Avlönat och oavlönat arbete

Liksom de flesta hästmänniskor så har jag två jobb. Ett som jag gör av med lönen på och ett där jag tjänar mina pengar. Detta inlägg handlar om det senare. Jag är 34 år och har aldrig haft ett fast jobb. Jag valde utbildning med hjärtat och inte med hjärnan. Detta val har orsakat både sömnlösa nätter och stora klumpar i magen. Min utbildning till "filosofie magister" eller Bebyggelseantikvarie som jag säger i dagligt tal leder inte raka spåret ut på arbetsmarknaden. Många år på universitet och stora skulder hos CSN är ingen garant för att få ett arbete. Några månader här och var har jag varit arbetslös mellan två jobb, men jag har nästan alltid haft arbete. Under en period på 5 år hade jag 12 anställningar hos en och samma arbetsgivare. Hos min nuvarande arbetsgivare har jag haft 6 anställningar sedan 2006. Som kortast två månader åt gången. Nu hade jag en halv månads anställning kvar och började få klumpar i magen - då precis får jag besked om en ettårig anställning - HURRA!
Jag känner mej så glad. Roligt arbete, underbara kollegor och bra lön i ett år till. Visst skulle en fast anställning kännas ännu bättre. Men jag har vågat ta huslån, vågat skafffa barn och vågar leva ändå, och litar på att jobb det får jag alltid på något sätt ändå.

Jag ser fram emot alla underbara miljöer som jag kommer att få se genom jobbet detta år. Kanske blir det några resor till Ottenby kungsgård, Svartsjö kungsgård och Vilhelminas djupa skogar.

söndag 3 oktober 2010

Tävlinsdebut

I helgen gjorde Elettra debut på distansens 50 km klass. Jag red i ett mycket lugnt tempo, samma som vi red vår första Clear Round. För Elettras del handlade det hela om att få rutin och erfarenhet. På Uppsalaritten var det ett par saker som inte fungerade, det var upptravningen och att måla siffror på rumpan. Upptravningen har jag tränat på och nu sprang hon riktigt hyfsat. Det gick också bättre när veterinären och funktionärer tog på henne. På banan är hon fortfarande osäker och har dåligt självförtroende, hon går bäst bakom någon annan häst som går före och drar. Elettra får godkänt. Efter att bar ha varit riden i drygt ett år känns det känns bra att ha tävlingsdebuten i bagaget till vinternvilan.

Lite småsaker har vi fortfarande som kan förbättras, lastningen är en sådan. På morgonen tog det 20 minuter att lasta medan hon gick rakt in på hemvägen. Jag behöver också förstå vad hon vill ha att dricka. Ibland verkar betfor vara intressant och ibland vill hon bara ha vatten.