måndag 25 augusti 2008

Ny häst nya mål

Hästantalet har utökats. Jag har kommit över en trevlig arabvallack i bra ålder. Mr Portello, som han heter, är 6 år och grundutbildad i western. Han föddes i Skåne men har tillbringat större delen av sitt liv ovanför Delsbo. Vi håller på att lärara känna varandra Portello och jag. Han har mycket motor och är relativt självgående i terrängen, han är väldigt lyhörd och väluppfostrad. Jag har redan börjat fundera på träningsupplägg, lämpliga tävlingar mm. Jag har hunnit formulera en del lång. och kortsiktiga mål. De kortsigtiga är bla: spola med vattenslang, spraya flugmedel, vänja sig vid bussar och skördetröskor. Han är väldigt säker på foten bland stenar och rötter, det känns att skogen är hans hemmabana. Jag skulle inte bli orolig om vi möter en älg, eller en björn för den delen. Portello är däremot inte lika van vid villaområden, tung trafik och annat som vi har mycket av så här i tätbefolkade trakter. Långsiktiga mål då? Unghäst VM i Compiegne 2010!

fredag 15 augusti 2008

Våga bryta normen


En del har kommenterat det,en del tycker att det är roligt men en del blir stötta. Igår besökte vi BVC med David och Linnea. En pojke - en flicka. Linnea fick börja, låg naken på bordet för att vägas. Sjuksköterskan som sett våra barn komma in hade blicken fäst på David som satt i mitt knä påklädd och tog därför till en början fel papper till Linnea, pojkens papper. Sköterskan som tittade på Linnea utbrister efter en stund förtjust - jaha ni har gjort tvärt om, satt rosa kläder på pojken!

Kläder har vi gott om, sorterat efter storlek i en och samma hög. Just denna dag hade David rosa byxor och brun jacka med rosa kant. Linnea hade vita byxor med blå jacka. Tvärt om alltså - enligt normen. I somras när det var +30 grader varmt hade båda barnen små lätta sommarklänningar i sommarens alla färger. Klänning på pojkar kallas kolt och det är ingenting nytt, rosa är en mycket moderns färg på vuxna män. David klär i rosa.

tisdag 12 augusti 2008

Odräktig som är ohemma


I dag följde jag meden bekant till veterinärkliniken med en häst. Det är ju aldrig muntert att åka i väg med en häst som är halt men det känns ju bättre när det inte är en egen. Det blev en hältutredning. I bland har jag tänkt att man borde ha blivit veterinär men nu är jag glad att det inte blev så. Hältutredningar är slitigt jobb. Springa, longera, böja bedöva springa longera böja bedöva osv......
När man har en halt eller sjuk häst så känns det jäkligt tungt att vara hästägare, man känner sig ensam. En snabb inventering bland bekantas hästar och man är plötsligt inte lika ensam längre,det är koliker, hältor, infektioner mm. Hux flux sen så är hästen förhoppningsvis frisk och man är på topp igen.
Jag har som tur är ingen halt häst just nu men en odräktig som är ohemma och oriden, det känns ungefär lika tråkig. Min älskade ögonsten, den vackraste Kaabata har tillbringat hela våren och sommaren hos stiliga kavaljerer till föga nytta. Jag har aldrig varit ifrån Kaabata längre tid än en vecka åt gången sedan hon föddes för arton år sedan, det är tomt, jättetomt.