söndag 26 december 2010

En social eremit

Det är inte lätt att vara både social och få sitt behov av ensamhet och lugn och ro tillfredsställt. Med jobb, hästar och barn finns sällan tid för eftertanke. Nu har jag lyckligtvis en förstående man som inser mitt behov att att få vara ensam ibland. Medan resten av familjen har firat jul ett par dagar med släktingar, har jag:
  • Sovit 12 timmar i sträck utan avbrott
  • Ridit med min nya Garmin 305
  • Inte ätit någonting nyttit alls
  • Kokat en julskinka som är jätte stor
  • Inte städat
  • Inte tvättat kläder

Dessutom har Stina och jag haft tid att rida på Nipzana för första gången. Naturligtvis red vi inte båda två, Stina satt på och jag höll i snöret.
Nu kommer snart Anders och barnen hem igen och det ska bli roligt att få ägna sig åt pulkaåkning i några dagar samt att kalasa på den stora skinkan, knäcken, pralinerna och alla 10 sorters kakor som vi har bakat.

fredag 24 december 2010

Prisa Gud!

God Jul! Skatteåterbäringen kom oväntat men välkommet redan förra veckan. I dag däremot, kom något ännu mer uppskattat på posten. Pass och registreringsbevis för Kwadrant. Nu i dessa kristider för ARAB har handläggningen av detta ärende gått oväntat fort, och jag är glad över att ha mina papper innan en eventuell konkurs. Ni som har betalat men inte fått papper, mailbomba ARAB för det har jag gjort och det hjälpte.

torsdag 23 december 2010

Kalenderflickor - och en pojke


Mina vackra hästar har blivit kalenderbitare. Häst i Hebys kalender för 2011 pryds i Juni av Nipzana, Kaponika och i bakgrunden syns Nadal och Nazira.
Augusti gestaltas av Kaabata, Elettra och Portello

Favorit i repris

Ett av mina favoritinlägg från 18 juni 2009 nu i repris, julstress som midsommarstres- det kvittar:

Jag har haft många jobb men aldrig en fast anställning. Jag är 33 år och har över 200 högskolepoäng och en ansenlig summa i studielån. Ganska ofta funderar jag på att starta eget. Jag har funderat på turridning, kaffé, fonduerestaurang, bed and box mm. Nu har jag nog kommit på en super idé.

Jag ska starta ett familjeföretag med mina barn, vi ska hjälpa företag att rekrytera den bästa personalen.
Testet vi genomför tar reda på personens:
Stresstålighet
Flexibilitet
Minneskapacitet
Simultankapacitet
För att få bra poäng krävs även hyfsad fysik och en stark rygg.

Jag kallar det för ICA-testet. Det äger rum i en större butik en dag strax innan en storhelg ex midsommar. Några minuter innan provet inleds får man läsa på en tvåsidig inköpslista som sedan tappas bort. Metoden i butiken är självscanning. David tar hand om scannern och leker att det är en telefon. Ibland kastar Linnea bort scannern och då får man leta. Första anhalten är grönsaker och jordgubbar. Grönsakerna går oftast bra, barnen sitter i den extra stora kundvagnen och leker med en purjo. Jordgubbarna är dyra, de ska man vara rädd om. David häller ut två liter jordgubbar i vagnen och börjar kliva på dem. Här börjar testet på riktigt, det gäller att snabbt plocka upp gubbarna innan de blir till sylt. Muta gärna barnen med jordgubbar - det ger extra poäng. Vid konserverna ringer telefonen. Testpersonen får här leta reda på telefonen, svara och sedan snabbt lägga på för att rädda den chilisås i glasflaska som Linnea, nu lös i butiken, har kastat på golvet. Linnea är lös ett tag men vill nu bara bli buren på höften. Det gäller nu att obemärkt smyga förbi provsmakningen av glass. Vid mjölken tröttnar David helt och kastar sig runt. Linnea får sitta i vagnen och David ska tröstas. Ofta glömmer man här många varor.
På väg mot blöjhyllan kan man använda en livlina - ring en vän. Man kan ringa Anders och be honom komma, men det tar lång tid så man är antagligen klar innan han kommer. Här vill David inte sitta i vagen längre, han vill gå själv och köra vagnen. Det är mycket folk överallt och många blir påkörda - men glada. Linnea sitter i famnen och man får plocka varor med en hand (stark rygg). Här slutar man ofta att scanna varorna eftersom inga lediga händer finns.
Har man tur så hittar man en bekant i affären som nu kan hjälpa till att slutföra handlingen (det är tillåtet att ta emot hjälp)

För att få full pott på testet krävs helst att man slipper stanna i en affär till på hemvägen för att handla det man glömt. Hemma analyserar jag varorna och kan därmed sätta poäng. Man ska vara prismedveten, handla klimatsmart och läsa på innehållet så att man inte bär hem tillsatser. Varorna ska vara Svenska, gärna ekologiska och inte ha passerat bäst-föredatum. Lite inovativt är det i och för sig att handla saker man inte visste att man handlat och därmed pröva nya smaker.
Vad kostar då kalaset? Ca 1400 kr + 200 extra för den som behöver stanna och handla det glömda på Hemköp. Är någon företagare intresserad?

Jag har faktiskt testat detta själv och fick ca 6,5 poäng av 10 möjliga. Bara en gång funderade jag på att sätta mej på golvet och gråta.

tisdag 21 december 2010

Tradera försäljning

Jag har rensat lite i min sadelkammare och på tradera nu sålt följande:
4 Stabila transportskydd av läder, 1 nästan oanvänd nylonkapson, en enklare tömkörningsgjord, en medicinsk vojlock i ponny storlek och ett par äldre sadelväskor i kraftigt tyg.

Målet med auktionerna var att bli av med saker som inte passar eller inte används samt att köpa en av Mias nya härliga sadelväskor utan att utöka antalet saker i sadelkammaren. Jag har öppnat ett särskilt bankkonto för detta och där klirrar nu nästan 600 härliga riksdaler vilket råkar vara precis vad en sådan där härlig sadelväska kostar....

tisdag 14 december 2010

Vit arab med gloria på huvudet

Lucia firades genomgående med ljus i hår. Dagen inleddes med att jag lussade för barnen med levande ljus i håret och pepparkakor på ett fat. Barnen blev stumma av förvåning. David tyckte att jag liknade en prinsessa och Linnea tyckte det var tokigt med ljus i håret. Kvällen avslutades med elekrisk lampa på hjälmen och en vacker ridtur i Björklinge och Skutunge socken. Det måste ha varit en himelsk syn att se, en gnistrande vit arab mot den vita snön med självlysande reflexer och gloria på huvudet.

lördag 11 december 2010

Med huvudet på skaft

Linnea sitter med en pepparkaka i varje hand. Hon berättar att det är en gumma och en pojke. Vilken är pojken och vilken är gumman frågar vi? Linnea svarar snabbt - Det här är pojken för den har inget huvud!
(Ner med patriarkatet!)

fredag 10 december 2010

I väntan på

Här i Forsby väntar vi inte på tomten utan mera på hovslagaren. Portello såg nämligen till att trampa av dig en sko under galoppträningen här om dagen. Jag red i väg med fyra bra sittande skor och kom hem med tre, så kan det gå när inte haspen är på!

tisdag 30 november 2010

-20 grader

-20 grader och plötsligt avundas jag alla uppvärmda stall och ridhus, tänk att kunna borsta hästarna utan vantar!. Att rida är inte att tänka på för min del när det är så här kallt. Jag försöker att härda ut med att mocka, fodra och vattna utan att förfrysa fingrar och tår. Mina bästa varma stallhanskar har jag råkat förlägga så jag får hålla tillgodo med de näst bästa. På mina frusna kinder blir det helosansalva. Vatten har jag som tur är tillgång till i kranarna i stallet. I hagen fryser vattnet däremot lätt och jag bjuder här på ett litet tips: Fyll plastflaskor med kokande vatten och lägg ner i vattentunnan, flaskorna "puttas runt" och hjälper vattnet att hållas isfritt längre.

söndag 28 november 2010

Språket

- Linnea får inte prata med mej.
- Varför inte då?
-För att jag är sur.
-Varför är du sur?
-För att jag är ledsen.
-Varför är du ledsen?
-För att jag är arg.
-Varför är du arg?
-För att jag ramlade och Linnea tog mina fingervantar.

David snart 3 år uttrycker känslor.

fredag 26 november 2010

V- och K vatten

Tac vare lite (mycket) hjälp från Pappa i går så har jag nu en nyinstallerad varmvattenberedare i stallet samt en frostfri kran med VARMT och KALLT vatten direkt utanför boxarna. Vardagslyx. Avlopp var förberett sedan tidigare så bara det blir lite varmare i luften så kan hästarna få duscha varmt.

söndag 21 november 2010

Siffror som ingen vill se..


Känsliga läsare eller mina släktingar kan sluta läsa NU! Jag älskar mina hästar och att få nya härliga föl. Jag tycker att jag har bra avelsston och väljer bra hingstar. Ibland säljer jag någon unghäst och tycker då att jag tjänar en slant... undra om det är sant?

Kvadrant har nu hunnit bli 5 månader men har kostat en och annan krona.
  • Språngavgift för Kaabata inkl veterinär och uppstallning 9000
  • Ultraljud 1200
  • Levande fölavgift 7500
  • ID kontroll inför hästpass samt vaccinering och shippning 1752,50
  • Registreringsavgift och scid test 4050
  • Fölförsäkring ett år 963
Summa 24465,50 kr
Tillkommer gör foderkostnad, verkning, avmaskning mm. Naturligtvis finns det billigare hingstar att tillgå, men Kaabata är min bästa häst och jag ville välja en riktigt bra hingst. Kvadrant är inte tillverkad för att säljas och är en investering för framtiden.

onsdag 10 november 2010

10 november - första vinterdagen


Van vid vintriga vintrar i Dalarna så valde jag broddade skor vid senaste skoningen. På onsdagens morgontur kom de väl till pass. Portello var lika yster som snön och fick galoppera långsamt i den djupa snön. Att galoppera fram i ett snötäck landskap en tidig morgon före jobbet kan få vem som helst på bra humör. Kvällen avslutades med ett pass snöskottning- så slapp man gå på gym den dagen också.

måndag 8 november 2010

Red "på tur"











I helgen fick hästarna gå "på tur". Några av mina hästar och distanshästen Eld från grannstallet fick komma ut i höstsolen men en låneryttare från Norge. Vi ville visa upp fina arabhästar och bra ridvägar. Under helgen blev det nästan fem timmar lugn träning med fikapaus i solen. Vi red en nyligen utprövad ny runda runt Skuttunge, rundan går över ganska många åkrar där vi som tur är har fått ägarens tillåtelse att rida. I övrigt varvades skritt med jogg på de ganska hårda vägarna. Alla var näjda utom möjligtvis Portello som hade önskat lite mer fart och fläkt i träningen. Även Elettra var på hugget och visade prov på en nyupptäckt framåtanda.




tisdag 2 november 2010

Löshoppning

I helgen var vi verkligen ambissiösa med unghästarna. Tvååringarna Nipzana och Kaponika och ettåriga Kamomill samt travhästen fick en och en löshoppa på ridbanan.
Tidigare har jag enbart åkt iväg til ridhus för hoppningen, men när jag nu har en ridbana hemma så känns det bättre att använda den.

I löshoppningen vill jag att unghästarna får in en rutin. Ledaren till hästen spriger med hästen några steg in i fållan och släpper hästen, en annan person smackar på och manar på lite med longerpisk om det behövs. Efter hindret står en tredje person med en havrehink. Helst ska hästen självmant stanna vid hinken och vänta på ledaren för att föra om momentet.

Alla utom ettåringen fick hoppa ca 50 -60 cm efter att ha övat lite på låga hinder först. De klarade hindret med lätthet. Kamomill var mest orolig över att vara själv på ridbanan och ville inte bli fångad. Travaren var bäst på att stanna vid hinken. Dagens hopptallang blev utan tvekan Kaponika som satte av som en raket mot hindret när vi släppte henne och hoppade lätt och fint. Kaponika kommer att bli D-ponny, min plan är att hon ska bli hopponny åt mina barn när de blir lite större -eller någon annans barn. Tallang eller inte, alla tyckte i alla fal om att skutta av sig lite.

onsdag 27 oktober 2010

Vindskyddet färdigt - nästan

Två helger tog det att bygga klart vindskyddet i ridhästarnas hage. Det som fattas är målning men det låter sig inte göras nu när frosten har kommit. Med lite mera röd färg och vita knutar så blir det riktigt fint. Det är så härligt att komma hem från jobbet och se Portello och Wystalka stå och mysa under tak i regnrusket. Typiskt att när kameran kom fram så stack de all värdens kos. Framför det här vindskyddet är det sandad plan som hästarna gillar att rulla sej på.

lördag 23 oktober 2010

Premielopp







Premielopp är travets motsvarighet till distansens clear round. Tvååriga Ella Eld som är inackorderad hos mej , och förövrigt även född här, skulle göra debut på travbanan i fredags. Jag följde med för att se hur det gick samt lära mej mer om trav. Jag kom in till travbanan via stallbacken och fick se hur det går till bakom kulisserna.
Premieloppet är 2160 meter för kallblod och de ska springa på en tid mellan 1:55 - 2:10 för att bli godkända, de måste dessutom springa i ren trav utan för mycket galopp eller orenheter. Här slutar för övrigt likheten med distansen. Hästarna som klarar tiden och blir godkända får en premie på över 10 000 kr (om hästarna är två år)
Spänningen var stor när Ella skulle springa, hon värmde upp några varv och såg fin ut. När starten gick låg hon väl framme och såg stark ut hela loppet. Sluttiden blev 1:57 vilket var mycket bra, kusken använde nog ordet "talang". Nu väntar lite lugn vinterträning och sedan om jag har förstått allting rätt väntar kvallopp och sedan kan hon starta "på riktigt". Det är intressant att se skillnader / likheter i hästhållning mellan trav / distans. Foderstaten skiljer sig, Ella fick för detta lopp hösilage och 2,5 kg havre, en fodermängd som skulle få en distansarab att explodera. Ella har tränat med skor och sprang loppet utan skor, något som tydligen är vanligt inom travet.
Hästhållningen inom travet är sundare än vad jag har sett jämfört med ridhästar på hög nivå. Utevistelse och lösdrift är vanligt och alla hästar var väldigt lugna och fina att hantera.

Att gå på trav en fredag på arbetstid var möjligt för mej tack vare föräldradagar. Barnen gillade utflykten, de fick glass och chokladbollar och hittade leksaker i spånförrådet. Jag var först lite skeptisk till att ta med barnen till travbanan men insåg snabbt att stallarna bakom travbanan är en miljö där många barn växer upp och hittar sina kompisar. Mitt förta besök på trav blev en rolig upplevelse och jag kanske följer med och tittar på Ella fler gånger när hon ska starta.

torsdag 21 oktober 2010

Persedelvård

Jag hör till den (lilla) skara som gillar att putsa träns. Här om kvällen satt jag på golvet framför TV:n med fyra träns och lika många grimmor som putsades blanka. Till vardags använder jag alltid läderträns, på tävling blir det mest biotane. Mitt intresse för läder gjorde att jag för sisådär 15 år sedan gick en läderhantverksutbildning på Strömsholm. Utbildningen som varade ett halvår innehöll det mesta man behöver veta för att kunna sy sina egna träns och saker. Man kan däremot absolut inte kalla sig för sadelmakare, det kräver en utbildning under flera år och med gesällprov mm. Jag har ett antal handsydda träns, grimmor, sadelgjordar och faktiskt också en jättefin loksele som jag har gjort själv.
Att vara intresserad av läder och utrustning var inte heller någon nackdel när jag praktiserade på hovstallet under högstadiet. I praktikantuppgifterna låg att putsa ett stort antal seldon efter dagens träningspass.

Jag ska nu dela med mig av hur jag sköter mina träns för att få dem att hålla i långt mer än 15 år. Efter den dagliga ridturen gör jag oftast ingenting men om tränset är mycket smutsigt kan jag putsa av det med en fuktig trasa. Jag är inte förtjust i de där burkarna med fett som "både rengör och smörjer" min teori är att om man tar fett på smutsigt läder så stänger man in smutsen i porerna.
Några gånger per år så tar jag i sär alla delar av tränset för rengöring. Att ta isär är viktigt eftersom smuts ofta finns just runt spännena man använder ofta. Jag rengör med en mjuk svamp med ljummet vatten och sadeltvål eller vanlig såpa. På hovstallet använde man vanlig flytande tvål direkt i tvättvattnet. När lädret är tvättat med svamben torkar jag av med en torr trasa. Innan lädret har torkat helt så återfettar jag med antingen läderolja eller läderfett, gärna med bivax. Jag använder aldrig olja på sadlar eller stigläder eftersom de kan töja sig för mycket. Undantaget är helt nya stigläder som jag tycker mår bra av en skvätt olja.

Sköter du dina träns så här så går de aldrig sönder så att du får köpa nya.
Kaabas vardagsgrimma av läder fick jag i födelsedagspresent av min pappa 1988 till en häst som heter Katariina, då var Kaaba inte ens född.


tisdag 19 oktober 2010

Ibland rider man bara för att hästen behöver det - ibland rider man för att njuta. Det här handlar om njutning. Kaaba har inte blivit riden sedan någon gång i den tidiga dräktigheten för drygt ett år sedan. I söndags blev det hennes tur. Jag brukar helst inte rida Kaaba oskodd eftersom hon har väldigt lätt för att bli hovöm. Men jag tänkte att vi skulle ta tanterna ut på en skrittrunda på mjuka vägar så det skulle nog gå bra ändå. Trots lite ömma hovar så tog Kaaba täten hela vägen och flöt fram som en Vessla mellan stock och sten. Varken Elettra som är både skodd och vältränad eller Nazira och Wystalka hängde med. Vi fick en mycket trevlig utflykt i skogen en solig höstdag. Tyvärr fick vi en lite tristare avslutning då Nazira bockade av Birgitta med en stel skuldra som följd. Kaaba är på hugget och jag skulle inte bli förvånad om ni får se en 21 åring göra comeback på distansbanorna 2011.
På den fina bilden från vänster Wystalka / Hanna, Elettra / Stina, Nazira / Birgitta bakom kameran, Kaaba / Jag.

söndag 17 oktober 2010

En ny chans för Volvo

Hittills har vi klarat oss bra med lilla grisen och subban ( Renault Twingo + Subaru Forester). Subban är bra att dra hästsläp med men trång att packa i och har på tok för litet baksäte. Grisen funkar bra för en person att åka till stan i, inte så mycket mer. En ny(are) bil behövdes med gott om plats i baklucka och för långa ben.
Lördagen ägnades åt biltitteri. Vi prövade både det ena och det andra, men de flesta bilar dömdes ut som för små. När vi kom hem hade vi bestämt oss för en Volvo. Den är visserligen ganska gammal men har inte gått så många mil. Nu har vi köpt en stor bil som inte är miljövänlig, och drar mycket bensin. Dessutom får den med lätthet dra min hästtransport (om jag hade haft ett "E" på körkortet) Det bästa är i alla fall att barnen får plats i sina bakåtvända barnstolar. Varken jag eller Anders är intresserade eller kunniga av bilar. När vi kom hem insåg vi hur lite som vi hade tittat på egentligen. Fanns det motorvärmare? En motor fanns det nog i alla fall - ja inte för att vi öppnade huven och tittade efter men den startade fint och gick som en kanon.

Nu hoppas vi innerligt att denna Volvo ska bli bättre än våran förra - en 965som var en katastrof. Motorn skar och allt blev dyrt.

Vad nya Volvon ska gå under för smeknamn är ännu oklart, kanske blir det Vovven - som en hyllning till en bil med plats för en vovve som vi ännu inte har........

http://www.bytbil.com/bilar/skriv_ut_personbil.aspx?o=avype7dg

fredag 15 oktober 2010

Härliga höst med foderhäck

Hösten är här och jag är rustad. För första gången välkomnar jag regn, rusk och blåst. Tryggt sitter jag inne på mitt varma kontor och tittar ut genom föntret, men jag känner lugn. Jag vet att mina hästar trampar omkring torrskodda på sin halvt hektar stora grusplan, skyddade mot lera. Höbalen ligger skyddad i sin höhäck och vindskydd finns som skydd mot regn och stormar. Visst ser de ut att ha det mysigt? Borta är tiden då jag vadade ut i gumistövlar och inte visste om jag någonsin skulle få se dem igen, borta är tiden med nedtrampat hö i leran.

Denna foderhäck från Profarma rekomenderas absolut inte att användas i kombination med grimma! Olycka med Profarma foderrring

måndag 11 oktober 2010

Avlönat och oavlönat arbete

Liksom de flesta hästmänniskor så har jag två jobb. Ett som jag gör av med lönen på och ett där jag tjänar mina pengar. Detta inlägg handlar om det senare. Jag är 34 år och har aldrig haft ett fast jobb. Jag valde utbildning med hjärtat och inte med hjärnan. Detta val har orsakat både sömnlösa nätter och stora klumpar i magen. Min utbildning till "filosofie magister" eller Bebyggelseantikvarie som jag säger i dagligt tal leder inte raka spåret ut på arbetsmarknaden. Många år på universitet och stora skulder hos CSN är ingen garant för att få ett arbete. Några månader här och var har jag varit arbetslös mellan två jobb, men jag har nästan alltid haft arbete. Under en period på 5 år hade jag 12 anställningar hos en och samma arbetsgivare. Hos min nuvarande arbetsgivare har jag haft 6 anställningar sedan 2006. Som kortast två månader åt gången. Nu hade jag en halv månads anställning kvar och började få klumpar i magen - då precis får jag besked om en ettårig anställning - HURRA!
Jag känner mej så glad. Roligt arbete, underbara kollegor och bra lön i ett år till. Visst skulle en fast anställning kännas ännu bättre. Men jag har vågat ta huslån, vågat skafffa barn och vågar leva ändå, och litar på att jobb det får jag alltid på något sätt ändå.

Jag ser fram emot alla underbara miljöer som jag kommer att få se genom jobbet detta år. Kanske blir det några resor till Ottenby kungsgård, Svartsjö kungsgård och Vilhelminas djupa skogar.

söndag 3 oktober 2010

Tävlinsdebut

I helgen gjorde Elettra debut på distansens 50 km klass. Jag red i ett mycket lugnt tempo, samma som vi red vår första Clear Round. För Elettras del handlade det hela om att få rutin och erfarenhet. På Uppsalaritten var det ett par saker som inte fungerade, det var upptravningen och att måla siffror på rumpan. Upptravningen har jag tränat på och nu sprang hon riktigt hyfsat. Det gick också bättre när veterinären och funktionärer tog på henne. På banan är hon fortfarande osäker och har dåligt självförtroende, hon går bäst bakom någon annan häst som går före och drar. Elettra får godkänt. Efter att bar ha varit riden i drygt ett år känns det känns bra att ha tävlingsdebuten i bagaget till vinternvilan.

Lite småsaker har vi fortfarande som kan förbättras, lastningen är en sådan. På morgonen tog det 20 minuter att lasta medan hon gick rakt in på hemvägen. Jag behöver också förstå vad hon vill ha att dricka. Ibland verkar betfor vara intressant och ibland vill hon bara ha vatten.

torsdag 30 september 2010

upplyst

Varje höst försöker jag göra någon eller några åtgärder för att underlätta vardagen. Har man småbarn, hästar och arbetar heltid så måste man ha flyt helt enkelt, onödiga moment såsom att bära vatten måste bort. Förra hösten installerade jag vattenkoppar i stallet.
Dagens nyhet är en lyktstolpe vid grinden till vinterhagen. Nu kan jag se vilken häst jag tar på vilken grimma - vardagslyx.

Gårdagens inköp var ett punkteringsfritt däck till skottkärran. Små saker som underlättar vardagen. Nu återstår belysning till ridbanan och installation av den frostfria vattenkoppen på lösdriften.

söndag 26 september 2010

Portello under utredning

Här om dagen var jag på Mälarkliniken med Portello för utredning av hans blodvärden och höga puls. Först så fick han en slang genom näsan, ner i luftstrupen för att skölja rent lungorna. teorin är att han kan ha en infektion i luftvägarna som inte ger förkylning men trots allt påverkar syresättningen negativt. Han var väldigt stressad över slangen i näsan och hostade en del, han lyckades till och med hosta uppstlangen så att den kom ut genom munnen vilket tydligen aldrig hänt förut. Prov är nu taget på slemmet från lungorna. Del två i undersökningen gick ut på att låta honom springa på rullband för att få upp honom i maxpuls och då ta blodprov. På så sätt ser man tydligt om han är övertränad eftersom HB värdena då ska bli skyhöga, även mjölksyra kommer att visas på detta prov. Portello gick upp på bandet utan protest och sprang snällt, han gillade övningen skarpt. Efter ca 10 -15 minuter i snabb trav i uppförsbacke var han ganska trött. Övningen försvårades över att klinikens pulsmätare var försvunnen! Vi fick helt enkelt stoppa bandet och handräkna pulsen och uppskatta hur hög den varit. Blodprovsresultaten kommer senare i veckan. Spännande!
Innan hemresa fick Portello duscha i härligt ljummet vatten vilket var första gången som han faktiskt lät sig blötas utan bråk. Matte undrar - är det inte lika skönt att duscha i kallvatten?

Händig man

En dag vid middagsbordet haspade jag ur mej hur bra det vore med ett vindskydd i hagen där "ridhästarna" går. Den andra hagen är utrustad med två vindskydd så det är lite obalans. Läget där vi bor är öppet och blåsigt så det känns skönt att hästarna inte står och huttrar när de ska in. Det finns färdiga vindskydd i byggsats, kostar en slant men går fort och lätt. -Aldrig sa Anders. Det går fort och lätt att bygga ett på plats, du får ett större vinskydd mycket billigare. Jo försökte jag men man ska ju ha tid också. Vi ska göra klart balkongen, göra ordning hallen, börja med det där sovrummet som skulle varit klart för fem år sedan och......
Det är tråkigt sa Anders, nu bygger vi ett vindskydd. Som fru till en man som faktiskt VILL bygga ett vindskydd åt MINA hästar kände jag att nu är det inte läge att vara bromskloss. Bild kommer när det är klart.

söndag 19 september 2010

Portellos höga puls del 2

Efter problemen ned hög puls på Edsbyritten lät jag ta blodprover på honom. Resultatet blev underligt. Det visar att Portello har höga värden av HB och skyhöga värden av järn. Veterinärerna på Mälarkliniken blev inte kloka på resultatet. Extremt övertränade travhästar kan ha liknande symptom men en ridhäst med sådana värden???
Nu ska vi gå vidare med arbetsprov, EKG mm, jag vet inte riktigt vad de ska göra med honom men hoppas att de har en plan. Portello går på högvarv, han vilar men är otroligt speedad - lite som en Duracellkanin faktiskt. Snälla veterinärer, hitta någon bra diagnos.

onsdag 15 september 2010

Nadal



Nyss var han hingst och dessutom min. Nu är han en nybliven valack med nytt hem och nya mål. Att föda upp hästar för att sälja någon ibland är roligt om man hittar det där drömhemmet åt hästen. Fölen blir som "mina bebisar" och att skiljas från dem kan vara svårt. Att försöka hitta rätt köpare till rätt häst och ett hem som verkar varaktigt och bra är inte alltid så lätt. Men att sälja en häst till en tjej som Erika var ett lätt val. Erika och Nadal har redan blivit ett, och har förhoppningsvis många spännande år framför sig. Planen är att vi ska få se dem på distansbanorna framöver. Men fram dit är vägen lång och den kan man följa på http//nadalox.blogspot.com
Bilderna är tagna av Sigrid.

tisdag 14 september 2010

Fotograf i DN!

Inte alla får sina bilder publicerade i Dagens Nyheter!

Att fotografera har ju alltid varit ett intresse men man blir ju extra glad när man lyckas så här bra, särskilt som man "bara" är en glad amatör.

måndag 13 september 2010

Hoppning på låg höjd

I helgen var jag för första gången med Elettra på hoppträning. Jag är väldigt nöjd över att över huvud taget våga ställa upp på något sådant efter att bara ha ridit henne i ett år. Träning var på perfekt nivå med andra unghästar. Vi gick över bommar, travade över bommar och hoppade till slut över ett litet rätuppstående hinder. Elettra gillade situationen, hon var pigg och glad och fattade till slut att hon skulle hoppa över bommarna. Hon fattade till och med rätt galopp hela träningen vilket annars brukar vara lite si och så. Utmaningen för oss är att få henne att titta ner på bommarna och att få henne mindre koncentrerad på allt roligt som händer runt om. Min förhoppning är att hoppövningarna ska hjälpa henne att se sig för samt hjälpa till att muskla rygg och kors.

Betyget till hästen och övningen blir +.

onsdag 8 september 2010

Hög puls på Edsbyritten

För första gången red jag i år Edsbyritten. Banan var jättefin - lätt kuperad och med varierad terräng. Portello skötte sig helt exemplariskt hela dagen men ändå blev vi uteslutna, vad hände?

Jag bestämde mej för att rida lite fortare än jag gjort tidigare, jag ansåg att han är mogen för det. På förbesiktningen hade han 48 i puls vilket är ganska lågt för att vara honom. Första slingans 29 km avverkades på ca 17 km/h. Portello var stark hela vägen och ville gå fortare. Första grinden gick bra och vi pulsade där på 62. Under vilan var P lugn och fin, åt och lät sig svampas och hanteras utan att bli missnöjd. Nästa 29 km avverkades i något snabbare tempo. Portello var fortfarande mycket pigg, kändes otroligt stark och hade mycket krafter kvar. Vi kylde mycket på banan. I andra veterinärgrinden var Portello lugn att hantera och svampa vilket inte alltid varit fallet. Portello åt och drack och såg pigg ut - men hade jättehög puls. Pulsen låg på ca 78-80 slag i över 30 minuter. Den låg konstant högt. Veterinären hittade inga anvärkningar i övrigt.

Så här i efterhand kan man säga att jag red för fort. Så kunde det ha varit, om inte samma sak hade hänt på Vasaritten några veckor tidigare. Där gick Portello drygt 13 km/timme vilket han defenitivt har kapacitet för. Det som inte heller stämmer - tycker veterinärerna, är att han inte ser trött eller medtagen ut, helheten stämmer inte.

Jag kan utesluta följande: * hög puls pga smärta, *brunstig, *stressad, *infektion kan han ha men det syns inte.
Planen är att utreda dessa mystiska symptom, blodprov är taget och är i skrivande stund på analys. Mysteriet med den höga pulsen fortsätter.

onsdag 1 september 2010

Älskade Juno

Sagan om Juno började 1 april 2001. Det var min 25 årsdag. I present av Anders fick jag en hundvalp. Allt var precis så överraskande som det kunde bli. Jag rövades bort med ögonbindel för att åka och titta på valpar. Av någon anledning som jag inte minns fanns det ingen passande valp i den kullen. Juno föddes fyra dagar senare. Det var svårt att välja valp. Ändå valde just vi den allra bästa. Zabbe som tidigare varit ensamhund var stormförtjust, de härjade vilt i trädgården. Inne blev det en del bus! Jag åkte land och och rike runt med Juno på utställningar. Juno vann det mesta, vilket var en härlig känsla. På Stora Stockholm som för många är en höjdpunkt på utställningsåret vann Juno titeln som bästa tik. Vi blev inbjudna till CRUFTS i England.
När vi fick barn i familjen var vi väl alla fundersamma på hur Juno skulle ta det, avundsjuk? knappast. Redan från början adopterade Juno barnen som sina. När de vaknade i vagnen så gnällde Juno för att tala om att de hade vaknat. Juno var en väldigt modig hund som var lätt att ta med sig. En gång följde hon med till Danmark på hästtävling.
Junos dagar slutade en augustidag. Hemma bland familjen fick du somna in, nio år ung.



måndag 9 augusti 2010

Vasaritten


Portello är anmäld till Vasaritten 50 km. Ingen sommar utan vasaritten känns det som. Hästarna som jag har tävlat där är Martin, Sjoska, Wystalka, Kaabata och Portello. Förra året var första gången jag red Portello där. Slalombacken gillade han bra men en trähäst mitt i stan gillade han inte. Bilderna från den läskiga Rättvikshästen använder jag för att peppa oss inför på lördag. Jag längtar...

fredag 6 augusti 2010

Värsta vurpan

Ridturen i går tog en ända med förskräckelse.
Jag red Elettra och en tjej som heter Sabina red Portello. Vi hade inte långt hem, låg och rullade på i lugn galopp på en grusväg då; Elettra snubblade plötsligt, tappade balansen och gick ner på knäna. Jag åkte framstupa och gled en bit på grusvägen. Det var inte så farlig vurpa men jag hade säkerhetsväst på mej. På grund av den så tappade jag all luft. Säkerhetsvästens nedre del trycktes kraftigt in i diafragman, all luft försvann och jag kunde inte andas. Jag satt på huk och kippade efter luft likt en fisk på torra land. Efter en stund kom luften tillbaka. Sabina red före mej och det tog en stund innan hon märkte att vi var borta. Hon kom tillbaka till mej och frågade hur jag mådde. Elettra stog under tiden ett par meter bakom mej, jag kunde inte ta henne eftersom jag inte fick luft och inte vågade gå innan andningen fungerade normalt. Innan jag var på benen började hon gå åt fel håll, började sedan småjogga. Sabina erbjöd att rida efter henne men jag var rädd att det skulle stressa henne. Hon springer väl en bit på vägen, vänder och kommer tillbaka tänkte jag. Alla normalt funtade hästar gör så, eller stannar och betar Elettra är annorlunda! Hon blev rädd för de hängande tyglarna, började skena och försvann till skogs. Jag ringde Anders som kom med bilen för att vi skulle leta mer organiserat. Området vi var i ligger nära gamla E4:an samt Björklinge villaområde. En skenande häst kan vara en fara för andra människor och trafikanter. Jag ringde därför till polisen. Polisen var som vanligt måttligt intresserade, frågade varken om mitt namn eller telefonnummer. Lyckligtvis hade en trafikant på gamla E4:an sett Elettra när hon passerade där. Vi fortsatte letandet på den sidan om vägen. Efter lite bilkörning såg jag en person komma ledandes med en tillsynes hel Elettra. Hon har skenat ungefär 4,5 km genom skog, ett sandtag och en stor trafikerad väg. Hon har ett litet skrubbsår på h. fram och ett på hasen v. bak. På bringan har hon ett djupare skärsår som har fått lite veterinär tillsyn. Alla skor satt kvar liksom sadel och stigbyglar. Distanstränsets grimmdel är hel men sidstycken, bett och tyglar är borta. Hon fick åka transport hem från Sätuna gård och får nu en välförtjänt vila.

Jag då? Jag har skrubbsår på båda underarmarna, kinden, låret och vid tinningen men man har ju sett värre! På kvällen efter allt hästletande och sårtvätt sa jag lite skämtsamt till Anders : visst är det lite roligt när det händer något sånt här spännande???? Jag fick nästan lite medhåll

Nedan följer en liten karta över damens ungefärliga träningsrunda.
http://iform.se/rundan/bjorklinge/elettra

fredag 23 juli 2010

De fyra vackra andungarna

Att höns ibland får kycklingar är begripligt, att hönor får gräsänder är ovanligare, jag tar det hela från början.
Det var en gång en Karin som slog gräs med lie i diket mellan ridbanan ock vägen. Något for iväg, det såg ut som en golfboll. Vid en närmare titt såg jag att det var ett ägg. Snart såg jag ett helt bo fullt av ägg och i ögonvrån en gråspräcklig fågel som flög sin kos. Jag såg inte riktigt fågeln med uppfattade den som en gräsand eller möjligtvis en fasan. Jag lämnade brottsplatsen och smög dit tre timmar senare och spanade. Fågeln hade fortfarande inte kommit tillbaka. Boet med ägg som låg gömt i en meter högt gräs var nu blottat. Jag kände mej väldigt skyldig och tyckte synd om liven i äggen som kanske snart skulle kläckas. Det fanns 11 ägg. Jag tog in åtta av dem och la under en av våra hönor som ville ruva. Tre fick ligga kvar om fågelmamman skulle komma tillbaka, det gjorde hon inte. De åtta äggen blev senare fyra efter att några ruttnat och gått sönder. Dagarna gick och veckorna. Efter nästan tre veckor (21 dagar är normal tid för hönsägg) så kläcktes alla fyra äggen. Kycklingarna har stora platta fötter med simhud mellan tårna och platta näbbar. De simmar i vattenskålen och i balja. Hönan kluckar så fint åt sina små dunbollar hon är så nöjd, trots att de simmar. Bilder kommer lite senare när jag har fått ordning på kameran.

tisdag 20 juli 2010

Att äta kakan och ha den kvar

Dagens semesterdag tillbringades i lugn och ro på ett av stadens fik. ......
David och Linnea fick i uppdrag att välja var sin kaka. Linnea spanade in prinsessbakelse, fick löfte om att dela den med pappa. David fick syn på en randig liten torr kaka, den minsta i hela affären. Själv valde jag bulle. Barnen fick välja äpple- eller apelsin Mer, valde apelsin. Framme på bordet: ville Linnea inte ha sin halva bakelse, hade redan ångrat sej och ville inte ha grädde, hon ville ha vaniljhjärta istället. David ville inte ha sin lilla kaka, tog Linneas bakelse istället. Linnea ville inte ha apelsin Mer - ville ha äpple. David åt upp Linneas bakelse och sin egen kaka. Linnea åt marsipan. David hällde ut sin Mer på bordet.

Livet är fullt av val, ibland är de stora och ibland som en torr liten kaka.

torsdag 8 juli 2010

Hingstbete




Nadal fick i helgen åka upp till Sigrids bete för att gå med Wasa och några valacker. För Nadal blev det det första miljöombytet och den första resan i transport. Jag har ju hela tiden tyckt att han är en ganska cool kille och intrycket förstärktes nu. Resan gick lugnt, han stod helt stilla i den 1,5 timmes långa resan. Efter att ha träffat Wasa och den lekfulla halvblodskillen Mavrick ett par dagar väntar ett helt nystängslat kuperat bete. Där ska Nadal få gå fram till i september, då är han välkommen hem och träffa veterinären med kniven. Nadal är hästen med bläsen och grimman, man ser att han är lite gängligare än Wasa men han är nästan lika hög trots att Wasa är ett år äldre.

torsdag 1 juli 2010

Midsommar i Dalarna












Genom åren som bosatt i Uppland har vi prövat på midsommar på Disagården, i Hammarskog, Skuttunge, Björklinge, Enåker och Älvkarleby. Hur har det varit? Älvkaleby har en jättehäftig majstång men inte mycket till folkdans. Skuttunge var folkligt och trevligt med chokladhjul och lotterier. Disagården har flera 1000 besökare, folkdansuppvisningar och folkmusik. Jag har svårt att se Disagården som ett firande efterom jag jobbat där i så många år, jag är van att hålla koll på om någon röker i buskarna eller om propparna håller för våffeljärnen. Efter flera försök att acceptera uppländsk midsommar kan jag bara konstatera att inte är som i Dalarna. I år beslöt oss Anders och jag för att fira midsommar "hemma" i Dalarna, något vi inte gjort sedan 1995. Vi fick folkdräkter, folkmusik, dans kring midsommarstången och naturligtvis sill. I Stumsnäs där vi var var det dessutom en behaglig avsaknad av turister, chokladhjul och lotterier. Jag fick dessutom vara med och ro kyrkbåt till Rättviks kyrka på midsommardagen, det gällde att hålla koll på årorna minsann. Att Kaaba skulle föla på självaste midsommardagen kunde ingen förutse - eller var det därför jag gjorde årets jordgubbstårta i form av sto med föl?


tisdag 29 juni 2010

En midsommardröm på riktigt!


Midsommarfirandet byttes i en hast från dalapatriotism till chock och glädje. En natt sov vi borta och då passade Kaaba på att föla. Vi som nästan aldrig åker bort... Mina underbara hästvakts grannar som hade uppsikt när vi var borta upptäckte en extra flockmedlem i hagen. Kaaba fölade efter 322 dagar vilket är ovanligt tidigt. Kaaba var inte alls som förra året, då fyllde hon i juvret ordentligt, hade vaxproppar och tydliga tecken, dessutom gick hon över tiden.

I år överaskade hon stort. Hon klarade av allt på egen hand. Den lilla hingstungen diade av sig själv och efterbörden kom i år av sig själv även den.


Fölungen ska heta Kwadrant- K som begynnelse bokstav liksom mamma och lite bokstäver från Gwarant som är pappa. Kwadrant är pytteliten, silkeslen och gillar att bli kliad på halsen!

onsdag 9 juni 2010

Liten har blivit hingst




Lilla Nadal har de senaste veckorna blivit helt förändrad. Nu vid 9 månaders ålder har han tydligt lämnat fölstadiet för att bli hingst. Det har börjat komma småbitande, småstegrande och det ska stilas och imponeras. Från att ha varit hagens coolaste så försöker han visa sig på styva linan. Jag låter mej inte imponeras, jag har inga planer på att ha kvar lillkillen som hingst. Planen nu handlar mest om att bjuda in veternären med stora kniven....

måndag 24 maj 2010

Eksem experiment

När jag köpte Elettra blev jaginformerad om att hon har sommareksem. Jag tänkte inte så mycket på det eftersomjag inte hade tidigare erfarenhet av hur jobbigt det är. Uppfödarna berättade att hon haft sommareksem sen hon var liten och att detta var anledningen på att man aldrig satte henne i galoppträning sombrukligt är i det stallet. Jag takade med en erfaren veterinär som forskar på ämnet, han menade glasklart att eksemen orsakas av svinknott. Förra sommaren beväpnade jag Elettra med insektstäcke, tvättade rent henne ofta, hade mjukgörande salva i mankammen och gott om insektsspray. Det hjälpte inte. Hon kliade och kliade och var täckt av variga sår i mankam, på bogen, sadelstaden och ner på frambenen. När hösten kom blev hon normal igen. Hela vintern har hon varit fin. Vid ett tillfälle kom hon över en portion lucernpellets som var ämnad till en annan häst, efter ett par dagar var hon knottrig över hela halsen, bubblorna sprack sedan och varade sig likt eksemen hon hade förra sommaren. På en vecka var det borta igen. Incidenten gav mej något att fundera på, är det så att Elettra inte är allergisk mot knott utan mot protein eller gräs? Nu är alla hästar släppta på frodigt bete utom Elettra som går i grushage - utan insektstäcke. Hon har ännu inte fått minsta tecken på eksem och jag hoppas, hoppas att min teori stämmer.

söndag 23 maj 2010

Planerad och oplanerad vila

Jag står inför två extrema arbetsveckor på jobbet just nu. Jag håller i ett bygge av en monter och deltagande på mässan Swedish Game Fair på Tullgarn. Jag håller i logistiken, framtagning av allt från texter och annonser till barnaktiviteter. Därtill ska jag se till att monterpersonalen vet vad de ska göra, får lunch och att allt klaffar. Den senaste veckan har jag haft uppgifter att lösa såsom att hämta stora mässtält i Stockholm innerstad, ordnat transport åt ett uppstoppat vildsvin och inhandlat en 46" TV.

Jag kommer att ha många 12 timmars arbetsdagar framöver samt en resa till Visingsö för att vara på två möten samtidigt. Det här programmet gjorde att jag bestämt att hästarna nu får sommarvila i två veckor. Detta var inte nog för Portello, som för att förvissa sig om att löftet om vilan är sant har han laggt sig till med en hälta på vänster fram. Var är min perfekta plan med en bra ritt på Björkvik 80 km, vila en vecka, lugnt jobb i maj för att höja ribban och formtoppa inför Lag SM 10 juli? Jag ger Portello två veckor och har sedan en tid bokad på Mälarklinken om hältan är kvar. Typiskt. Inte heller Nazira är OK, hon har varit stel och kantig sedan omkullridningen så hon får åka med till Mälaren hon med. Kvar att rida är bara Elettra som nu får träna på att gå fram själv utan trygg kompis före.

Avsaknaden av ridning i helgen har i alla fall gjort att barnens sandlåda är nästan klar, den är i alla fall fylld till bredden med sand.

måndag 17 maj 2010

Flytthjälp




I helgen tog jag och familjen en tur till Storvik för att hjälpa Sigrid med familj att flytta. Med mej hade jag Wasa som nu ska byta Forsbys platta åkrar mot Storviks hagar. Wasa verkade förväntansfull och glad i sin nya hage, han fick genast en bundsförvant i en lekfull halvblodsvalack. Efter som Wasa är hingst passar det nya stallet med fem killar perfekt. Stallet var ljust och fint och allt var välskött och prydligt. En ny bekantskap för killen kommer att bli tåget eftersom järnvägen passerar ganska nära.


Det nya huset som Syrran har skaffat är modernt, praktiskt och genomtänkt. Det måste vara skönt att kunna tapetsera utan att först behöva dra om elen och bygga väggarna först som vi behöver göra i vårat gamla hus. Å andra sidan så kan jag se hästarna från sovrummet, väckas till tuppen som gal och grannarna har ingen insyn....

måndag 3 maj 2010

Unghästarna

Det fina med unghästar är att en liten insats ändå gör stor skillnad. Om några dagar är det "håll Sverige rent dagen" I går tog en sopsäck i ena handen och Kaponika i den andra och gjorde en håll Forsby rent kampanj. Ut på åkern gick vi för att leta förrymd vit plast. Jag tyckte att det var en perfekt unghästövning att lämna flocken vid matsags för att sedan inspektera prasslig plast och träna lite på att ha bett i munnen. Övningen gick bra, Kaponika var nöjd och jag också.

I dag prövade jag att ha Wasa med mej lös på ridbanan när jag red Portello. Han var mest i vägen, dessutom såg han ut som att han ville bitas. Problemet med Wasa är att han vet exakt vad han får göra och inte. Han kryper och tuggar inför Portello. Han ser ut som om han vill bita mej men gör inte det, han naffsas inte och tar inte ens ett litet nyp i kläderna. Wasa utstrålar "jag har lust att bitas men vet att jag inte får" Jag kan inte riktigt lita på honom men kan heller inte bli arg.

När jag ridit Portello klart fick Wasa bära hem hans sadel, när stigbyglarna ramlade ner blev det några rodeosteg men sedan var han lugn. Wasa såg så stor och stolt ut med sadel på. första steget i inridningen har börjat.

torsdag 29 april 2010

Omkull

Jag red Nazira och Anna red Elettra. Det var första gången som en annan ryttare än jag red Elettra så jag var mån om att allt skulle gå lugnt och bra. Jag red först i en lugn fin jogg - då! Plötsligt föll Nazira ihop och jag åkte fram över halsen. Jag tog emot mej med axeln utan att ta nämnvärd skada. Nazira hade trampat ner i ett hål i vägen som var underminerad. Hon undkom med blotta förskräckelsen, några skrubbsår och en krokig sko. Hjärtat gjorde en kullerbytta när jag tänkte på vad som kunde ha hänt men efter en promenad hem repade vi oss.

Jag bjuder här på en helt fantastisk film på voltigeträningen hemma i köket. Vi har lite finslipning kvar innan vi är redo att träna på stora hästar.

söndag 25 april 2010

Dagen efter

Det är inte bakfylla jag menar utan dagen efter tävling. Det är en blandning av nöjd för bra genomförd tävling, nöjd för mycket fräsch häst samt mycket trött, lite stel i kroppen och en bävan inför att tömma och sanera bilen från vattenslabb, hästhår och lera.

Vi kom in som ekipage 10 av 17 som genomförde. Hastigheten var 14,7 vilket var lite fortare än vi red på Billingen förra året. Vi hade sällskap hela ritten av Caroline och Hero som därmed klarade sin första 8:a.
Portello gick väldigt bra på banan, han kändes stark och fin att rida. Det var ett bra kvitto på att träningen satt där den skulle, jag la in fler galoppsträckor nu än jag gjorde på Billingeritten. Galopp är en stark gångart hos Portello. I grinden är han dock lite stökig. Han pulsar ner långsamt och blir ilsk och irriterad när man ska tvätta av benen. Vi prövade nu med att inte kyla utan bara låta honom varva ner. Här finns det utvecklingspotential.
En del av banan fick vi följe med Madde och Wielgomir som klarade debuten på Clear round på 9 km/h. De verkade nöjda båda två trots ett missöde med en tappsko i starten som tog 20 minuter. Wielgomir uppträdde coolt och delade rutinerat vattenhink med Portello, det bådar gott inför framtiden att han redan har insett att man ska dricka.

Annelie hinkade åt mej under dagen och det gick jättebra. Efter att ha varit med på många ritter i både Sverige, Danmark och Finland vet hon precis vad jag vill ha.
När vi kom hem möttes jag av en man som också vet vad två utsvultna och trötta hästdamer behöver - plankstek med potatismos, ryggbiff. Himelskt!
Se resultaten på www.bjorkviksrf.se/tavlingar2010.html

onsdag 21 april 2010

Redo för tävling

Nu har jag precis stått i snöovädret och bytt till sommardäck på hästtransporten inför helgen. Det kändes fel just nu men jag hoppas på strålande sol på lördag. Vi är anmälda till Björkviksritten 80 km. Jag ska hålla mej under kvalgränsen på 16 km/h men vill ändå ha en bra tid. Portello känns stark och fin, på ridbanan i dag brallade han och energin sprutade ut ur öronen.
PÅ lördag ska vi också försöka få en skymt av Wielgomir. Madde som köpte honom för ett år sedan ska debutera på sin första clear round. Deet ska bli roligt att se "Wilden" igen, vi önskar dem lycka till på sin distansdebut.

En annan av mina "bebisar" hörde av sig i dag via mms. Det var Nipeta som som nybliven treåring just påbörjat sin utbildning som ridhäst. Hon är på inridning hos Prinens araber och det går jättebra. Bilden visar Wielgomir på en prövapåritt i distans nyligen.

måndag 19 april 2010

Intervallträning?

I fredags var det dressyrridning med Portello. Normalt brukar detta vara en av hans starkare sidor men i fredags var han på fel humör. Det var spännt, han frustade och var okoncentrerad. Något var fel.
Dagen efter när planerat in ett pass med intervallträning förstod jag felet. Felet är att han har börjat komma upp allt för mycket i kondition och blir mer och mer otålig. Intervallträning ska utföras i kontrollerade former, med pulsmätare och på bra underlag. Jag hade både och men utförde övningen totalt okontrollerat. Problemet var bara att jag inte hade en chans att kolla pulsmätaren eller kontrollera farten. På vägen mot intervallträningsvägen red vi förbi två älgar och ett rådjur, Portello brydde sig inte nämnvärt men fina var de ändå. Väl ute på springvägen pumpade adrenalinet till hos Portello. Efter att jag givit samtycke till galopp axelererade han snabbt upp i maxfart. I 1,6 km låg Portello på som en rem i maxfart. Jag bad till gud att slippa möta något eller någon. Att reglera tempot var nästan otänkbart. Lagom till vägen mötte en större bilväg lyckades jag bromsa ner tempot till trav. Nästa gång jag ska försöka mej på intervallträning behöver jag Mias backe - galopp på plant underlag är för lätt för en outtröttlig häst.

fredag 16 april 2010

Att mäta ridvägar

När man rider en ny runda är det alltid kul att veta hur lång man ridit. Nyligen blev det en gammal runda med en del nya vägar. Eftersom jag är en omodern person som inte anslutit sig till GPS så får jag lita till dataprogram och kartmätare. Skuttungerundan är en bra tur med mycket miljöträning. PÅ den 19 km långa turen blev det asfalt, galoppvägar, vi red förbi fotbollsplaner, villaområden och mötte mkt trafik. Här är länken till ett bra program för att mäta banor för den som liksom jag saknar GPS

http://iform.se/rundan/bjorklinge/skuttunge

måndag 12 april 2010

det läckte inte - det forsade!

I julklapp för två år sedan fick jag vattenkoppar. Perfekt present för en småbarnsförälder som behöver underlätta vardagen. Vattenslangen var redan framdragen till boxarna, saknades gjorde bara kopplingarna mellan slang och kopp. Det kan låta som en bagatell men för mej som inte är inne i VVS branchen är det lite svårt att bara köpa två stycken "vet inte vad". Beväpnad med en vattenkopp lyckades jag efter misslyckade försök i fyra butiker få rätt hjälp av kunnig personal i Comfortbutiken. Jag blev 230 kr fattigare och två anslutningar rikare.

Väl hemma OFFRADE jag dagens ridning för att sätta upp vattenkoppar. Lite trixit var det, jag hade behövt en ihållare. Till slut när klockan slog 21 satt vattenkopparna snyggt på väggen och slangen var ansluten. Jag kände båpde lycka och stolthet. jag funderade en stund över att nu slipper jag bära 15 liter vatten per box och dag, 450 liter till en box på en månad....

Sen drog jag på huvudkranen. Det läckte inte det forsade, jag blev så j-a förbannad. Trots att allt inte var mitt fel.

Nu sitter vattenkopparna där och samlar damm. PAPPA - jag behöver dej.

fredag 9 april 2010

Nazira full av bus

När jag var hälften så gammal som jag är nu red jag in Kaabata. Det var mödan väl värt. Jag har ridit in några hästar sedan dess men ingen har varit lika temperamentsfull förrän nu. Nazira beter sig exakt likadant.
De båda stona har en hel del likheter. De är båda väaldigt ranghöga. De är väldigt avslappnade och lugna att hantera och väldigt orädda för trafik, miljöer mm. Bråket handlar mer om en maktkamp, ett sätt att testa vem som bestämmer. Syptomen blir tydligare vid brunst. Båda är väldigt "taggade" att rida.
Nazira går bra på ridbanan och när man rider med andra hästar. När jag är ute själv följer turen samma mönster som det gjorde i Kaabatas ungdom.
Vissa dagar går helt utan anmärkning. Andra gåanger kommer vi sisådär 100 meter hemifrån. En vattenpöl, en bil eller något "lossasspöke" kan utlösa cirkusen. Cirkusen går till så att Nazira stannar, vill vända och gå hem. Hon försöker att skjuta rygg och bocka, hon försöker backa ner i diket och stegra sej, hon sparkar kosparkar mot mina fötter. Jag kan ta detta bråk på ett sätt som är uthärdligt. Jag tar in henne på en liten volt och låter henne gå runt, runt för att sedan "fråga" om hon vill fortsätta eller inte. Nazira är jäkligt envis så det kan ta tid, i går red vi i en timme och bråkade en halv. Ofta så bråkar hon bara en gång men det kan komma en gång till, att hon inte lär sig att jag aldrig ger upp! När jag väl har fått henne att gå så gör hon det med besked. Hon har en framåtbjudning utan dess like och går fram som en ångvält över stock och sten. Hon har en trav som är fantastisk och är helt orädd. Som sagt Kaaba var lika besvärlig hon som ung (och mittemellan) och det var mödan värt, jag hoppas att detta också är det.

söndag 4 april 2010

Påsk

Vi Är mitt i påsken och jag har inte ätit ett enda kokt ägg eller en enda smågodis. Mycket annat gott har det blivit, chokladtårtor och oxfilé till exempel. Den biologiska påsken började här på gården för en vecka sedan, då kom de första små bruna äggen efter vinterns uppehåll. Nu får vi två ägg om dagen och det blir nog snart upp emot fem st.

1 april skämtades det friskt runtom i landet och även lite på min hemsida. Portello har nu dementerat alla eventuella rykten som spridits om honom. Något som inte var ett skämt var däremot att Elettra nu har fått sina, av mej , efterlängtade skor. Även Nazira är nu skodd och det märks på hennes steg att hon har fått ett helt annat påsskjut i traven.

Här är finfint vårväder, det plaskar i pölarna och fåglarna kvittrar. Hästarna fäller och brunstar - äntligen är det vår.

onsdag 31 mars 2010

Elettra

Ridningen fungerar nu bra med Elettra men psykoligiskt finns mycket att arbeta med. Jag har återupptagit lastträningen efter vintern. Hon går in ganska bra men vill backa ut igen. Hon är inte rädd eller nervös för transporten bara lite istadig. Måste snart börja åka och rida lite borta.

Skoningen är just nu det största problemet, hon går bra att verka men rycker med framben så fort man försöker sko henne. I morgon kommer hovslagaren igen, då ska hon få lite lugnande så får vi se om det hjälper.

Jag håller på att exprementera med lite "läskigare" utrustning. Ländtäcke prövade jag i helgen och det var jätteläskigt, hon försökte att springa ifrån täcket men lugnade sig till slut. Nästa gång ska jag ta på martingal med ringar som klirrar lite samt pröva benskydd runt om för att vänja henne.

Elettra är en övning i tålamod samt att ta små steg framåt.

måndag 29 mars 2010

Rönningeritten 2010







Portello gick fint på sina 50 km i går. Banan var bra utifrån förutsättningarna. Det fanns två underlag att välja på, antingen bar, mjuk grusväg där vi galopperade eller djupsnötäckt stig där vi skrittade. Jag har aldrig skrittat så mycket på en tävling förut, farten blev 11,2 km / h. Alla gjorde lite olika på snöstigarna, de flesta skrittade, en del travade och någon galopperade. Jag red som jag har gjort på träning, skritt i djupsnö och trav och galopp där det är bart eller plogat.

Portello har svarat bra på träningen som jag har gjort, både den fysiska och den mentala. Han var lugn och fin att hantera, bara lite stressad. Han pulsade på 44 i förbesiktningen vilket är lägst hittills. I vet grind och mål var det 60. Han kissade både före start och i vet grinden. Han åt bra av både hö, betfor och kraftfoder men drack dåligt. Vi svampade benen utan att han reagerade nämnvärt. En stor stor förbättring från när jag debuterade på Fornabodaritten 2008, då var väldigt stressad och rädd för alla tält och ikeakassar, gick inte att svampa med vatten och blev utesluten på pulsen.

Hinkningen då? den funerade utmärkt. Anna, Stina och Hanna som inte hade någon tidigare erfarenhet av detta tittade på andra och gjorde likadant själva.


Lite att finslipa på finns ju alltid, som att jag ska komma ihåg att packa ner stetoskopet och komma ihåg att byta batterier i pulsklockan till exempel.

söndag 28 mars 2010

sommartid - tävlingstid

I dag är första dagen med sommartid, men det är också tiden för årets första tävling. Jag ska rida 50 km med Portello. Allt känns hemtamt men ändå ringrostigt. Packade släpet i går - med vad? Jag kom knappt ihåg vad man brukar ta med sej. Inga batterier i pulsklockan så pulsen får ske manuellt. När jag gått och laggt mej kom jag på att jag glömt att packa vaccinationspapper och gula boken, pappren som man lärt sej är viktigare än hästen att få med till tävlingsplatsen.

Nu efter lite frukost känns allt kontrollerat, mackorna är bredda, kaffet är fyllt i termosen och jag har tre nya fräscha hinknissar att lära upp. Jag önskar alla därute som ska rida Rönningeritten ett stort lycka till och ett särskilt tack till Cissi som arrangerar det mesta av denna ritt, med eller utan snö vi får se.

tisdag 23 mars 2010

Röda prickar

Orutinerade föräldrar som vi är skickade vi gladeligen iväg David till dagis med röda prickar. En liten prick på magen och någon på benet. Några timmar senare fick Anders hämta den vattkoppigga lilla knodden. Prickarna är nu betydligt fler. Linnea har ännu inte blivit prickig men det lär väl bli. Jag sitter nu hemma med mina "friska sjuka barn" . Just nu har jag lite lugn i stormen, de sover i vagnen och jag har hunnit mocka, höa, fylla vatten och kraftfoder.

Rackarns vad man hinner med när man är hemma en hel dag. På förmiddan hann jag med att damsuga, torka golv och baka bröd. Lägga pussel och titta på traktorer på youtube med barnen. Nu skulle det sitta fint med en ridtur också men det får bli till kvällen.

onsdag 17 mars 2010

Forsbys blodbad

Med snömassorna från taket följde även en bit nockplåt. Kaponika som är en nyfiken dam lyckades hitta plåten och undersöka den närmare. Resultaten blev ett blodbad utan dess like. Blod i pölar i hagen och blod från båda framknäna och neråt. Försiktigt började jag tvätta benen för att hitta såret. Att det var ett gigantiskt sår med någon sorts skinnflikar var jag övertygad om. Men ju mer jag tvättade och sköljde bort blod ju mer konfunderad blev jag - varifrån kom blodet. Till slut kom jag fram till en två centimeter lång utlig reva i huden. Revan sitter på insidan av kotan just över ett ytligt kärl. Ett litet litet sår utan svullnad eller hälta men med väldigt mycket blod.

måndag 8 mars 2010

Fantastisk chef

Doften av tulpaner mötte mej på mitt skrivbord. Som en liten men hjärtlig gest fanns tulpaner på mitt och mina två kvinnliga kollegors bord denna internationella kvinnodag. Ytterligare ett bra skäl till att gå till jobbet.

söndag 7 mars 2010

Att lära är livet

Ibland försöker jag tänka på att jag ska lära mej mins en ny sak varje dag - hemma eller på jobbet. Ibland får man plugga in lärandet och ibland hoppar det på en så som loppor.
En tillbaka blick denna vecka inser jag att jag bland annat har lärt mig följande: Jag vispar 2,5 dl grädde på 2 min och 5 sekunder, ICA Maxi har funnits i Uppsala i 12 år, hästar tappar sina sista mjölktänder vid ca 4,5 års ålder, Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap firar 10 år i år, Distanshästar mår bra av att ridas med enbart traktbroddar i framskorna, Körsbär och blåbär är gott att blanda i en paj, Kaabas tänder avslöjar att hon är en gammal häst, alla nya stekpannor är inte anpassade för induktionsspisar.

Har du lärt dej något i veckan ?

fredag 5 mars 2010

Grattis


I dag fyller min kära syster år. En storasyster som alltid funnits för mej.

I dag fyller även hennes Wystalka år, 19. Wystalka är fallen efter familjens första arabsto Wielogora som köptes 1981. Det känns nästan som att Wystalka har funnits i familjen jämt. Just nu är Wystalka en pigg och glad 19 åring men säg den glädje som varar. Efter en del kolikproblem har vi fått veta att Wystalka har melanom, föga förvånande på en äldre skimmel. Dessa sitter bland annat i magen.

Trots att Wystalka är Sigrids häst har jag fått gott om tid att lära känna denna mysiga häst. Wystalka och jag har fullföljt 6 tävlingar tillsammans. Det är 440 km samt ett SM silver i lag 2001. Hennes båda hingstföl har fötts och vuxit upp i mitt förvar.

torsdag 25 februari 2010

Medryttare

Plötsligt har det fallit sig så att jag har tre ridhästar som tränas
för distanstarter på olika nivå under 2010. Att hinna med all ridning själv är lite tufft. Jag har nu hitttat ett bra gäng som framförallt hänger med på helgernas turer. Vi försöker då att ta alla tre kusarna och rider turer på ca 2 timmar. På veckodagarna blir det mer dressyr och rundor på 10 km. Här är det Birgitta som rider Nazira och Stina som rider Portello en mycket solig och fin februaridag. Själv
har jag kommit på att det finns andra hästkrafter som också är roliga. Här på en skotertur på Esrange raketskjutfält för ett par veckor sedan.