fredag 28 november 2008

Veterinärbesök

Portello har fått vila i drygt två veckor sedan han blev halt men hältan har inte gått över. I går besökte vi Mälarens hästklinik för att få någon diagnos. Han har en rejäl hälta på höger bak. Bedövning av knäleden släckte hältan. Han är nu behandlad i knäet och ska tillbaka om ca två veckor. Tills dess blir det skrittpromenader för hand. Kanske kan vi då passa på att möta lite farliga bussar ute på vägarna.

onsdag 26 november 2008

Härliga vinter

Snön ligger nu vit över landskapet. Stormarna och snöandet är över för ett tag. I morse blev det en härlig ridtur med Kopia. En lång plogad skogsväg erbjöd bra fotfäste och vi rullade på i en härlig trav. När plogningen upphörde blev snön djup, upp till knäna ungefär. Kopia frustade och travade med höga knälyft genom den djupa snön, jobbigt med roligt. När vi pulsat en bit genom den djupa snön spärrades vägen av en stor nedfallen gran. Vi fick vända och ta samma väg hem. Nästa gång blir det till att rida med en sekatör i fickan, om jag nu kommer ihåg det. Det gäller att passa på att rida nu när väglaget är bra. I morgon ska det bli 6 plusgrader och därefter väntar nog en skridskoplan på stallbacken.

måndag 24 november 2008

Snö


Den här bilden tog jag vid kl 10 på förmiddagen. Nu snöar det så kraftigt att man inte kan se bort till hästarna längst bort. Det har snöat här hela natten och nästan hela dagen. Jag har ju de flesta av mina hästar på lösdrift så det har varit en del extra pyssel idag. Snön är på sina håll en meter djup, stalldörren gick med nöd och näppe att öppna. Lösdrifthästarna står mest inne i något av sina två hus, alla tanterna har täcken på sig. Jag kör torkskåpet med blöta täcken så att jag har torra att byta med. Kaabata har sitt tjocka täcke som jag köpte när hon kom hem från Dubai och var helklippt, det har varit för varmt att användas men i dag är det lagom. I stallet är det varmt och skönt, "utehästarna" får stå inne där på dagen för att torka. Fölen verkar trivas, de har tjock tät päls som isolerar bra mot snön. Jag har mest suttit inne med barnen, jag har inte ens försökt att få ut barnvagnen genom dörren. Det blir ingen hoppträning idag, om man nu skulle orka skotta loss bilen och transporten ur drivorna så är det inte säkert att man skulle se vägen framför sig. Det är ett vackert landskap att titta på och allt väder är bättre än lera.

torsdag 20 november 2008

Magsjuka

Det började med magsjuka barn. Inte roligt alls men det gick ju ann att byta blöjor i ett, ge vatten stup i kvarten så länge man själv stod på benen. Jag gick omkring ett tag och intalade mej att magsjuka är en barnsjukdom som smittar barn emellan, jag däremot är vuxen. Det höll inte. Efter att nu ha vänt ut-och-in på magen några gånger och bara fått behålla lite ramlösa och te så tänkte jag positivt. Kanske är det just detta som behövs för att bli av med de där sista mammakilona som hänger kvar på magen, men icke. Magen börjar bli återställd men kilona är kvar.

Tur att man har en man som ännu inte har behagat bli magsjuk.

måndag 17 november 2008

Om att vara Mamma

Jag ser mig inte som en Mamma, men jag har två barn. Nu är barnen magsjuka för första gången. Kanske är det nu jag fullt ut förstår vad det innebär att ha barn. I dag missade jag hoppträningen, den passade inte in i diarré, kräk och köpa Alvedon på Apoteket bestyren. Barnen fick gå före hästarna och det föll sig naturligt.
Sjuka hästar har jag haft gott om. Jag känner mig säker i min roll och vet vad jag ska göra. Jag kan skilja en kolik som kräver matolja, filmjölk och promenad från ett fall som behöver veterinärvård. Självklart har jag koll på puls, temp, avföringsmängd och vätskeintag när jag ringer veterinären. Jag är inte heller den som ringer för ett litet skrubbsår i onödan. Visst har det hänt att man har haft en oanvänd PC kur i kylen som har kommit till användning vid en annan skada en den var tänkt.

Hur mycket feber kan en bebis ha innan man ger Alvedon? Barn är ju tåliga har jag hört så lite feber är väl inte så farligt? Magsjuka, det har väl alla barn ibland? Måste ha varit det där besöket på öppna förskolan förrförra veckan eller dagis förra veckan som var farligt. Klart att första besöket i lokal med andra småbarn ska resultera i magsjuka. Plötsligt känns det väldigt sunt att jag har hållit mig borta från lokaler där vuxna sitter med bebisar i ring på golvet och sjunger.
David var blek om nosen, den rann ur alla håll och han hade feber. Mamma föreslog blåbärssoppa, syrran rekomenderade stoppande mat och svärmor ville svälta lillen med vatten. Jag ville fråga David vad han ville ha, själv hade jag föredragit mannagrynsgröt och rostat bröd. Sjukvårdsrådgivningen rekomenderade morotspuré och rivet äpple. Kanske blanda allt detta till en röra? Barn är svårt, jag är inte säker, alla olika råd gör mej mer osäker.

Mina ungar är magsjuka. De äter glass, de vill dom ha och jag bestämmer för jag är Mamma.

onsdag 12 november 2008

Inhoppare

I måndags var det hoppträningsdag. Portello var fortfarande halt, dessutom mer än i lördags så han blev hoppledig. Nu när jag äntligen har kommit igång med träningarna kändes det hårt att ställa in. Kaabata gillar ju att hoppa men eftersom hon är dräktig vågar jag knappast peta på henne, Nazira är tre år och har inte lärt sig galoppera. Jag tog Kopia. Kopia är inte riden så där jättemånga gånger efter fölningen i maj men uppförde sig kanonbra. Hon gnäggade några gånger efter fölungen men de är ju vana att vara ifrån varandra. Kopia fick extra låga hinder men hoppade glatt en komplicerad bana med spetsade öron. Kul hade vi och det är ju huvudsaken.

lördag 8 november 2008

Inte min dag

I dag lördag. Jag tänkte mej en ridtur direkt på morgonen för att få tid över till annat senare. Planerade ett rejält träningspass, en 2 mils runda med Portello med hyfsat tempo. Morgonen blev till mitt på dagen av olika skäl. Ridturen började bra i frisk trav. Efter några kilometer övergick vi till trevlig galopp. När jag bröt av från galoppen fick jag länslan av att rida med handbromsen i, varningsklockan blinkade rött. Jag prövade att öka traven lite men det kändes nästan som han haltade men jag kunde inte känna var. Jag satt av för att kolla det obligatoriska "inga stenar under skona". Efter "inga stenar under skona" vände jag hemåt skrittandes. Jag tänkte att det här var mest inbillning och något snesteg. Prövade trav igen och det gick fint när jag satt på höger sittben men när jag satt på vänster så kände jag hältan direkt - halt vänster bak.

Ledde hästen hem, känner igenom benen och hitttar ingenting. Nu är jag pessimist. Bakhältor =dåligt. Fram kan hästarna vricka fötterna men bak är värre. Turligtvis vet jag att han varken har cystor, spatt eller lösa benbitar.
Några dagars vila så är han som ny igen, eller?

fredag 7 november 2008

Bussar

Mr Portello är en världsvan och trygg häst för sin ålder, med ett undantag - BUSSAR. Jag har, sedan jag köpte honom för några månader sedan, ridit en hel del i trafiken. Bilar går bra, mopeder likaså. Jag rider mycket i skog och mark. De sträckor jag rider på väg, måste ovillkorligen delas med en tät trafik av bussar till och från bussgaraget i närheten. Oftast brukar jag rida av vägen och vänta vid en åkerkant eller bussficka när jag hör en buss närma sig. Portello slingrar sig alltid och trampar otåligt. En kväll red jag ute i mörkret, tämligen välförsedd med reflexer. Bussen dök upp hastigt bakom ett krön, starka strålkastare. När bussen kom upp jämsides med oss svarade Portello blixtsnabbt med en 90 graders jämfotastuts ut i skogen. Som tur var gick det bra, jag satt kvar och vi landade inte i något farligt stenröse. Busschauffören stannade en bit bort och undrade vad som hände. Nu går nog ryktet bland busschaffissarna, att den där vita hästen är inte riktigt riktig. Hoppas att bussfobi går att bota, i går mötte vi tre stycken och fler lär det bli.

onsdag 5 november 2008

solig ridfri dag

Idag är en solig, lätt frostnupen dag. Perfekt för ridning- men. I dag är jag föräldraledig eller barnarbetande som det egentligen handlar om. Mitt ridsug har jag idag förvandlat till insamling av skitiga vojlockar som körs i tvättmaskinen, inte som ridning men det luktar i alla fall häst.

En del saker blir mer komplicerat när man får barn. Som hästtjej är man van att planera och förbereda, höpåsar i ordning, kraftfoder upphällt mm.
För bara några veckor sedan gick det bra att lämna barnen inne liggandes på en filt med en pipleksak. Nu har jag två barn som gärna kryper och dessutom tror att de kan gå. Morgonproceduren numera går till enligt följande: barnen matas med gröt, stoppas ner i vinteroverall (oftast med pyjamas under) ner i vagnen. I vagnen får de sedan sitta och titta på när jag matar hästar, höns och gör andra bestyr. Helst ska de heller inte somna eftersom hela dagens program ruckas om de råkar ta sin dagliga tupplur redan vid halvniosnåret.
I morse mötte jag grannen på vägen. Jag hade en barnvagn i ena handen, en hund i den andra, en höpåse i den tredje och en vattendunk någon fjärde stans. Hans fråga var - vad gör du?
Jag svarade hej!

Nu är klockan elva. Anders kommer hem kvart över sju i kväll, då är det mörkt. Antagligen har ridsuget hunnit lägga sig liksom dimman över åkrarna.

måndag 3 november 2008

Hopplösa fall på hoppträning

I dag är det måndag, hoppträningsdag. Jag har varit på två hoppträningar med Portello med helt olika resultat. Första gången var han otroligt lugn, sansad och nästan loj. Jag som aldrig har hoppat honom eller ridit honom i ett ridhus hade just inga förväntningar, men blev lite förvånad. Jag trodde att han skulle ha lite mera motor, jag vet ju hur han gasar i galoppen i skogen. Portello var släpig och loj, slog i bommarna med framhovarna, hade ingen gnista. När jag kom hem stog han och skakade i transporten trots tjock täcke, ville inte äta kraftfoder....
Stackaren hade en liten släng av kolik eller ngt liknande. Jag kände inga varningsklockor när jag red eftersom jag inte viste hur han skulle vara. Måndagen därpå var det ett annat humör, han riktigt sög på hindren och njöt av tillvaron, inget klonkande i bommarna.

Hoppträningen är på en perfekt nivå, ett antal "damer" i min ålder och uppåt. Vi poppar en liten bana med både kombinationer och oxrar. Hinderhöjden är blygsamma ca 50 cm. Även hopplösa fall som jag vågar hoppa utan att blunda.