onsdag 30 april 2008

Två klasser på en och samma dag!


När jag började med distans för några år sedan var utövarna inte lika många och tillämpningen av TR ibland lite mer flexibel.

Roslagsritten 1994. Jag och Martin skulle debutera på 80 km. Förhoppningarna var stora, året innan kom vi två på 60 km på samma tävling. Starten gick vid Veda och efter bara någon km passerade man ett stort dike med en träbro över. Martin vägrade alltid att gå över träbroar efter att ha fallit genom en sådan några år tidigare. Jag fick släppa resten av klungan för att rida längs diken några hundra meter tills det kom en väg som gick över. Så småningom hittade jag banan igen. Det var nyligen avverkat i skogen och svårt att hitta alla snitslarna som jag tror var röda och vita. Jag tyckte att åtta mils banan var betydligt tuffare än sex mil som jag prövat tidigare. Banan gick genom helt obanad terräng, det var bitvis mycket brant och väldigt stenigt, nästan farligt. Att det inte fanns ett enda hovspår på banan trots nitton starter i klassen var faktiskt ingenting som bekymrade mej. Så småningom fick jag känslan av att jag bara red runt runt, kanske hade jag missat någon snitsel eller var på fel spår? Jag började rida på en stig helt utan snitslar bara för att ta mej därifrån. Efter ett tag kom tävlingsledaren ut i spåret och hittade mej. Jag hade ridit efter avverkningsmarkeringar helt utanför banan. Eftersom det gått ca två timmar och jag inte ens passerat 10 km så var det ingen idé att fortsätta, i den klassen!

Jag erbjöds att rida tillbaka till start och rida en annan klass. Sagt och gjort, jag hann precis göra en trot by förbi veterinären och starta om i 40 km tävlingsklass. Hinknissarna hade ingen karta på den klassen så någon vidare hinkning blev det inte, jag fick klara veterinärbesiktning efter 20 km på egen hand, utan saker och med en uppspelt hingst. Jag tror att jag kom först i mål men att hästen var halt.

Jag vågar påstå att jag är den enda distansryttaren som har lyckats med att starta i två klasser på en och samma dag, dessutom utan att klara en enda... Vilken bedrift!

måndag 28 april 2008

Två till priset av en

Min man är den som har varit mest drivande i skaffa barnprojektet, han önskade sig minst 1-två barn, jag som hade en mer avvaktande hållning till avbrott i ridningen, stor mage mm lutade mer åt max ett barn. När jag fick reda på att jag väntade tvillingar var en av tankarna som dök upp: två barn till priset av en graviditet och en förlossning, så praktiskt! Jag är, liksom alla hästmänniskor jag känner, ganska effektiv. Ni vet hur det är: man dricker kaffe i bilen på väg till jobbet, man rider en häst och har någon med på släp, pratar i telefonen när man rider (Gud välsigne handsfree) borsta tänderna kan man kombinera med sysslor såsom lättare styrketräning eller dusch. Att då få två barn på en gång var ju superbra. Dessutom kommer barnen alltid att ha lekkamrater och slipper växa upp som bortskämda ensambarn (det finns många bra ensambarn också).

Nu har jag dock kommit på att det finns en större vinnare i detta än jag, min man och barnen. Den stora vinnaren är staten. Redan innan barnen har börjat på dagis har vi sparat minst 200 000 åt stadskassan. Anta att man går på ca 10 kontroller hos barnmorskan under graviditeten, om den verkliga kostnaden för detta är lika som för ett veterinärbesök så pratar vi om minst 1000/gång. Vi sparar altså redan där 10 000 kr/barn. Jag vet inte vad en förlossning kostar men 10 000 där måste vara lågt räkna, det är vad ett dygn på Ultuna kostar.. Som tvillingförälder så får man 150 dagar färre föräldradagar jämfört med enlingar vilket ger en besparing på nästan 120 000 kr. Som tvillingförälder konsumerar man dessutom mer eftersom man naturligt nog behöver två av allt och det blir svårt att ärva, konsumtion sätter fart på landets ekonomi och ger inkomster till staten även där. Kanske är det dags för en liten tvillingbonus, tvillingskattereduktion eller något liknande.

torsdag 24 april 2008

Nästan som på TV

Ett litet lagom "vara hemma med barn renoveringsprojekt" har varit att snygga upp hallen. Jag ser inte ofta på TV men när så sker ser jag gärna på de olika homestyling programmen som visas. Äntligen hemma, sommartorpet och bygglov, alla visar de hur lätt det är att renovera och att det dessutom går fort och blir fint.



Renoveringsprojekt hall. Hallen var liten och mörk, har tre dörrar, två fönster och saknade dessutom förvaring. I hallen ska förvaras rena kläder, hästkläder, leriga stövlar, barnvagn, och vid regn även en blöt hund - vilken utmaning.

Jag målade ljust och fint och satte in garderober. Därefter dags för praktiska krokar, spegel och annat tjusigt. Trots att golvytan nu blev mindre eftersom garderoberna tar plats så känns det faktiskt större. Det kan bero på att jag "trollade bort" minst tio par skor, några leriga stövlar och en bunt jackor. Vips så blev det gott om plats, homestylat och fint - precis som på TV. Vi får se hur länge känslan håller i sig, förmodligen till nästa regnväder, eller tills vi tröttnar på att förvara barnvagnen ute. Det var i alla fall fint så länge det varade.


Hallen före och efter!

onsdag 23 april 2008

Hingstvisning

Syrran och jag var på hingstvisning i Strängnäs. Vi hade en jättetrevlig dag med gott om tid att prata om ditt och datt. Vi slog två flugor i en smäll och tog med Kaabata till Prinsens araber i Flen, Strängnäs ligger ju på vägen så det blev ingen omväg. Vi skämtade och sa att vi kanske skulle lasta ut Kaaba och låta henne kolla in alla hingstarna för att välja, så blev det inte jag hade redan valt åt henne - arrangerat äktenskap!

Om man såg hingstvisningen som en gott och blandat påse så var det riktigt lyckat. För att få "drömhingsten" så väljer jag meritlistan från Cruix de Guerre, han har tävlat distansritt i flera år med flera 16 milare i bagaget. Kroppen gillar jag starkt hos Mayor Bay, han har ett sadelläge som många araber saknar och lagom med massa. Jag vill ha Diesels förmåga till att koppla "av och på", detta är ju önskvärt hos en distanshäst, av i grindarna och på ute på banan. Färgen vill jag ta från Armani - Svart. Sist men inte minst så vill jag ha en stor portion av Medalj utstråling, showighet och förmåga att flirta med publiken på ett oemotståndligt sätt.

fredag 18 april 2008

Beroende?

Jag har en svaghet, jag älskar att köpa hästsaker. Jag gillar att surfa runt på nätet bland de stora hästsportaffärerna, titta och fundera men oftast inte handla. I min sadelkammare har jag så mycket saker att jag med rätta kan påstå att det inte finns någonting som jag egentligen behöver (förutom en hoppsadel). Jag har numera uppnått den grad av självbehärskning att jag kan gå in i en hästaffär utan att handla, se det som att vara fri från ett beroende. Min svaghet gäller särskilt hästtäcken, jag älskar täcken men använder dem sällan till vardags. Jag har lagom många täcken nu, vid en städdag i sdelkammaren noterades i genomsnitt sju täcken per häst (föl inräknat), helt lagom många.

Här om dagen när jag helt snabbt skulle inhandla en säck betfor på Granngården föll jag dock för frestelsen. Där i en stor korg låg en hög med täcken till HALVA PRISET. En snabb titt i korgen och jag konstaterade att ett Amigo cooler i beige och grönt fattades mej. Nu är täckessamlingen mer komplett än innan och detta till priset av endast 249 kr, visst hade det varit dumt att inte köpa detta fynd?

onsdag 16 april 2008

Nytränad


Återigen kommer jag hem efter ett pass på gymmet, visst låter det präktigt. Jag sjukgympar två - tre dagar i veckan med mitt nyopererade knä - skitkul. Jag kämpar med vikter och övningar och instruktören lägger på mer och mer vikt och fler och fler övningar.

I bland försöker jag fuska och kanske bara göra åtta repetitioner istället för tio, sen tänker jag SKÄRP DEJ! Jag tränar ju för mej själv och inte för någon annan, brukar ofta kämpa mej igenom de där sista repetitionerna också även om de tar emot.

Efter träningen kände jag mej fräsch, vältränad och smal ända tills jag snubblade över en GB glass frys på vägen ut från Granngården. Råkade bli inte bara med betfor utan även med glass och ett litet dåligt samvete. Varför säljer dom glass på Granngården egentligen, tycker inte hästarna bättre om äpplen?

I morgon blir det inget gym utan lite cykel i vardagsrummet med bebis i famnen, det gynnar både mej och gnälliga barn.

söndag 13 april 2008

Vackra vackra hästar

I hagarna här på Uppsalaslätten finns det lera, lera och mera lera. Hästarna ser ut som lervälling och de trivs verkligen med det. På kvällarna roar jag mej med att borsta rent en, två eller flera hästar men nästa dag har de lika förbaskat gosat in sej i lera från svansen och upp till öronen igen.

Trots all leran är de så jäkla fina att man nästan häpnar. Ibland släpper vi in dem i en ny hage för att springa lite. Känslan när man står där i mitten av hagen och ser en flock tjusiga araber busa fram är så häftig, jag ryser i hela kroppen när de dansar, galopperar och bockar runt mej för att imponera. Leriga eller inte - mina hästar är ändå finast i hela världen.