fredag 22 maj 2009

Vasaritt med grönt träns

Det känns bra att Portello gick bra på Vasaritten förra helgen. För mej är det ritten framför andra. Jag red Vasa första gången 1993, på den tiden red man i Gustavs fotspår med start i Ornäs och mål i Mora. Man kunde välja en delsträcka eller rida hela ritten, 20 mil, på flera dagar.
1995 red jag Vasarittens 120 km klass och vann. Hästen lever inte längre. Dåvarande nästan pojkvännen är jag gift med. Hinknissen och tränset återanvände jag i år och de funkade prima.

Portello passar finfint i Martins gamla träns. Jag vågar påstå att jag var först i landet med grönt neoprenträns. På den tiden fanns det bara svarta att köpa i Sverige. Jag ville ha grönt så Hans Norin köpte ett åt mej på VM i Haag. På telefon sa han att han hittat ett "jättegrönt skitfult träns". Dyrt var det, 1000 kr kommer jag i håg. Nu när hästarna lyser i rosa, lila och gult höjer ingen på ögonen åt detta gröna längre. Jag är nöjd ändå och hållit har det gjort i 14 år.

måndag 11 maj 2009

Staket, staket och mer staket

Våren har nästan gått över i sommar. Det är betets tid och staket. Mina beten börjar bli lite slitna, fem års betande har satt sina spår. Hos Mamma och Pappa finns en jätte fin hage med några hektars bete och skogsdungar. Lite sten och något dike, en perfekt parasitfri hage med bra utvecklingsmöjligheter för unghästar. Förra året funderade jag på att släppa några där med ingen häst passade. Antingen hade de föl, skulle ridas, ridas in eller säljas. I år har jag två ettåriga ston som behöver komma på sommarkollo, Sigrid har lilla Wasa och Mia har en numera valacken Tintin. Fyra ettåringar ska få leva friluftsliv i Kroksbo i Runhällen.

I går skulle Anders och jag ordna staketet. Hästar har inte gått i hagen på fyra-fem år. Trådarna låg nedplöjda i grannens åker intill, stolparna hade ruttnat av. I skogen hade isolatorerna vuxit in i träden så att vi fock klippa bort tråden därifrån. Ett dagsverke senare fanns stolpar och trådar med el i. Kanske inte världens proffsigaste staket men som Mia sa - ett bra bete är bästa staketet. Bra bete fanns det gott om och på kvällen fick två ungpojkar komma ut på grönbete.

I natt låg de och sov i gräset, exakt på samma plats där alla hästar före dem har sovit i den hagen - snacka om instinkt. Snart får grabbarna två tjejer att tampas med i hagen, kollo på riktigt.

måndag 4 maj 2009

En månad senare....

Och jag har varit på två tävlingar med Portello. En liten prövapåritt på 20 km och 5o km på Björkviksritten. Med jobbet har jag varit två vändor nere i Göteborg, besökte Kastellegården i Kungälv och en ö som heter Nidingen. Nidingen har förutom fina fyrar en skock tretåiga måsar, det är landets enda häckningsplats för dessa ovanliga fåglar. Jag har varit på Strömsholm, inte för hästarna utan för att leta efter husgrunder och fossil åkermark i skogsgläntor. På hemmafronten har vi nästan en färdig ridbana, grävt ner elkablar kors och tvärs i trädgården och flyttat buskar. Rödbetor, sallat, rädisor och morötter har kommit i jorden. Just det, barnen har inte bara lärt sig att springa som duracellkaniner utan också att gå balansgång och klättra på brädhögar.
Veranda har vi inte någon men väl nedgrävda gjutrör och gjutna fundament.....
Ursäkta att jag inte har suttit bänkad framför datorn. Här följer ett urval av månadens bilder:
Kastellegården.....
Utsikt från Portello på Lovisedalsritten..
Tretåiga måsen..
En av gårdarna på Strömsholm...Och den underbara ön Nidingen...