fredag 29 januari 2010

Skivstång - vattenhinkar

Vi har friskvårdstimme på jobbet och får dessutom en del at träningskortet betalat av arbetsgivaren, varför tveka? Ridning ingår som bekant inte i detta förmånliga avtal. Jag håller på att leta mej fram till en bra kompletterande träning till ridningen och som dessutom stärker mitt korsbandslösa knä. Här om veckan prövade jag spinning. Ganska roligt men träningsmässigt som att trampa på cyckeln hemma. Det kändes dessutom som att jag tränade just de muskelgrupper som redan är starka av ridningen, ingen träningsverk och knappt svettig.

Nu har jag prövat skivstångsgympa, det var annorlunda. Det är mycket styrka och bålstabilitetsträning. Mina taniga biseps fick ett rejält pass. Man lägger på olika mycket vikt på stången beroende egen kapacitet. Jag kollade på hur mycket andra lade på och tog inte som de som lassade på mest men nästan. Efter passet kunde jag konstatera att jag kunde ha lassat på lite mer, vi hästtjejer som tränar med vattenhinkar och skottkärror är starkare än man kan tro.

Efter några timmar kände jag mej lite stel. Dagen efter kändes det som att jag blivit överkörd av ett tåg, jag hade ont i hela kroppen. Det var jobbigt att bära höbalar och vattenhinkar efter träningspasset.
Skivstångsgympa är inte den perfekta kompletterande träningen till ridning.

Grattis


Linnea och David fyller två år i dag. Det har varit två annorlunda år. Barnen har vuxit och hela tiden lärt sig nya saker och jag har lärt mej minst lika mycket. Jag lever numera med ordspråket "det blir inte lättare bara annorlunda"


David och Linne pratar bra, säger saker såsom: Mamma har inget kaffe, Mamma matar hästarna (säger en del om mina vanor). En del av David favoritord är bil, traktor, lastbil och grävskopa. De kan med lite hjälp räkna till tio och kan sjunga Bä Bä Vita lamm i många olika varianter. Linnea är den av de två som bestämmer och som också basar över alla napparna. Bådas nyfunna intresse är just nu att sitta på pottan, gärna på samma potta samtidigt.


Att leka med små barn har aldrig varit min starka sida, jag tröttnar fortare än barnen på at läsa böcker, bygga lego eller lägga pussel. Att baka med barnen har däremot visat sig vara jättekul. Barnen har roligt och dessutom får vi gott bröd. Bakprocessen med att först kladda med degen och sedan "sova" under täcke för att till slut åka in i ugnen verkar ha gått in.


Här får ni se hur det bakas andra bullar!

måndag 11 januari 2010

Examensturen

I helgen fick Nazira gå Skuttungerundan för första gången. Det var stor skillnad mot den lugna skogen där vi oftast håller till. Rundan är 15 km lång så det är inte det som är träningen, det är omgivningen. Först rider man ett par km på smal bilväg med tät busstrafik, vi mötte två bussar där. Sen rider man genom ett villaområde som nu tedde sig ovanligt lugnt, troligen pga kylan. Oftast är det någon som leker eller kör med maskiner där. Efter en slingrande stig med lågt hängande grenar når man ännu ett stug- och villaområde. Här var det lite mer aktivitet. Vi hann bli omkörda av en snöskoter och en fyrhjuling och rida förbi barn med pulkor. Efter detta väntade ett stuteri samt ett hoppstall med ett femtiotal ystra hästar som sprang i hagarna. Bilar och fotgängare mötte vi naturligtvis också en bunt. Därefter blev vi förföljda ett par km av en Jack Russel. Skuttungerundan lämnar ingen häst oberörd, det är miljöträning på hög nivå. Nazira, och Portello som var med skötte sig fint. Nazira var genomsvettig när vi kom hem efter 1 tim och 40 minuter vilket hon inte brukar vara. På Skuttungerundan var nerverna påkopplade!

fredag 8 januari 2010

Alla färger på en gång

En bra häst har ingen färg heter det ju. Jag hoppas att det gäller för hästtäcken också. I går tog jag med barnen på en runda på stan. Vi bytte julklappar med fel storlek, storhandlade mat och tog en titt på rean hos Hööks. En perfekt tunt regntäcke med lagom tunt foder låg i reakorgen. Ett täcke precis lagom till Portello när det regnar men inte är kallt, enda problemet var färgen. Det är rutigt i lila, babyblått, turkos mm. Jag bestämde snabbt att tillsammans med en nyköpt grimma i mintgrönt kommer Portello att se ovanligt stor och manlig ut i sin nya klädsel, om inte annat så kommer han att se ut som en gott och blandat påse.

måndag 4 januari 2010

En tjej av det rätta virket

Det var annorlunda förr, inte givetvis bättre- bara annorlunda. Tjejerna cycklade till stallet, där hade man sköthästar som man borstade och mockade åt. Red fick man kanske göra ibland, skritta av eller så. Nu skjutsas det och betalas och skäms bort. Barnen vill bara rida hela tiden. I mitt stall har det varit en del tjejer som vill rida. Jag vill att de sak visa lite vad de går för innan de får rida,att de lär känna hästarna och vet vad sakerna ska vara.

En liten tjej som jag känner brukar hänga här i stallet, vill gärna rida Skrållan. Det går bra har jag sagt, om man kan sadla och tränsa själv först. Sen måste man mocka också. Hannah är envis och har lärt sig både sadla och tränsa själv. Mockningen har gått lite si och så. En dag när hon var här med en kompis sa jag att visst fick de rida bara de mockade också, Hanna missförstod mej och mockade inte bara åt Skrållan utan hela stallet, dessutom mycket noga - jag blev imponerad. Hannahs önskan har länge varit att få rida en av de stora hästarna och följa med när hennes mamma och jag rider ut. Jag har tvekat, en tioåring på pigga araber i skogen????
I julhelgen mjuknade jag och sa att Hannah fick följa med Stina och mej ut. En häst som är dubbelt så gammal som Hanna valdes ut, Kaaba - den perfekta läromästaren. Vi red en runda på knappt en mil i skogen och travade en hel del. Hannah som trode att hon skulle rida sist med mej och Stina som stoppklossar fick se på andra bullar. Kaaba tog snabbt täten och visade Hannah hur tempot ska vara. Jag satt och tänkte att det här går ju bra, men det är en sak att rida rakt fram på en skogsväg och en annan sak att sitta kvar när det kommer en älg eller så. Älgar finns ju knappt så risken är microskopisk men ändå...... När vi närmade oss slutet på ridturen så kom ju naturligtvis den där microskopiska älgen springandes över vägen. Älgen sprang med det gjorde inte hästarna, de stannade lugnt.

Det blev en intressant premiär tur på stor häst för Hannah. Termometern visade -15 grader, känseln i tårna var borta. Kaabas lilla Kamomill lyckades dessutom få in en spark på Hannahs axel innan vi skulle i väg. Det är bra Hanna att du inte låter en värkande axel eller några frusna tår skrämma dej och inte heller en älg. Ännu finns det hopp om återväxten i stallet.