måndag 9 augusti 2010

Vasaritten


Portello är anmäld till Vasaritten 50 km. Ingen sommar utan vasaritten känns det som. Hästarna som jag har tävlat där är Martin, Sjoska, Wystalka, Kaabata och Portello. Förra året var första gången jag red Portello där. Slalombacken gillade han bra men en trähäst mitt i stan gillade han inte. Bilderna från den läskiga Rättvikshästen använder jag för att peppa oss inför på lördag. Jag längtar...

fredag 6 augusti 2010

Värsta vurpan

Ridturen i går tog en ända med förskräckelse.
Jag red Elettra och en tjej som heter Sabina red Portello. Vi hade inte långt hem, låg och rullade på i lugn galopp på en grusväg då; Elettra snubblade plötsligt, tappade balansen och gick ner på knäna. Jag åkte framstupa och gled en bit på grusvägen. Det var inte så farlig vurpa men jag hade säkerhetsväst på mej. På grund av den så tappade jag all luft. Säkerhetsvästens nedre del trycktes kraftigt in i diafragman, all luft försvann och jag kunde inte andas. Jag satt på huk och kippade efter luft likt en fisk på torra land. Efter en stund kom luften tillbaka. Sabina red före mej och det tog en stund innan hon märkte att vi var borta. Hon kom tillbaka till mej och frågade hur jag mådde. Elettra stog under tiden ett par meter bakom mej, jag kunde inte ta henne eftersom jag inte fick luft och inte vågade gå innan andningen fungerade normalt. Innan jag var på benen började hon gå åt fel håll, började sedan småjogga. Sabina erbjöd att rida efter henne men jag var rädd att det skulle stressa henne. Hon springer väl en bit på vägen, vänder och kommer tillbaka tänkte jag. Alla normalt funtade hästar gör så, eller stannar och betar Elettra är annorlunda! Hon blev rädd för de hängande tyglarna, började skena och försvann till skogs. Jag ringde Anders som kom med bilen för att vi skulle leta mer organiserat. Området vi var i ligger nära gamla E4:an samt Björklinge villaområde. En skenande häst kan vara en fara för andra människor och trafikanter. Jag ringde därför till polisen. Polisen var som vanligt måttligt intresserade, frågade varken om mitt namn eller telefonnummer. Lyckligtvis hade en trafikant på gamla E4:an sett Elettra när hon passerade där. Vi fortsatte letandet på den sidan om vägen. Efter lite bilkörning såg jag en person komma ledandes med en tillsynes hel Elettra. Hon har skenat ungefär 4,5 km genom skog, ett sandtag och en stor trafikerad väg. Hon har ett litet skrubbsår på h. fram och ett på hasen v. bak. På bringan har hon ett djupare skärsår som har fått lite veterinär tillsyn. Alla skor satt kvar liksom sadel och stigbyglar. Distanstränsets grimmdel är hel men sidstycken, bett och tyglar är borta. Hon fick åka transport hem från Sätuna gård och får nu en välförtjänt vila.

Jag då? Jag har skrubbsår på båda underarmarna, kinden, låret och vid tinningen men man har ju sett värre! På kvällen efter allt hästletande och sårtvätt sa jag lite skämtsamt till Anders : visst är det lite roligt när det händer något sånt här spännande???? Jag fick nästan lite medhåll

Nedan följer en liten karta över damens ungefärliga träningsrunda.
http://iform.se/rundan/bjorklinge/elettra