torsdag 29 oktober 2009

Vintertid = plusstid


Just nu är jag fortfarande kvar på sommartid trots att klockorna är omställda till vintertid. Det har sina fördelar på morgonen framförallt om man som jag är morgontrött. I morse satt jag i sadeln kl 07:15 för en ridtur innan arbetet -min hjärna hade redan vaknat och tyckte klockan var över 8:a. Före 9 var jag på jobbet nyduschad och med motionerad häst.


Ridturen gick fort, nästan okontrollerat fort på vissa sträckor. Det liknade rusningstrafik. Rusningstrafik var det även för bussarna, till Portellos fasa lyckades vi träffa tre bussar och en tankbil. Nu har han något att tänka på resten av dagen.


Nu när vintertiden är här börjar även julen och tomten göra sig påmind. I går när jag kom hem hade stalltomten mockat alla boxar och fyllt vatten, den tomten har nog förtjänat dubbel tallrik gröt till jul.


måndag 26 oktober 2009

13 timmar hästträning


Helgen blev riktigt bra ur hästtränarsynpunkt. Med hjälp av några inlejda ryttare reds och gick hästarna 13 timmar! Alla utom Kaponika fick komma ut i skogen.
Elettra under ryttare.



Elettra fick en tvåtimmarstur på helt okända marker. Smekmånaden är över - nu red vi förbi hästhagar, hus, kossor och bilar. Efter halva ridturen så bestämde vi att Portello skulle få gå en längre (och snabbare) väg hem. Elettra fick gå kvar med Kaabata i ett lugnare tempo. Hon var riktigt lugn trots att Portello försvann bakom kröken. Fokus på ridturen låg på stigar med stenar och rötter. Kaabata springer före så lätt och utan att röra en sten, Elettra snubblar fram bakom, hon har mycket att lära där.


Nazira som har varit lite istadig på senaste tiden var riktigt duktig nu. På söndagen fick hon för första gången fick en annan ryttare på ryggen än mej, något hon inte reagerade över så mycket.

Att hästar beter sig olika när förutsättningarna ändras blev tydligt när Portello fick en bonusridtur med Skrållan på söndagen. Portello stannar och väntar in kompien Skrållans lite långsammare tempo. Skrållan å andra sidan var jätte duktig som reds av Hanna nästan 7 km i blandad terräng, inte illa när man är 85 cm hög!
Wasa och Nipzana i skogsbrynet.

onsdag 21 oktober 2009

Hundar på väg till stan

Har man djur själv så tänker man på djurens bästa även om de inte är ens egna. I morse på väg till arbetet körde vi ikapp två hundar längs gamla E4:an i riktning mot Uppsala. Bilarna före oss körde om vovvarna men Anders och jag tänkte båda samma tanke. Att lämna dem åt sitt öde i rusningstrafiken var inte ett alternativ. Hundarna sprang ganska fort. Anders hoppade ur bilen och jag skulle köra om för att komma framför hundarna. Anders visslade och hundarna kom direkt. In i bakluckan lastade vi en hanhund av modell grov Labrador ev med rottis inslag samt en förmodligen yngre Schäfer / Belgisk vallhund. Vi knackade dörr i några hus i närheten men antingen kände folk inte till hundarna eller så var de inte hemma. De båda spralliga pojkarna fick följa med till polisstationen istället. Poliserna tittade förskräckt på oss när vi kom inledandes med två bastanta hanhundar ledda i varsitt nyckelband. Polisen som satt vid hitegodsavdelningen såg lite bekymrad ut och förklarade att hundar var hon väldigt rädd för. Till slut kom en lite mer hundvan polis och tog över. Hundarna saknade både örontatueringar och shipmärkling. Hoppas att polisen förklarar för dem att det där med rymningar inte är OK i fortsättningen.

måndag 19 oktober 2009

Trygg läromästare

När jag är ute med unghästarna uppskattar jag vikten av en trygg läromästare som visar vägen. Kaabata är den perfekta ledaren. Jag har varit i valet och kvalet hur jag ska göra med hennes hovar, hon har varit skodd nästan jämt och har ont av att vara barfota. Att sko henne med ett litet föl och för att ridas lite lugnt på helgerna känns inte heller helt lyckat. Lösningen jag kom på var easyboots. Jag har köpt och använt till framhovarna. Hon var märkbart lättad och fick sitt gamla travsteg tillbaka. Med lite övning gick det snabbt att både få dit och av dem.


Med Elettra har jag numera testat galopp, först frivillig sedan ofrivillig. Den första avlöpte enligt plan på en gräsväg i ett par hundra meter. Den senare inträffade på bilvägen ett par hundra meter hemmifrån. Jag skrittade på halvlång tygel när plötsligt en träningscykelrullstol dök upp bakom. Den kom snabbt, är låg och tyst. Elettras reaktion var blixtsnabbt att springa därifrån. Det tog en stund innan jag samlat ihop tyglarna och kunde sakta ner. Hon lugnade sig snabbt, vi kunde gå tillbaka och möta rullstolen igen. Lärorik händelse, jag är glad över att jag hade en trygg läromästare med mej som inte blev rädd och förvärrade situationen.

onsdag 14 oktober 2009

Löshoppning

Löshoppningen för Kaponika och Nipzana gick bra. Efterom det var premiär blev det mest att träna på rutinen med att släppas och fångas i ridhuset och skutta över ett lågt kryss. Näst helg blir det ännu en gång då kanske även Nipzana fattar galoppen- hon tog inte ett ända galoppsteg på hela tiden, bara en väldigt ökad trav.

Borstning blir det mycket av nuförtiden. På kvällarna när det är mörkt ute passar jag på att gosa och borsta fölen, binda upp dem och lära dem att stå stilla när man kratsar hovarna.
Med Elettra har jag tränat ett moment som jag har dragit mej för - lastningen. Vi lastade och åkte en sväng till Björklinge och tillbaka, hon var ganska nervös och skakade men gick in snällt och gjorde inget bus, ännu finns det hopp.