fredag 23 juli 2010

De fyra vackra andungarna

Att höns ibland får kycklingar är begripligt, att hönor får gräsänder är ovanligare, jag tar det hela från början.
Det var en gång en Karin som slog gräs med lie i diket mellan ridbanan ock vägen. Något for iväg, det såg ut som en golfboll. Vid en närmare titt såg jag att det var ett ägg. Snart såg jag ett helt bo fullt av ägg och i ögonvrån en gråspräcklig fågel som flög sin kos. Jag såg inte riktigt fågeln med uppfattade den som en gräsand eller möjligtvis en fasan. Jag lämnade brottsplatsen och smög dit tre timmar senare och spanade. Fågeln hade fortfarande inte kommit tillbaka. Boet med ägg som låg gömt i en meter högt gräs var nu blottat. Jag kände mej väldigt skyldig och tyckte synd om liven i äggen som kanske snart skulle kläckas. Det fanns 11 ägg. Jag tog in åtta av dem och la under en av våra hönor som ville ruva. Tre fick ligga kvar om fågelmamman skulle komma tillbaka, det gjorde hon inte. De åtta äggen blev senare fyra efter att några ruttnat och gått sönder. Dagarna gick och veckorna. Efter nästan tre veckor (21 dagar är normal tid för hönsägg) så kläcktes alla fyra äggen. Kycklingarna har stora platta fötter med simhud mellan tårna och platta näbbar. De simmar i vattenskålen och i balja. Hönan kluckar så fint åt sina små dunbollar hon är så nöjd, trots att de simmar. Bilder kommer lite senare när jag har fått ordning på kameran.

tisdag 20 juli 2010

Att äta kakan och ha den kvar

Dagens semesterdag tillbringades i lugn och ro på ett av stadens fik. ......
David och Linnea fick i uppdrag att välja var sin kaka. Linnea spanade in prinsessbakelse, fick löfte om att dela den med pappa. David fick syn på en randig liten torr kaka, den minsta i hela affären. Själv valde jag bulle. Barnen fick välja äpple- eller apelsin Mer, valde apelsin. Framme på bordet: ville Linnea inte ha sin halva bakelse, hade redan ångrat sej och ville inte ha grädde, hon ville ha vaniljhjärta istället. David ville inte ha sin lilla kaka, tog Linneas bakelse istället. Linnea ville inte ha apelsin Mer - ville ha äpple. David åt upp Linneas bakelse och sin egen kaka. Linnea åt marsipan. David hällde ut sin Mer på bordet.

Livet är fullt av val, ibland är de stora och ibland som en torr liten kaka.

torsdag 8 juli 2010

Hingstbete




Nadal fick i helgen åka upp till Sigrids bete för att gå med Wasa och några valacker. För Nadal blev det det första miljöombytet och den första resan i transport. Jag har ju hela tiden tyckt att han är en ganska cool kille och intrycket förstärktes nu. Resan gick lugnt, han stod helt stilla i den 1,5 timmes långa resan. Efter att ha träffat Wasa och den lekfulla halvblodskillen Mavrick ett par dagar väntar ett helt nystängslat kuperat bete. Där ska Nadal få gå fram till i september, då är han välkommen hem och träffa veterinären med kniven. Nadal är hästen med bläsen och grimman, man ser att han är lite gängligare än Wasa men han är nästan lika hög trots att Wasa är ett år äldre.

torsdag 1 juli 2010

Midsommar i Dalarna












Genom åren som bosatt i Uppland har vi prövat på midsommar på Disagården, i Hammarskog, Skuttunge, Björklinge, Enåker och Älvkarleby. Hur har det varit? Älvkaleby har en jättehäftig majstång men inte mycket till folkdans. Skuttunge var folkligt och trevligt med chokladhjul och lotterier. Disagården har flera 1000 besökare, folkdansuppvisningar och folkmusik. Jag har svårt att se Disagården som ett firande efterom jag jobbat där i så många år, jag är van att hålla koll på om någon röker i buskarna eller om propparna håller för våffeljärnen. Efter flera försök att acceptera uppländsk midsommar kan jag bara konstatera att inte är som i Dalarna. I år beslöt oss Anders och jag för att fira midsommar "hemma" i Dalarna, något vi inte gjort sedan 1995. Vi fick folkdräkter, folkmusik, dans kring midsommarstången och naturligtvis sill. I Stumsnäs där vi var var det dessutom en behaglig avsaknad av turister, chokladhjul och lotterier. Jag fick dessutom vara med och ro kyrkbåt till Rättviks kyrka på midsommardagen, det gällde att hålla koll på årorna minsann. Att Kaaba skulle föla på självaste midsommardagen kunde ingen förutse - eller var det därför jag gjorde årets jordgubbstårta i form av sto med föl?