tisdag 31 mars 2009

Varför är allt så litet

Jag gillar absolut inte att köpa kläder. Ingenting passar som jag tror, jag vet inte vad jag passar i och vet inte vilken storlek jag har. Byxor passar alltid för två sådana som mej i midjan medan mina ridbyxlår knappast får plats.

I dag på väg från lunchen såg jag i ett skyltfönster en så himla fin tröja. Mönstret talade till mej. Massor med pigga fina små Zabbar och Junosar. Storlekarna var små, sisådär 80-86. Priserna var dock inte små. Om jag skulle köpa dessa små kläder åt mina små barn, som då behöver en tröja var skulle summan hamna på nästan 600 kr - för så himla lite tyg. Vid närmare eftertanke känner jag att 600 kr räcker till ett vintertäcke av hyfsad kvalitet till någon av hästarna. Hästarna sliter ut täcken, barnen växer ur sina kläder - viss skillnad. Å andra sidan så var de små hundarna himla fina.

måndag 30 mars 2009

Tävlingpremiär


I helgen var det tävlingspremiär för året - som funktionär. Hemmaklubben arrangerade Fjällnoraritten och då måste man ställa upp och hjälpa till. Jag var veterinärsekreterare. Tävlingen genomfördes utan problem, ryttarna var nöjda. Av de närma 60 ekipage som deltog så blev bara fyra uteslutna och en utgick på egen begäran.

För mej fungerade tävlingen som en riktig morot, jag kan nu knappt bärga mej inför Björkvik då jag har tänkt att årsdebutera med Portello på 50 km.


På söndagen blev det en träningsrunda, jag red Wielgomir och min granne Stina red Portello. Portello som brukar vara lite valpig och omogen agerade nu verkligen klok farbror inför sin yngre kompis. De två herrarna visade på mycket spring i benen och fick trava på ordentligt. Väl hemma bjöds de på betforvatten och avsvampning a´la distansmanér. Den trevliga ridturen kunde dock ha slutat mycket olyckligt då Wielgomir nästan (!) fastnade med stigbygeln i en parkerad cykel som jag passerade ovarsamt nära. Hjärtat satt länge kvar i halsgropen.

onsdag 25 mars 2009

tranan fick pulsa i snön

I min familj är det tradition att bädda till tranan natten mot Mariabebådelsedagen. Själv kommer jag aldrig ihåg att det är just då man bäddar men Pappa brukar påminna mej.

Onsdag 25 mars är den ursprungliga Marie bebådelsedag. Inför den natten bäddar man vid öppna spisen, kakelugnen eller liknande med sin mössa och en halsduk. Ett mjukt och mysigt bo vill tranan ha. På morgonen därefter hittar barn (och vuxna) boet fyllt av godis och någon liten påskkycklíng.

Förr inträffade Marie bebådelsedag alltid 25 mars. 1953 hände något med bebådelsen, budskapet om marias havande. Det fastslogs att denna dag istället inträffar söndagen före den 25 mars. Orsaken var naturligtvis att slopa en helgdag.

Våffeldagen är känd hos gemeneman, det är egentligen en felsägning av Vårfrudagen. En bra felsägning kan tyckas, våfflor är ju aldrig fel.
Traditionen att bädda till tranan är inte lika känd, den firas i delar av södra Sverige. Jag tror att traditionen i min familj kommer från Farmors sida och hennes Skånska rötter. Ursprunget har antagligen att göra med att ljuset kommer tillbaka, ofta kommer ju tranorna söderifrån just vid denna tid.

Just i år fick tranorna ett kallt mottagande, kvicksilvret visade -13 på morgonkvisten. Hoppas att tranorna kunde vila en stund nedbäddade i mjuka mössor på spiselkransen.

måndag 16 mars 2009

Tid för eftertanke

Portello fick en ganska lång och mysig ridtur i går. Ja valde en stig som inte jag, och tydligen ingen annan heller har ridit på över en månad. Mycket snö var det verkligen. Stigen går mitt emellan obygden och obygden. Just när jag var där mitt i skogen och det började skymma kom jag på - mobiltelefonen är hemma. Jag brukar verkligen inte alltid ha telefonen med men ju mer jag tänkte på det ju läskigare blev det. Om jag ramlar av just här i skogen kommer det att ta tre-fyra timmar innan Anders märker att jag inte har kommit in från stallet, vi den tidpunkten har jag börjat frysa. När någon hittar mej har det blivit vår, kanske får jag sällskap av några fina blommor.

Elettra fick också en träningsrunda, med mej till fots. Tidigare har vi hållit oss hemma på den trygga inhägnade gården. Nu tog jag med henne på en promenad bland brevlådor, kossor, hus och bilar. Jag kan inte säga att hon var trygg och avslappnad. När jag (lite med flit) "råkade" kliva på en slängt risifruttiask så blev hon fullständigt livrädd.

onsdag 11 mars 2009

En djurägares svåra beslut


Så var det dags för det som är varje djurägares mardröm - att bestämma när ett liv ska avslutas. I dag var den tiden inne för Gorgonzola.
Jag vill va minnen lika ljusa som din man. Dina pigga ögon och din uppsyn, de smittade av sej. Men någonstans blev det en spricka i bilden, den stapplande gången hörde inte dit.
Vi sa hej då när det fortfarande fanns värdighet kvar och vi visste båda två att inga mediciner hjälpte och ingen hlälp fanns att få.
Bilden är på Gorgonzola i morse där hon står vid en ponnys högsta dröm, en skål full av mat.

tisdag 3 mars 2009

våren är här




Våren är här. Det kanske inte såg ut så när jag öppnade dörren i morse. Snön låg nyfallen och vit över hela gården, det såg mysigt ut.
Men det är ändå vår i luften, jag har sett flera tecken. Ljuset- har återvänt, mornarna är ljusa och kvällarna är längre. Fåglarna- de sjunger och kvittrar av hjärtans lust. Hönsen- har börjat gå ut ( i snön). Hästarna- de fäller så att hårstråna flyger i vinden. Jag-är gladare, piggare och spralligare. Linnea -hon längtar efter sommaren, leker att tvättkorgen är en båt på havet det böljande blå.